Lite halvrisigt läge, eller hur? Det samma gäller åtminstone delvis golfförbundet som inte får chansen att göra önskvärda förändringar. Foto: Scanpixm

1964 skrev Robert Zimmerman en sång med budskapet till ungdomens föräldrar att de skulle bejaka förändringar i samhället och inte vara rädda för förändringar som nästa generation ville ha. Låten finns på plats 59 på listan över de bästa poplåtarna någonsin. 30 procent av de i min generation vet inte att Robert Zimmerman är Bob Dylan och halva vår nuvarande befolkning vet inte vem Bob Dylan är.

Denna krönika är en betraktelse över min närvaro på golfförbundets förbundsmöte. Ca 200 personer varav 75 ombud träffades i dåtidens huvudstad för Svearna. Dvs Västerås. Bob Dylans mästerverk ekade i mitt huvud under mötet.

Kramare eler kritiker

För läsare som inte är aktiva inom golfen bör noteras att jag omväxlande ses som en golfförbundskramare eller som en osaklig golfförbundskritiker beroende vem inom golfen man frågar och när.

Jag har inga synpunkter i sak i den frågan, folk får tycka vad man vill, men kloka personer i min närhet indikerar att det är intellektuellt  osannolikt att båda parter har rätt samt att existensen av båda grupperingarna tyder på ingen av dem har rätt.

Jag ser mig själv som varken eller, jag försöker utifrån mina begränsningar skriva det jag tror är bäst. Även om min kärlek till golfen allt för ofta upplevs som obesvarad på golfbanan så finns den där. Detta som upplysning inför följande text.

Kreativt av förbundet

SGF hade tagit dit både Kasper Lund Kirkegaard och Anna Iwarsson. Kasper jobbar för dansk idrott och har forskat på god akademisk nivå på temat ”Vad gör idrotten för fel när fitnessbranschen kan öka sina intäkter dramatiskt medan idrotten minskar?”

Anna är den person som gjort att Friskis&Svettis gått från att upplevas som en bastrosa på Konsum till en framgångsrik, lönsam och trendig organisation.
Deras presentationer var kristallklara, det krävs inte förståelse för vad som behöver ändras på högre nivå än en grundskola ger.

Förbundsledningen bör få en stor eloge för att de vill fortsätta ligga i framkant bland förbunden och för att de vågar svära i kyrkan genom valet av föreläsare. Själv blir jag lite varm i själen över ledningen och styrelsens tro på att anpassning till verklighet är möjligt i en organisation som inte är på gränsen till konkurs.

Sen blev allt som vanligt

Sen kom verkligheten i kapp och när alla entusiastiskt klappat händerna bestämde man sig snabbt för att inte låta fungerande exempel och akademisk forskning vara grund för verksamheten utan låta allt bli som vanligt igen.

Redan nästa seminarium som handlade om elitutveckling visade tydligt att viljan att skapa mer breddgolfare som kan betala kalaset inte ses som fint nog för en församling som lydigt applåderade en listning över svenska golfstjärnor men fick väldigt lite information om hur förbundets elitavdelning använder våra medel effektivt.

Bäst var Pu (Per Ulrik Johansson) som kom med ett antal one-liners ur verkligheten, vissa av dem direkt motstridiga det gällande inom ungdomsidrotten.

Hur resonerade valberedningen?

Det sista seminariet på temat om att tv-mediet förändras gav svaret att tv-mediet förändras men att folk gillar att titta på tv.

Lördagen följdes via sociala medier och golf.se. Tesen att 14 mil enkel inte motiverade en resa utifrån det förväntade att ingen oförutsett skulle inträffa besannades.

Christer Bergfors omvaldes som ordförande, valberedningens ordförande hade klokt nog avsagt sig omval. Guy Ericsson fick inte förnyat förtroende utan Stefan Bengtsson valdes till ledamot. Jag tycker om båda men när problembilden är att vi tappar breddgolfarna och eliten får en orimligt stor andel av resurserna så förstår jag inte hur valberedningen resonerade.

Valde vd:n för hockeyallsvenskan

Det stimulerande med valet av Stefan är att Stefan i sin roll som Vd för Hockeyallsvenskan varit mycket kritisk till att distriktens maktposition. En åsikt han förhoppningsvis tar med sig in i golfen.

Påståendet att hela valberedningens fallerande handlar om avundsjuka mellan Barsebäck och Vasatorp får ses som del av resonemanget i baren efter middagen. Långt efter middagen.

Som Brasklapp bör noteras att jag är tveksam till att en valberedning numera har förutsättningar att göra ett gott arbete om ”gott” definieras som representativt relevant.

Skåne backade

Att Skåne drog tillbaka sin motion var ingen överraskning. Den var undermålig ur alla perspektiv. Sen kan de återkomma med valda delar som enskilda tydliga motioner till nästa år och jag kommer definitivt att stödja en del av dessa om de blir mer stringent formulerade.

Att minska på IT-utvecklingen som sågs som en tydlig framgångsfaktor i Karstens forskning är inte ett område jag stödjer men behovet av en förbundstidning i print (jag har avsagt mig mitt ex då appen är så bra) och bankonsulenternas avskaffande är två exempel på förändring som är nödvändig. 

Stockholms motion om förändrad mandatfördelning visar på en anomali men problemet är inte mandatfördelning utan distriktsuppdelningen. Man löser fel fråga. Å andra sidan skulle en röst per distrikt fungera lika representativt då klubbarna i stor utsträckning abdikerat.

Klubbarna har solidariskt under ett antal år betalat för högre avgifter än vad verksamheten krävt i syfte att öka förbundets egna kapital. Här kan man notera att Förbundets verksamhet genererar väsentligt lägre summor idag.

Förbundet får inte chansen

Självförsörjningsgraden har minskat dramatiskt. Fullt naturligt då tesen om ”riskfria affärer” är förhärskande. Riskfria affärer kan nämligen enligt all ekonomisk forskning aldrig någonsin generera en krona i överskott.

Det som är en bra sammanfattning är att SGF:s ledning och styrelse bejakar problemen, tar fram rätt underlag och gör en korrekt beskrivning av verkligheten, men att de inte får mandat att göra något åt dem då den verklighet som efterfrågas inte är den som finns.

Golfen har alla förutsättningar utifrån samhällstrenderna men då krävs det en ökad acceptans av samhällsförändring och den självkritik som exempelvis RF nu visar viljan att göra. Om nu SGF:s styrelse och ledning visar sig redo för det så finns inga tecken på att den politiska makten nått dit.

Sen mår jag rätt dåligt över utmärkelseutdelningen. Någonstans känns det som det ultimata bevisat på bristande förändringsbenägenhet. Att efterapa kungens belöningar från en svunnen tid är det ultimata sättet att tydligt visa att man inte vill bli modern.