Hans inlägg på Facebook har en räckvidd om snart 1 miljon läsare.

Dagens Nyheter har träffat handbollsprofilen på tågstationen i Flensburg, just där han kände ett så starkt engagemang.

"Ville bara skriva"

- Jag hade så mycket känslor inom mig och tänkte att jag skriver av mig så får vi se vad det blir, säger Ljubomir Vranjes.

Han är tränare i SG Flensburg och klubben gör en stor insats i mottagandet av flyktingar.

- När man står där och pratar med dem, när man har ögonkontakt, blir det en helt annan sak än när man bara ser allt på tv.

Han är stolt över klubbens arbete:

- Varje gång de behöver något så ringer de oss och vi försöker hjälpa dem. Vi har också ett projekt som heter ”Sport pratar alla språk” där vi åker ut till flyktinganläggningarna och hämtar de som vill spela lite handboll så att de får röra på sig lite, säger han.

"Ser deras rädsla"

Ljubomir Vranjes ville skriva det han upplevde. Som ”När du kommer nära dessa människor som flyr ser du rädsla i deras ögon, ovisshet och hos vissa ser du hopp men framförallt tycker jag att man ser tröttheten”.

Han kunde aldrig tänka sig att det skulle bli så enormnt uppmärksammat.  

- Några var irriterade och tyckte att det var lätt för mig att säga att man måste vara generös eftersom jag har det så bra. Det är inte det handlar om. Jag har syskon och föräldrar som inte har det lika bra som jag, de har ändå rätt inställning. Det är så mycket prat om det ekonomiska, man glömmer lätt det mänskliga, säger Ljubomir Vranjes till DN.

Han själv är född i Göteborg, hans föräldrar är serber och de kommer från Jugoslavien. Vid Balkan-kriget var hans familjer berörd när många släktingar tvingades fly.

På Facebook tog han tillfället att också kritisera de etablerade partierna för att Sverigedemokraterna vuxit.

- SD är så starka för att de andra partierna inte riktigt argumenterat emot dem, de har inte velat tala med dem. Okej, man kan säga att SD är rasistiskt, men det finns massor med argument som folket vill höra, varför inte argumentera för rätt sak.

Ur Ljubomirs inlägg

Några citat ur Ljubomir Vranjes inlägg på Facebook:

”Jag känner att jag måste och att jag inte kan bara låta det vara, vara tyst. Ni måste inte läsa men ni som känner mig vet att jag alltid är ärlig, ibland är jag naiv men jag försöker alltid hitta en bättre väg, en annan lösning”.

”Många flyktingar vill till Sverige, man vill till ett tryggt land, långt bort ifrån terrorn som man levt med så länge. Tyskland är också ett tryggt land som många vill till. Många unga, några äldre och många familjer med små barn flyr. När du kommer nära dessa människor som flyr ser du rädsla i deras ögon, ovisshet och hos vissa ser du hopp men framförallt tycker jag att man ser tröttheten”. 

”Sverige är tryggt säger alla. Jag vill inte säga något negativt, vill inte förstöra deras syn på Sverige. Det är tryggt men var försiktiga och lycka till. Tänker för mig själv, tryggt ja men för vem. Vem bestämmer om jag ska vara trygg!”

”Flyktingpolitiken är bara en av många saker som måste upp på agendan. Att ignorera folket är det största misstaget våra valda ledare kan göra. Att ignorera ett parti som SD är samma sak. Jag förstår inte hur vi tillåter ett parti som SD att växa. Det betyder i klartext att folket vill att man lyssnar på det de har att säga. Det finns många som röstar på SD som inte kallar sig rasister men är trötta på invandringen. Jag kan förstå vissa reaktioner men det måste man lösa på ett annat vis en att bara rösta på ett parti som gång på gång visar rasistiska och t.o.m nazistiska värderingar. Att rösta på SD, vad står du för då? Om du nu inte är rasist!?” 

”Men helt allvarligt så frågar jag mig själv, finns det verkligen inte smartare politiker? Jag hoppas verkligen att det inte är försent men våra politiker måste för fan vakna upp. Annars har vi snart ett rasistiskt parti som leder vårt land och då kommer inte jag känna mig trygg”.

”Idag är jag inte stolt, idag är jag ledsen, besviken och arg. Naturligtvis finns det i Sverige idag godhjärtade människor som inte bara ser till sitt eget bästa utan även vill hjälpa en medmänniska. Vi måste stå samman.  Men idag skäms jag för vad jag ser och upplever ifrån många håll i Sverige. Det gör jäkligt ont”.

Ljubo