Min fråga är - ger bandyns ryssinvasion sportslig och ekonomisk succé eller blir det som vanligt?

Den svenska bandyhistorien har nämligen inte några positiva exempel på att ryska spelare har tillfört långsiktiga framgångar inom båda områdena.

Ryska stjärnspelare har kostat och klubbar har tagit sig mer råd än vad det har funnits täckning för.

Nu är det annorlunda.

Mer klubbar än någonsin

Vi har fått oligarker i svensk bandy. Det finns mer pengar i några klubbar än aldrig förr.

Leif Bengtsson har klivit fram i Vänersborg. Marco Engberg i Sandviken och Mikael Andersson i Bollnäs är två andra finansiärer.

Det finns flera kapitalstarka personer som har gjort sig gällande bakåt i tiden.

Själv höll jag en gång i tiden på att hamna i bandybaronens, Gerhard de Geer, värvarnät i Lesjöfors. Det var på den tiden när bolltalangerna stannade kvar på bruksorterna. Inte sällan med en blomstrande industri i ryggen så visst fanns det sponsring när bruksidrotten var som starkast. 

Tom Ahlands utmärkta dokumentär om Facit och fotbollen i Åtvidaberg kan för övrigt rekommenderas. Några år gammal gör den inte sämre.

Jättepengar för bandyn

Bandyn blir plötsligt högaktuell när finansiärer trissar upp intresset.

Vilka belopp rör det sig om och hur många personer handlar det om?

Här handlar det om mindre summor än i de största lagsporterna, men det rör sig ändå om mer än 10 miljoner på några värvningar som både är spektakulära och delvis förändrar maktbalansen bland toppklubbarna.

Allt beroende på att fem-sju personer har öppnat plånboken eftersom de gillar bandy skarpt. Vi snuddar också omgående vid om det sker i ett ensamägt bolag, som majoritetsägare eller i egenskap av VD.

Överhuvudtaget snuddar vi i en sån här analys med definitionsbegrepp som givare, sponsor, mecenat och stödjare. Och ute i bandy-Sverige finns det säkert någon affär som har blivit möjlig bara därför att kvitto saknas.

Drömvärvningen

Vad är gemensamt för dessa moderna oligarker?

Vi knycker den benämningen då det är ryska landslagsspelare som värvats och som flyttar till Sverige. Bakom står alltså personer som är kapitalstarka och har en kärlek till orten. Det förenar dem mer än att spelet bandy har förtrollat dem.

Annars är just olikheterna något som förenar mer än likheterna .

Leif Bengtsson, Vänersborg har sålt en kedja, Salladsbaren i Sverige AB, som han startade 2010 ihop med Tony Hamnered, fd målvakt i Mölndal Bandy. 

En drömvärvning

Leif Bengtsson är mannen som betalar värvningen av Sergej Lomanov jr. En värvning som varit en dröm för många klubbledare i flera år. Det är en spelare som har dominerat världsbandyn under flera decennier. En flermiljonersvärvning.

Det unga oslipade forwardslöftet Nikita Ivanov, även han landslagsman, är inte värd mer än en 25-procentig lön i jämförelse med Lomanov. Men Ivanov har nog fått mer.

Den rutinerade försvararen Pavel Bulatov, också landslagsman, ligger i spannet 50-75 procent av Lomanovs lön. 

Med sociala avgifter och när netto blir brutto och alla utlägg räknas ihop tangeras 5-miljonersnivån för den trion. Från IFK Vänersborgs sida är det dock betongtätt kring storleken på affärerna. 

Det har funnits tider då Lomanov fått tre-fem gånger mer i Ryssland än vad svenska klubbar lyckats skrapa ihop som erbjudande. 

Faktum är att få, om ens någo, klubb som har kunnat rusta truppen så kraftigt på kort tid och det är inte undra på att förhoppningarna växer kraftigt i stan.

Här ökar också förväntan

Snittet på omsättningen i elitserien i bandy är drygt 10 miljoner kronor.

Sandvikens AIK offentliggjorde nyligen 14 miljoner senaste verksamhetsåret. Villa BK har tidigare redovisat ett rekord på 18 miljoner kronor

I Bollnäs ökar förväntningarna. Mikael Andersson glömmer inte sina rötter från Kilafors utanför Bollnäs och vill bidra utan att framträda eftersom han vill leva efter den gamla Wallenbergdevisen "att verka utan att synas".

Men via fastighetsbolaget Kvalitena AB (Stendörren) och de närstående bolagen står han bakom värvningarna och kostnaderna för storspelarna Per Hellmyrs och Daniel Berlin och nu vill han bidra till en mycket efterlängtad bandyhall i Bollnäs.

Mikael Andersson har annars fått mest uppmärksamhet då han köpte det omtalade SCA-planet. Han kallas ibland för "Kungen av Rinkeby" då han och pappa Lars har majoritet i några riktigt stora fastighetsbolag. Oftast med fastigheter ur det gamla miljonprogrammet och i Stockholms ytterområden och i Mälardalen.

Han står för övrigt också bakom bostadsbolaget i Norrköping, Östgötaporten, som köpte namnet till Idrottsparken via ett flerårigt avtal med IFK Norrköping.

Satsar 4,2 miljoner årligen

Marco Engborg, Sandviken, stöttar bandyn via företaget Fortaxa Security och gör insatser även i Ljusdal, Hammarby, Kalix, Söderhamn och Vetlanda.

Han formligen samlar på bandylag och hans pengar är mycket välkomna överallt.

Mest gillar han Sandviken och frågan är var den klubben hade befunnit sig utan Engborgs miljoner. Ingen svensk klubb är mer beroende av enskild finansiär än just SAIK.

Han har under flera år betalat lönerna till de bästa spelarna. Den årliga insatsen ligger på 4,2 miljoner. Då förstår ni betydelsen för klubben. Och just nu nås vi av nyheten att SAIK ändå gör en verksamhetsförlust på nästan 300 000 kr.

Engborgs företag producerar säkerhetsutrustning som galler och jalusier som ska skydda butiker och lokaler från inbrott. Det ligger rätt i tiden och Engborg hoppas via sin sponsring nå nätverken av företag som är kopplad till respektive förening.

Vad blir resultatet?

Hur kommer utfallet att bli för IFK Vänersborg? Klubben som nu tar upp striden med Sandviken i fråga om spektakulära värvningar.

Vänersborg har i många år varit framträdande på rekrytering av såväl svenskar som utlänningar. Förste ryssen med svensk klubbtröja, Andrej Pasjkin, år 1988 kom just till Vänersborg. I dag är han aktuell som tränare i Hammarby.

De här värvningarna har som bäst lett till semifinal i SM-slutspelet. Vad talar för att det skall bli bättre den här gången?

Ekonomiskt krävs det exceptionella marknadsinsatser för att på kort sikt räkna hem kostnadsökningen. Tidigare svenska klubbar som gjort något liknande har hamnat i ekonomisk dekadens. I Falu BS fall slutade det med konkurs.

Publiksnittet ökar säkert med bortåt tusen åskådare i hemmahallen och på bortaplan kommer Vänersborg att överta Hammarbys roll som det mest publikdragande laget.

PR-mässigt blir det en framgång. Frågan är hur mycket som hamnar i Vänersborgs lador och hur mycket som kommer svensk elitbandy till del?

Ungdomsbandyn kan tjäna på investeringarna, inte bara i Vänersborg, men IFK och andra klubbar ska orka med att rekrytera, planera och genomföra.

Lovade vid dödsbädden

Det sportsliga värdet då?

Det finns stora skillnader på hur det spelas och tränas bandy, ledarskap, synsätt mm mellan Ryssland och Sverige.

Men det finns två orsaker som talar för att Vänersborg lyckas.

= Sergej Lomanov kan svenska då pappan spelade sex år i Uppsala. Dock, utan större sportsliga framgångar för Sirius, desto mer långvariga ekonomiproblem för klubben.

= Stefan Karlsson, tränaren i Vänersborg, är den mest rutinerade av landets elittränare. I högsta grad delaktig i drömvärvningen och för övrigt den ende som en gång i tiden kunde neutralisera pappa Lomanov på plan.

Lomanovs naturliga acklimatisering och Stefan Karlssons erfarenhet talar för framgång. Dessutom har föreningen redan infört proffsträning med dubbla tisdagsträningar, teori och gemensam lunch.

En gång blev Leif Bengtsson rekommenderad av en god vän, tillika IFK-are på dennes dödsbädd, att med sina pengarna gynna bandyn i IFK. Nu blir det konkret.

Bandyoligarkernas entré har rört om i bandy-Sverige. I styrelserummen, på sponsormöten, bland tränarna, ja, överallt.

Allt utgör är en välkommen injektion och precis det sporten behöver.