Med 200 nya miljoner reser sig svensk idrott och kan förverkliga delar av planerna. Foto: TT

Läsinstruktion: i den här krönikan skiljer jag på begreppet ”RF” dvs organisationen som samlar 70 specialidrottsförbund och begreppet ”Idrotten” som då omfattar all form av fysisk träning oavsett organisationsform. 

Det senare är då väsentligt mer omfattande än det första. Jag värderar de inte på något sätt, springer någon 5 km tre gånger i veckan är det bra för hälsan oavsett om det sker i föreningsregi eller genom en Run Keeper-grupp. Ni måste hålla koll på begreppen annars blir det omöjligt att förstå vad jag menar.

Unik höjning

RF får nu sina bidrag från staten uppräknade med ca 200 miljoner och staten har insett att idrotten i stor utsträckning skall bestämma själv över hur pengarna används. 

Den förståelsen för att politiker inte är bäst på sådant borde gälla fler områden. Reglerade statliga medel till myndigheter, kommuner och Landsting är med stor sannolikhet en betydande anledning till den s.k. systemkollaps vi nu ser början av.

Regeringsbeslut på själva Nobeldagen och regleringsbrevet innehöll 75 miljoner kronor till som idrotten kan bestämma över själv.

Det här är välkommet och nödvändigt och en tidig seger för Björn E som ordförande och Birgitta Ljung som generalsekreterare.

Det positiva som dock är riktigt glädjande är att det är första gången sedan 2008 som bidragen räknas upp. 

Dyrare för föräldrarna

När vi nu glatt oss kan vi gå över till att försöka beskriva vad det innebär och hur man bäst kan använda pengarna.

Först och främst så är det egentligen bara en kompensation för inflationen under sju år. I verkligheten har RF inte fått mer än vad man hade 2008. I synnerhet inte om man räknar bort den del som är öronmärkt för integration dvs där RF skall göra mer.

I realitet har Idrotten fått mindre eftersom statliga skattehöjningar av arbetsgivaravgifter för ungdomar kostar någonstans mellan 600 och 1000 miljoner beroende på hur man definierar Idrotten. 

Föräldrar kan förvänta sig ökade avgifter för barnens idrottande som följd av detta.

Det gjorde Alliansregeringen bra

Det är märkligt att det enda Alliansregeringen gjorde för idrotten som var bra, dvs den sänkta arbetsgivaravgiften för idrotten är något som de aldrig försökte få cred för eller fick cred för. 

Själv räknade jag inte på effekterna innan förslaget om att höja avgiften kom så jag missade i samma utsträckning som regering och RF det positiva i minskade kostnader på den här nivån. I den här frågan förstår jag inte varför inte hela idrotten reste sig upp och drev frågan att de borde få samma undantag som kommunerna.

Budgetläget för Sverige framåt i tid är ingen lek för någon. Det kommer krävas två saker av RF för att det skall finnas på kartan att få ökade anslag.

1. En tydligt påvisad samhällsnytta vars värde vida överstiger statens kostnad i pengar, tjänade och sparade för stat och kommuner.

2. En mycket tydlig påvisad effektivitet i hur bidragen används. Nu är det att svära i kyrkan men modellen för enskilda bidrag till de minsta förbunden är inte hållbar och det borde finnas ett krav på nivå på verksamhet för att få vara kvar i RF. 

Krav på förbunden

Bristande effektivitet i hur bidragen används leder garanterat till lägre bidrag. Så här finns inget alternativ. Det bara måste göras. Sen är det ingen enkel sak att göra rent idrottspolitiskt men det skall göras. 

En ny modell bör ge mer till de förbund som har många träningstimmar, många medlemmar och en borttagen eller mycket liten fast grundersättning.

Oavsett brist på samhällsnytta så bör vi ha kvar en del baserad på elitverksamhet där vi värderar exponering, dvs idrotter med mycket tv-tid värderas högre. 

Kravet för att få komma med i RF och få stanna kvar i RF bör höjas relativt ordentligt samtidigt som förbund ges möjlighet att fusionera. Ett ”småförbund” med en generalsekreterare, en styrelse, en ekonomiaavdelning och så vidare skulle kunna fungera. 

Jag blir påhoppad, men...

Här får jag många emot mig, blir påhoppad att vara emot mångfald vilket känns konstigt när man är aktiv antirasist som jag, men jag säger inte att de minsta idrotterna skall avskaffas, bara att den lilla ofta minskande aktiviteten kan skötas som den hobby den blivit. Det är omöjligt att förutsäga framtid men min tes är att dragkamp inte kommer att vara den trendigaste idrotten år 2025, Backhoppning, och kälkåkningen är andra exempel på döende idrotter.

Min poäng är att jag tror det här är nödvändigt för att försvara det totala bidraget framåt i tid. 

Den andra delen för att motivera högre bidrag är att släppa beröringsskräcken med det kommersiella. Om den totala idrotten nu omsätter någonstans mellan 80 och 130 miljarder och levererar +35 miljarder i skatt så ta reda på de exakta siffrorna och tala om det för media och politiker. När vi kan påvisa att 1 miljard i ökat bidrag leder till 2 i ökade skatteintäkter så har vi ett självspelande piano. Borde inte vara så svårt om nu 7 miljarder i totala bidrag idag ger fem gånger så mycket till stat och kommun i skatter.

Måste mäta effekterna

Sedan bör vi börja mäta effekter på kostnader som samhället sparar. Idag har den äldre genomsnittsindividen 12 år från fullt frisk till död. Det är både mänskligt lidande och mycket stora vårdkostnader. En aktiv golfare har tre år från fullt frisk till död. Golfen ger utöver ett lyckligare liv också samhällsbesparingar som handlar på miljonbelopp.

Forskning på det här området bör kunna finansieras i samverkan med SKL. Det är kommuner som bär kostnaden för äldrevård, ungdomar som inte klarar skolan och landsting som bär vårdkostnader som fel mat och ingen träning skapar.

Så även om Björn och Birgitta har många skäl att skicka julkort till Magdalena och Gabriel med ett tack för en mycket välkommen ökning av stödet så bör de inse att skall vi inte vänta sju år till nästa gång så finns det ett arbete att göra.