Jo, det var helt rätt. Klubbens ansökan och motiveringen att skapa bättre förutsättningar för sin ungdomsverksamhet via en konstgräsplan som förlänger säsongen med ett halvår var tillräcklig för att övertyga beslutsfattarna i Stockholm.

Drygt 300 boende i byn, alla hör mer eller mindre till Hörnsjö IF, alla kände glädje.

Den typiska bilden

Ni vet det själva, ni har sett det, en fotbollsplan omgiven av skog och i kanten ett klubbhus. Det är bara så typiskt i idrotts-Sverige.

Skillnaden i Hörnsjö är att här finns det en mycket stark vilja att göra mycket och bra. Med ungdomar och med nyanlända. 

Klubben vill inte vara en i mängden.

Och verksamheten sväller mitt ute i ingenstans.

Det var vad ledarna i Hörnsjö IF beskrev för Arvsfonden. Matcher, träningar, spelare och ledare blir bara fler och längtan efter en konstgräsplan växte den också. 

Klubben har hyrt tid på andra konstgräsplaner men det kostade 40 000 kr per år och innebar en belastning för ekonomin. Och närmaste plan låg nästan fyra mil bort.

Nån kom med idén

Därför fanns drömmen om en egen året-runt-plan. Entusiasterna lät det inte stanna vid en förhoppning på gränsen till orealistisk. Någon kom idén om Arvsfonden.

- Plötsligt kunde vi se något bli möjligt. Åtminstone kanske. Vi är en grupp som har jobbat med frågan, som tur är. Annars hade vi aldrig gått i land med det här, berättar Ulf Karlsén som också ingår i styrelsen.

Hörnsjö IF hade förankrat frågan om en egen plan hos Nordmalings kommun. Likaså är Svenska Fotbollsförbundet och Västerbottens IF via Idrottslyftet delaktiga. 

Det ena gav det andra, beskeden kom i en enda riktning och slutligen också pricken över i:et – ett ja från Arvsfonden på Birger Jarlsgatan i Stockholm.

Nu har alla förhoppningar förbytts till ren glädje. 3,9 miljoner, det är en ofantlig summa. Drömmen kan förverkligas och en stark förening får ytterligare en skjuts.

Många gör något

- Det är jättekul och oerhört inspirerande för alla människor i och runt klubben, bekräftar Ulf Karlsén.

Han har varit med här sedan knatteåldern.

- Det började med att man själv spelade, sen var det naturligt att fortsätta som ledare. Här sker allt ideellt och det har aldrig betalats ut en enda krona till någon.

Det är ju en imponerande verksamhet som ni har, hur är det möjligt?

- Det finns en stark sammanhållning, alla är delaktiga på något sätt. Det är jättemånga som gör något. Då funkar det.

Damlaget har 35 spelare

Hörnsjö och idrottsföreningen är som ett tidsdokument över svensk landsbygd och idrott.

En gammal bondby som nämns i skrifter redan på 1500-talet och är belägen i Nordmalings kommun, drygt fyra mil väster om Umeå.  

Med järnvägen 1891 kom möjligheterna. Vid stationen fanns service med gods och post som kördes ut till närliggande orter och samhället hade lanthandel, skomakare, skräddare, bageri, garveri, snickeri, smedja, kiosk och gästgiveri. 

Men på 50-talet i takt med utvecklingen försvann mycket och samhället minskade. I dag bor här drygt 380 invånare i 150 hushåll – och de flesta av klubbens spelare är från bygden. Ta då i beaktande att bara damlaget har 35 seniorer. 

Föreningen har ytterligare tre seniorlag och dessutom fem ungdomslag. Men så är det också full fart på idrottsplatsen under de flesta kvällarna. 

Tar ansvar för nyanlända

Byahuset och fotbollsplan är där man träffas. Och människor samlas verkligen, det är arrangemang av olika slag och det är alltid fika vid matcherna. Då kommer också de som inte bryr sig så mycket om fotbollen, desto mer om gemenskapen och som uppskattar umgänge.

Som om det inte vore nog har Hörnsjö IF tagit ansvar för att nyanlända ska få en vettigare tillvaro.

Klubben har etablerat kontakt med flyktingboenden i tre närliggande kommuner och genomförde i somras ett fotbollsläger för flyktingungdomar.

Det blev ett lyckat försök och nu är ambitionen att utökade den verksamheten tillsammans med andra föreningar. Förutom vanlig fotbollsträning ska lägerskolor och helgläger anordnas. Dessutom, som om inte det vore nog, finns planer på att bjuda in till spontanfotboll med alla intresserade unga i bygden i samarbete med två församlingar.

Glesbygd eller ej, med en stark ambition är mycket möjligt.

Thomas Ejderhov