Fansen hos AIK hockey läser om bråket i klubben och försöker de något positivt av det hela. Foto: Maja Suslin, TT

Kvällstidningarna drar på om AIK Hockey. Indicier och beskyllningar, olika belopp och motbeskyllningar. Det är svårt att veta vad som är sant.

Däremot finns det anledning att göra en övergripande konsekvensanalys.

Först kan vi konstatera att det är mycket svårt att få ishockey på SHL-nivå att fungera i Stockholm. 

Inte samma intäkter

AIK och Djurgården sticker ut med väsentligt lägre omsättning än medianklubben i SHL när de spelar i högsta serien. Det kan gå bra något år men över flera säsonger så åker de lag som har lägst omsättning ut. Så enkelt kan den kommersiella idrotten beskrivas och det är vetenskapligt belagt.

Det är i nuläget osannolikt att AIK eller Djurgården kan etablera sig på övre halvan i SHL oavsett hur duktiga de är. Det finns inte förutsättningar att nå samma omsättning utan egen arena på en så konkurrensutsatt marknad som Stockholm.

Sedan har AIK valt att vara en klubb för de trognaste supportrarna medan SHL-klubbarna på landsorten valt att vara en klubb för alla där sällanbesökarna utan fanatiskt intresse ses som de bästa kunderna eftersom de spenderar mer.

Segui har rätt - och fel

Det försämrar AIK:s position på sponsormarknaden. Kopplingar till Black Army och påstådda kopplingar till de hårda supportergrupperna skrämmer bort sponsorer än mer, men hard core fans som huvudmålgrupp minskar antalet sponsorer som kan tjäna pengar på sin medverkan.

Johan Segui har både rätt och fel när han säger att medlemmarna har makten. I rent formell mening är det sant eftersom AIK har stadgar som säger just det. I praktiken är det så att den procent av medlemmarna som går på årsmöten har en viss makt om än begränsad medan aktiebolagslagen gör att styrelsen i bolaget har väldigt mycket makt.

Artiklar av den här typen, falska eller sanna, påverkar självfallet varumärket negativt i de grupper som inte är närmast klubben. I kombo med dåliga sportsliga resultat så tappar man publik och sponsorer och hamnar i en negativ spiral. I förlängningen väljer föräldrar andra klubbar för sina barn och spelarna kräver mer för att vara anställda i AIK eftersom en riskpremie verkar logiskt.

AIK har problem ändå

Artiklar om supporterföreningar som agerar som om de var representativa för alla kunder till klubben förstärker den negativa bilden. Dagens exempel är om hur supportrar skickar ner en person som saknar avtalsrelation för att diskutera eventuellt konstgräs (själv tror jag inte det blir konstgräs) med  moderbolaget till det bolag som kanske skall ta över driften. Då har man tagit sig själv på för stort allvar och signalen till oss utanför är att här bör man hålla sig borta.

Det blir lite Daniel Suhonen över dagens AIK. En gruppering som anser sig vara mer S än andra och som drivs av tesen att de andra socialdemokraterna är onda och falska. Vi har kunnat konstatera att det inte är bra för socialdemokratin. Och inte heller för AIK heller.

Oavsett hur mycket som är sant av det som påstås i media kan vi konstatera att det skadar AIK:s varumärke. Det gör mig ledsen.

Det var inte vad klubben behövde i den ekonomiska och sportsliga kris som hockeyn redan är i.

Om du vill läsa mer om AIK och turbulensen:

Här skriver Sportbladet

Och här är Expressen