När, var, hur ska polisen finns närvarande och då uppstår också frågan varför. Foto: Andreas Hillergren, Scanpix

Vissa lagar är självklara och tidslösa. Inte mörda och inte stjäla är äldre än kristendomen då äganderätt och rätt till liv tidigt sågs som förutsättning för utveckling av ett samhälle. Andra lagar har ett bäst före datum för att vårt samhälle förändras.

Vår lag om poliskkostnader finns från början på 1870-talet och i sin nuvarande form är grunden för lagen från 1956.

Vi bör därför bejaka varför lagen finns innan vi funderar över dess relevans idag.

Landsfiskalen jagade Åsa-Nisse

1956 kunde dåvarande Sveriges Radio (SVT kom senare) stolt visa på att man hade tv-sändningar, dock bara i Stockholm.

Min vän Kalles pappa var polis i Kiruna, anställd av LKAB, det då fortfarande privatägda gruvbolaget. Kalles pappa blev kommunalanställd polis först 1962.

Länsman och landsfiskalen som jagade Åsa-Nisse och Klabbarparn på våra biografer var inga fiktiva tjänster, den kommunala polisen hade den typen av organisation och just de titlarna. (För läsare födda senare än 1965 var Åsa-Nisse en lantlig antihjälte med fler inspelade filmer än Indiana Jones (för läsare födda efter 1980 var Indiana Jones en Harry Potter utan förmåga att trolla)).

Motboksepoken avslutades

Kyrkan och nykterhetsrörelsen var dominerande i samhällsdebatten. Den precis avslutade motboksepoken innebar att spriten nu flödade fritt enligt båda dessa (Det blev tillåtet för en lågavlönad kvinna att köpa en flaska vin, dock fick inte kvinnor bli präster).

Det syndigaste som fanns var det vi idag kallar för eventindustri. Dans i Folkets park, Snoddas eller Trio med Bumba som spelade i Folkets park, Kiviks marknad och så vidare.

Kyrkan och nykterhetsrörelsen såg med oblida ögon på om många människor träffades på samma ställe, om det nu inte var i kyrkan eller hos nykterhetsrörelsen. Fotboll kunde överheten acceptera då det ledde till att arbetarna rörde på sig (de som spelade) och blev glada (de som såg på, slets ut av arbetsgivarna och behövde glädjeämnen i livet).

Ett klasssamhälle

Överheten hade åsikten att människor som umgicks kunde a: förleda varandra att dricka alkohol eller än värre b: ligga med varandra. P-piller var okända och kondomer svåra att få tag på. Att bli med barn ogift ledde till evig skam.

Sverige var primärt ett jordbrukssamhälle, vi var ett klassamhälle och vi var i början på ett industrisamhälle. Majoriteten bodde på landet och inte i stad.

Det är så trist att för 57 år sedan var Sverige något så hemskt som det samhälle Göran Greider vill att vi skall ha idag.

Bekämpade sedeslösheten

Det var logiskt att bekämpa sedeslösheten, pöbelns infantila sätt att roa sig på och onykterheten och det var självklart att underhållning, konserter, musik, fans, fotboll och ishockey var motstridigt det Lutheranska arv som sågs som grunden för vår utveckling (motståndet mot rockmusik och pop kom senare då rock och pop inte var uppfunnet än).

Att en arbetargrabb genom förmågan att spela ishockey, fotboll och bandy på landslagsnivå och i världsklass fick ligga med prinsessan Birgitta var en skandal som måste förtigas.

Det var i det samhället som grunden för vår lag om poliskostnader skapades.

Idag är eventindustrin (elitidrott, kultur, konserter, festivaler, mässor med mera) ca 30 miljarder i omsättning och ca 13 miljarder i skatteintäkter till stat och kommun.

25 miljarder på arenor

Primärt kommuner har satsat ca 25 miljarder i arenor för event de senaste tio åren, de drabbas också av lagen om poliskostnader. Det handlar om ca 40 000 helårsanställda, en stor andel instegsjobb för unga, livsvikta intäkter för handel, hotell, restaurang och reseindustri. Den här industrin växer ca tre gånger så fort som BNP och har en sysselsättningsgrad på ca dubbla industrins.

De poliskostnader vi bråkar om är överlevnadspengar för några idrottsklubbar men ca 0,5 procent av de skatteintäkter eventindustrin genererar till samhället.

Det postindustriella samhälle (idag omdöpt till tjänstesamhället) som Jean-Jacques Servan-Schreiber beskrev i den berömda boken ”Den Amerikanska utmaningen” 1967 är faktiskt här nu även om vare sig JJSS eller någon annan kunde förutse informationssamhället.

Fundera på relevansen

Dagens eventindustri skapar lika mycket skatteintäkter som skogsindustrin gör (ja jag vet, det beror lika mycket på att Wallenbergarna söp bort Stora Kopparberg genom vansinniga affärer för tiotalet år sedan, men i alla fall). Skogsindustrin var det finaste vi hade.

För att klargöra. Vi har en lag som togs fram på den tiden det vi idag kallar event var samhällskadligt. Idag är eventindustrin samhällsnyttig men lagen finns kvar.

Det jag vill ha sagt med ovanstående är att våra förtroendevalda i justitieutskottet bör fundera på relevansen i nuvarande lag. Då förstår de komplexiteten i att anpassa en obsolet lagstiftning till något principiellt fungerande för framtid. Slutsatsen torde bli samma för dem som för mig, det bästa är att avskaffa lagen om poliskostnader vid publika sammankomster.

En bättre lösning, någon?

Låt det sammanfalla med ett utökat och större ansvar för arrangörer att säkerställa att inte människor kommer till skada vid event med kraftiga bötesbelopp för händelser på arena. Lägg till risk för fängelse för ansvariga vid försummelser. Då har vi en lösning som gör att eventindustrin kan utvecklas och bära en större del av intäkterna Sverige behöver till vård, skola och omsorg.

Att event skall vara säkra för publik är en förutsättning för tillväxt så det kan ingen vara emot.

Att vi samtidigt tar ifrån rikspolisstyrelsen den från Josef Stalin stulna strategin ”vad spelar det för roll om vi skjuter 100 oskyldiga bara vi träffar en skyldig” är ett litet plus i sammanhanget.

Kan någon peka på en bättre lösning?