Segregeringen inom idrotten och ingen gör något åt det. Foto: TT

I veckan kom en ny rapport som påvisar det vi redan visste. Det är en fördel med rätt föräldrar för att lyckas inom idrotten. Varför har det blivit så och vad vi kan göra åt det är det intressanta att besvara

Skall man vinna VM-guld är det inte bara goda förutsättningar, talang och hård träning, man måste helt enkelt börja med att välja rätt föräldrar. Inte helt enkelt att göra.

Segregeringen beror både på ekonomi och på inställning. Ofta kombineras detta. Som lök på laxen kommer brist på anläggningar.

Mallen förutsägbar

Vill man bli världsmästare så behövs det gifta, svenskfödda föräldrar med god ekonomi som har idrottat på hög nivå, fortfarande tränar, ett boende i en socialt etablerad homogen miljö i en kommun som skapar goda förutsättningar för den valda sporten. Sen krävs det talang, psyke och ambitioner men det kan vi bortse ifrån i det här sammanhanget.

Men Zlatan då undrar vän av ordning, det är ju inte en siffra rätt i det du skriver.

Korrekt Zlatan är unik, ett av få undantag. Zlatan spelar dessutom fotboll, den sport som är bredast, finns nära och som är relativt billigt och han kunde kompensera ej skjutsande föräldrar med cykelstölder. En modell som oavsett hur framgångsrik den var ändå inte bör ses som en lösning.

Föräldarna ersätter

Om vi då övergår till frågan varför det blivit så här så är min analys ungefär som följer.

Föreningarna har fått ökande kostnader hela tiden. En större andel av arbetet sker med anställd personal. Vi har en hel generation ideellt arbetande som nu dör bort och det kommer inga efterföljare.

Med kommunala och statliga bidrag som stått stilla och i en del fall minskat så har det här medfört att kostnaden som föräldrarna måste bära ökar.

Läger, resor…

Vi har också fått ökade ambitionsnivåer, det skall resas runt och spelas cuper, det finns träningsläger på våren i Spanien och Italien, det har vuxit upp en industri runt detta.

Jag besökte en anläggning i Grekland som investerar i tio fotbollsplaner, gym, löpspår, omklädningsrum som fas 2 efter att ha byggt hotell med över 1 000 rum, två golfbanor, ridstallar och ett 30-tal pooler. Målgruppen var skandinaviska ungdomslag.

Gothia Cup är en självklarhet och fler och fler bor på hotell istället för på luftmadrasser i gymnastiksalar. Skor, klubbor med mera skall vara av rätt märke och samma som de stora grabbarnas.

Ska köras till träning

Av trygghetsskäl skall barnen köras till träningen och goda föräldrar skall ha både tid och råd att vara med. Annars är man ingen bra pappa/mamma. Lite svårt om man inte har bil och jobbar kväll.

Den arbetande medelålders medelklassen har fått det ofattbart mycket bättre genom låga räntor, låga energikostnader, energieffektivisering, borttagen fastighetsskatt, sex jobbskatteavdrag, borttagen förmögenhetsskatt och så vidare.

Den har samtidigt förstått hur viktigt idrotten är för barns utveckling, möjligheter att klara skolan, undvika barnfetma och utvecklas socialt.

Medelklassen lärarnas skräck

Här finns en snabbt ökande betalningsvilja samtidigt som klubbarna behövt mera pengar. Klart att det dragit iväg.

Den lågavlönade ensamstående mamman som måste fokusera på att få ihop till mat och hyra är den som drabbas. Migranter är en annan växande grupp där våra kostnader för ungdomsidrott är för betungande.

Det andra skälet är inställning till idrotten.

Medelklassens föräldrar med utbildning, boende i villaområden med den sociala miljön är idag lärarnas skräck. De läser allt som handlar om hur deras barn skall få det bättre och har massor med kunskap, dock kanske inte alltid helheten.

Behöver inte stjäla cykeln

De tränar själva för att hålla vikten och de har lärt sig att idrotten gör att barnen undviker barnfetma, ökar chansen att klara skolan, gör barnen anställningsbara, lär dem prestera såväl som det nog så viktiga, lär dem förlora, något de numer inte får lära sig i hem eller skola.

Utöver att idrotta får barnen bra mat och allt det andra som ökar deras möjligheter att lyckas i livet. Betalningsviljan för idrotten är av naturliga skäl hög i den här målgruppen.

För att återkoppla till Zlatan så behöver de här barnen inte stjäla en cykel för att ta sig till träningen.

Ger upp, de har inte råd

I det vi kallar utanförskap och det vi förr kallade underklass finns inte den här kunskapen, här är fotbollen något man gör för att det är kul, inte något som barnen tycker är kul och föräldrarna vet är bra.

Fattigdomen i Sverige har halverats på tio år, vi har ingen som svälter men med den extrema förbättringen av ekonomin för den arbetande medelklassen så har vi ett mer segregerat land idag.

Det här börjar synas inom idrotten och jag hör ett växande antal ungdomsledare inom idrotten som talar om att fler barn försvinner för att de inte har råd, eller att kostnaden inte prioriteras av deras föräldrar.

Något måste bryta mönstret

Då har vi definierat problemet och svarat på frågan varför. Det som då återstår är att försöka komma med konstruktiva förslag på lösningar.

För de som läser tidningar är det enkelt konstatera att budgetläget både för stat, landsting och kommuner har varit bättre.

Att finna företag som sponsrar är i praktiken omöjligt. Att föräldrarna betalar mer ökar bara utslagningen.

Hur gör man då?

Friskvårdsavdraget är lösningen

Jag har inte sett ett enda realistiskt förslag från någon annan. Själv har jag bara en framkomlig lösning i en tid när varje minister som kommer in till Magdalena Andersson, och vill ha pengar enligt partistrategen Sven-Erland Västros, åker på tjära och fjädrar, dock som eftergift till miljöpartiet en påstådd ekologisk modell av tjära som Åsa målar båten med.

Min egen idé är enkel och görbar. Skälet till att jag upprepar den från tid till annan är att jag inte hittat några 2 miljarder någon annanstans hos vare sig stat eller kommun.

Pengarna finns om vi tar bort det s.k. friskvårdsavdraget som idag är mycket ineffektiv användning av skattemedel (välmående medelklass som skulle idrotta i alla fall och statsstöd till kommersiella gym från de som tränar i snitt 15 gånger per år). Friskvårdsavdraget kostar kommunerna ca 2 miljarder per år.

Med tusen kronor per barn och år räcker det till 2 miljoner barn. Så många barn har vi inte i åldrar 7-18 så den här lösningen ger nog med pengar för en ordentlig satsning på idrott för nyanlända som del av migrationsinvesteringen.

Gabriel Wikström som idrottsminister kan få en stjärna i boken. Det kan han behöva då hans andra ansvar på hälsoområdet riskerar att få skenande underskott.

Krävs ett par pennstreck

Ett par pennstreck till ändringar i budgeten och det som riskerar att skapa slitningar och bristande tillit i Sverige om 10-20 år är hanterat. Finansierat krona för krona även om det valspråket lär förpassas till historien fortare än någon hinner säga utgiftstak.

Min fru och jag får pynta en tusenlapp till av gymkostnaden själva. Det gör vi gärna, vår träning handlar om att öka sannolikheten för en frisk ålderdom. Det värderar vi mycket högt.

Så, vi har ett allvarligt samhällsproblem, en lösning som ger mer pengar till migrationen och alla borde vara glada.

Men ingen gör något

Fast i vanlig ordning så kommer ingenting att hända.

Själv tänker jag åka till södra Europa en vecka. Där är så många människor från andra länder att man aldrig riskerar stöta på någon Sverigedemokrat.

Vid poolen skall jag fundera på varför alla partiers idrottspolitiska program skulle framstå som perfekta om det fortfarande vore 1976.