Pengar kom och gick, bakom TV-avtalen fanns en agent som trasslade till en jätteaffär. Foto: TT

Konkursförvaltare i Kentaro AB:s konkurs, Hans Renman vid Hamilton advokatbyrå stämmer Svensk Elitfotboll och kräver 13 miljoner kronor. Det är tragikomiskt fast mest tragiskt.

Det är dock logiskt med tanke på de synnerligen märkliga metoder och de till synes medvetna bedrägerier som kännetecknar Kentaro. 

Väljer samma moralnivå

De tre fyra sista åren var att se som ett enda stort Ponzi scheme där gamla kunder fick betalt med pengar som tillhörde nya kunder och pengar skeppades mellan olika dotterbolag för att hantera den mest akuta utbetalningen för att inte åka fast. 

Nu väljer konkursförvaltaren samma moralnivå (fast inom de legala ramarna) och ger sig på offren. I det här fallet SEF och damfotbollen som stäms på 13 miljoner.

Bakgrunden är en soppa men om jag kommer ihåg rätt så skrev Lars-Åke Lagrell ett avtal där utöver förbundet och deras rättigheter för landskamper även SEF och damfotbollens EFD fanns med. 

Avtalet skrevs med Philippe Huber, då VD för Kentaros moderbolag. Media beskrev honom som den schweiziska miljardären. Han är mest känd för att ha lämnat en Idrottsgala för att han inte fick sitta vid honnörsbordet och så här i efterhand framstår han som någon som kan doktorera på Ponzi bedrägerier. Hade hans tillgångar varit verkliga hade inte konkursen uppstått. För de som inte vet vad Ponzi schemes är så läs här.

Sedan bestämmer sig UEFA för att äga rättigheter till alla landskamper och köper loss de svenska rättigheterna för ca 150 miljoner av Kentaro ett halvår före konkursen. Pengar som enligt konkursförvaltaren till det schweziska moderbolaget inte fanns i böckerna när han tog över.

För att flytta pengar

Kvar lämnas SEF, EFD och TV4 i en ohållbar situation och utan den makt som förbundets medverkan gav dem. Kentaro AB som dotterbolag är bildat för att kunna flytta runt pengar och har ingen verksamhet mer än att man från Schweiz överlåtit rättigheter dit så de fakturerar TV4. SEF hade på ett tidigt stadium säkrat att inga utbetalningar gjordes från TV4 utan att de fick betalt. 

SEF har i slutändan, innan allt lades över på ett eget avtal inte fått en krona mer än det man skulle ha. Det konkursförvaltaren nu hävdar är att SEF:s ersättning som var den enda rättighet som det handlar om i strid med alla avtal skulle ha stannat i Kentaro AB så att arvodet till konkursförvaltaren kunde höjas.  

När konkursförvaltare generellt (har inte kollat den här konkursen) börjar påstå att de återvinner pengar åt fordringsägare så bör man veta att återvunna likvider i konkurser till en betydande majoritet går åt till att berika konkursförvaltare. Renman är en av de stora och skickligaste vi har på obeståndsrätt i det här landet. Hamilton har jag varit kund hos. De är genomgående mycket kunniga.

Absurda slutsatser

Av en ren händelse kommer jag att tänka på historien om den framgångsrika advokaten som tvärdör och står där uppe hos Sankte Per (hur nu en advokat kan hamna där) och ifrågasätter allt. ”Ni har gjort fel, jag är bara 38 år, har ett fantastiskt liv, gott om pengar, underbar vacker hustru, två fina barn och ett fint hus. Konstigt säger Sankte Per, vi har kollat dina timdebiteringar och enligt dem så är du 92”.

Rättighetsavtal skrivs med lydelser som gör att rättighetsägaren (SEF) skyddas, dvs ersättning från tv-bolagen ses som jämförbara med klientmedel. Konkursen i Kentaro AB, dvs obeståndet kunde bara uppstå genom att moderbolaget plundrade dottern på pengar. 

Konkursförvaltarens påståenden om att SEF har agerat i egen vinning när det fanns konkursrykten är absurda (grunden för att återvinna pengarna). 

Dessa agenter...

Även för mig i periferi så har det funnits olika rykten om Kentaro så länge jag kan minnas, med stor sannolikhet även när avtalen ursprungligen skrevs. Jag var kritisk till Lagrells agerande då. Agenter som mellanled vid tv-rättigheter tillhör en svunnen tid, det är i praktiken att ge bort pengar på en nivå som gör fondförvaltare avundsjuka samtidigt som affärsrisken är enorm då det i praktiken räcker med att agenten betalar för mycket för ett enda avtal för att allt skall rasa. 

Att det fanns grumliga affärer hos Kentaro var välkänt även om jag länge trodde det handlade om avancerat skattefiffel och inte rena bedrägerier.

Hur det går i stämningen törs jag inte uttala mig om, dels har jag en mycket stor respekt för skickligheten hos Renman och hans kollegor och sedan är utfallet i första instans i den här typen av mycket komplicerade frågor en gissningstävling beroende på rättens kompetensnivå.

Hur det borde gå kan jag gärna uttala mig om. Pengarna man tvistar om tillhör SEF och EFD och det vore tragiskt om bedrägligt beteende hos Kentaro leder till att SEF döms som skyldigt.