Nej, så särskilt mycket pengar blir det inte till svensk idrott i vårbudgeten. Inte ens statsminister Stefan Löfven tycks kunna göra något åt saken. Foto: TT

Den politiska soppa vi upplevt under julhelgen har nog vare sig ökat förtroendet för politiker eller intresset för politik men den påverkar oss ändå.

En konsekvens av att vi väljare omyndigförklarades i och med det inställda extra valet blir att vårpropositionen blir extra intressant. S och MP kommer göra allt de kan för att slippa administrera en ren Alliansbudget under resten av 2015.

Det ser tveksamt ut

I underlaget till vårbudgeten kan vi konstatera att det lägre oljepriset har snott ungefär 3 miljarder av utrymmet (utebliven moms). Nedreviderade tillväxtprognoser ungefär 20 miljarder (höftat med 40 miljarder som en procent av BNP). På plussidan finns inte mycket att hämta.

Stalltipset är att nya pengar till försvaret inte kommer i vårproppen då det inte finns några pengar, utan skjuts upp till 2016 med motiveringar om bred försvarsöverenskommelse. För 2016 äter gökungen försvaret runt 6-10 miljarder extra per år, de pengarna finns inte heller idag och måste tas från annan verksamhet.

Signalen är när detta skrivs (2015-01-13 klockan 17:42, det svänger fortare i politik än i bandy nuförtiden, så det kan ha ändrat sig i till i morgon med den här regeringen) är att höjningen av arbetsgivaravgifter för unga finns med från 1 juli. Den ger då 3,5 miljarder för halvåret då höjningen är halvvägs tillbaka till full avgift och för 2016 med full avgift ca 15 miljarder. 

Idrotten gör 1 miljon minus

För idrotten är det ca 200 miljoner i ny kostnad för andra halvåret 2015 och ca 800 miljoner i ny kostnad för 2016. Det skall jämföras med ett statsbidrag på 1,7 miljarder.

Det finns för 2015 en budgetpost om 123 miljoner till idrotten som skall hjälpa barn till föräldrar i utanförskap (alliansens budget för 2013, e tvåårig satsning) som ingen vet i vilket utsträckning den använts. Någon som vet?

De 200 miljonerna i ökade kostnader på grund av höjd arbetsgivaravgift fördelar sig ca 120 miljoner på bolag och 80 miljoner på föreningar. Det undantag för offentlig sektor som gjordes i VMPS-budgeten i höstas är tekniskt omöjligt att göra för bolagsdriven verksamhet. 

Fortsatt utslagning av ungdomar

Det bör gå dock att finna modeller för att kompensera de ideella föreningarna. Enklast genom en uppräkning av bidragen (80 för andra halvåret 2015 och 320 miljoner för 2016) då detta inte kan ses som otillåtet enligt EU:s regelverk.

Då har vi ändå inte skapat en enda ny krona till idrotten. Resultatet är en fortsatt utslagning av barn och ungdomar i familjer med dålig ekonomi genom höjda träningsavgifter, inga möjligheter för idrotten att ta ett utökat breddansvar som ger tillbaka i form av fler unga som klarar skolan, minskade kostnader för sjukförsäkring och lägre kostnader för äldrevård. Fler föreningar som slås ut och en långsam nerförsbacke blir tillkommande effekter.

Slutsatsen är att några nya pengar inte existerar utan skall idrotten kunna få mer för att kunna göra mer så måste de omfördelas. Det finns massor med pengar som används extremt ineffektivt. Studieförbundens 1,7 miljarder och kulturens 25 är två exempel. 

20 gånger högre än idrotten

Här har studieförbunden en ersättning per elevtimme som är 20 gånger högre än idrotten och kulturen får per användartimme ungefär lika mycket mer än idrotten. Här borde man enkelt kunna finna pengar till idrotten utan egentlig skada men det är politiskt svårt. 

Att avskaffa stödet till religiösa studieförbund vore en välgärning men när det gäller studieförbund är det så att det i decennier varit dolt partistöd då sossarnas ABF får mest och Moderaternas Medborgarskola kompenseras också. 

Kulturen är livsfarlig att röra för politiker då kulturmaffian på kultursidor och institutioner har en politisk makt som Hells Angels och IS inte ens kan drömma om (inga jämförelser i övrigt). Med tanke på idrottsrörelsens storlek är det trist att man inte är mäktigare än kulturen.

Att sno medel från andra departement är svårt och i koalitionsregeringar nästan omöjligt.

Friskvårdsbidraget, då?

Kvar finns friskvårdsstödet. Det är ett mycket ineffektivt statsstöd med väldigt lite svett per krona. Det utnyttjas av privatanställda tjänstemän som skulle idrottat i alla fall och pengarna hamnar i stor utsträckning hos privata gym för att betala årskortet men där mängden träningstillfällen är färre än 20.

Ett avskaffat friskvårdsstöd frigör 1-2 miljarder, pengar som till +80 procent då skulle hamna hos kommuner, dvs här måste det till en modell för att kunna se till att de pengar kommunerna tjänar hamnar hos idrotten. 

Alternativet för idrotten är smulor. Så frågan om man skall lobba för alternativt användande av friskvårdsavdraget är frågan om man vill ha mera pengar eller ej.

Då protesterar Friskis&Svettis

Då återstår det att finna en argumentation.

Rent ideologiskt är det enkelt. RF och specialförbunden föredrar pengar som fördelas genom dem framför pengar som går till individ. Det är självbevarelsedrift och ingen kommer någonsin acceptera tanken på att det ur ett folkhälsoperspektiv kan vara effektivare att ge pengarna till individ.

Då kommer vi till problemen:

1. Minskat förtroende från politikerna under decennier. Deras bild idag är inte att mer pengar till RF är ett effektivt sätt att använda skattepengar. Av historiska skäl bör en S-regering vara mer positiv till RF (de kilade stadigt på 50, 60 och 70-tal och dejtade så länge Bo Ringholm var aktiv). MP och V är dock inte lika vänligt inställda.

2. Alla specialförbund är inte positiva till ett borttaget friskvårdsavdrag. Friskis&Svettis som stor aktör kommer skrika högt genom sina kanaler som ett exempel.

Pest eller kolera...

Då står RF:s ledning och styrelse med två alternativ.

1. Inga nya pengar.

2. Oenighet.

Pest eller Kolera. Default utfall när idrotten har svåra val att göra, i synnerhet om valen innebär förändring eller acceptans av samhällsförändringar, är att de inte gör något alls.

Föreslå en idrottsutredning

Dvs det vi kan förvänta oss är inga nya pengar och en ny Riksidrottsstyrelse som tycker regeringen sviker idrotten.

Det tycker jag är trist. Vore fantastiskt om ordförande Karin Mattsson Weijber tog striden och gick all in på att få mer genom att ta bort friskvårdsavdraget och den vägen mer pengar till idrottsrörelsen. Våga nu och föreslå samtidigt en Idrottsutredning som förutsättningslöst tittar på vad idrotten skapar, vad idrotten bör få i stöd för detta och hur det kräver en helt ny struktur.

RF har löpande kontakter med de som makten haver och en middag till veckan där Stefan Löfven lär medverka. Man kan om man vill. Men då blir det poker och man måste gå all in. Att lägga sig med två knektar på hand och två till på bordet är inget alternativ om man vågar förändras. Om man inte vågar förändras skall man lämna bordet här och nu.