Skatteverket har granskat ett stort antal idrottsföreningar och funnit att 80 procent av dem på något sätt bryter mot lagen. Lite svårt att argumentera för den fina ideella föreningskulturen när de här siffrorna påvisas.

Min tolkning är att den höga nivån har två helt olika skäl. En betydande del är helt enkelt okunskap ofta i kombination med bristande förstående för den ideella föreningens, i skattehänseende, likformighet med bolag.

Skattefusk = sportsligt fusk

Den andra delen är medvetet fusk av två skäl. För breddföreningar en följd av bristande resurs för det goda syftet att producera mer ungdomsverksamhet vilket kan ses som moraliskt mindre brottsligt, men det goda uppsåtet är inte tillräckligt skäl för att bryta mot svensk lag, nödvärnsrättens kriterier är så att säga inte uppfyllda.

För elitföreningarna är det värre ändå. Här är skattefusket i samma utsträckning också sportsligt fusk och det är förvånande att det inte finns sportslig bestraffning. Klubbar fuskar för att ha råd att förstärka sina lag, dvs att genom lagbrott ökar den idrottsliga prestationsförmågan.

Det är självfallet ohållbart att ha en skattefuskande idrottsrörelse så frågan är vad vi gör åt det.

Listan över åtgärder

Listan ser ut så här:

- Skatteverket måste öka informationen till idrottsrörelsen, initialt skapa förståelsen för att skattelagstiftningen också gäller ideella föreningen.

- Idrottsrörelsen måste öka utbildningsinsatserna på ekonomi och skatteområdet.

- Föreningarnas revisorer måste undersöka skatterna mer.

- Idrotten måste införa idrottsliga sanktioner av typen poängförluster och nedflyttning för lag i seriespel på de tre högsta nivåerna som åker dit på skattebrott och skatteförseelser.

Personligt ansvar för styrelser.

Det här är i stor utsträckning en moralfråga, den värdegrund som breddföreningen skall ge våra barn är inte förenlig med skattefusk och den sportsliga moral som är en del av elitidrotten är inte förenlig med skattefusk.

Det är heller inte så att det krävs någon rocket science för att hantera skatterna korrekt. Det finns inte heller någon anledning för en icke vinstdrivande förening att minimera skatt.

På det kommer ett personligt ansvar där ledamöter i styrelsen vid exempelvis en obeståndssituation kan bli skadeståndsskyldiga.

Lönsamt att satsa

Initialt ser jag nödvändigheten att Skatteverket under en två till treårsperiod i samverkan med RF och specialförbunden genomför ett projekt med information och utbildning. Det är lönsamt för skatteverket och det är bra för samhällsmoralen.

RF och specialidrottsförbunden borde också tydligt införa nya regler som även idrottsligt straffar fuskande föreningar.

På elitnivå torde en dom för skattebedrägeri behöva innebära nedflyttning medan mildare förseelser ges ett poängavdrag om 5-20 poäng.

Idrotten bidrar till vård, sola och omsorg

Idrotten är numera en stor och närande del av vårt samhälle. För breddidrotten är föräldrarna en extremt stor kundgrupp som lägger miljarder per år på våra barns idrottande. En tonåring på halvnivå kostar med turneringar, träningsläger, avgifter, kläder, transport till och från mellan 10 och 30 tusen kronor.

En elitförening som omsätter +100 miljoner och har ett trettiotal anställda spelare med löner på miljonbelopp är en mycket stor skattebetalare.

Det är hög tid för idrotten att sluta se sig som en tärande del av samhället. Vi skall med stolthet påpeka för politikerna att utöver allt det positiva som aktiva idrottande ungdomar medför så är vi en stor leverantör av medel till vård, skola och omsorg. Vi kan inte fuska med skatterna och vara stolta samtidigt.