Tingsryd gör det jättebra, men förutsättningarna för fortsatt sportslig framgång är begränsade. I dagens elitidrott måste det finnas ett näringsliv kan bära en verksamhet på den allra yppersta nivån.

Eftersom Åshöjdenböckerna sitter nära hjärtat också 45 år efter vi läste dem så uppstår med jämna mellanrum en debatt om det osportsliga att små föreningar som lyckas ta sig upp får krav på sig de inte kan uppfylla. 

Just nu är det Tingsryd som överlevererar i Hockeyallsvenskan och rent teoretiskt skulle kunna gå upp i SHL, dock utan en sportmössa att fylla kraven på vare sig ekonomi eller arena.

Krönikörer i stora tidningar skriver då tårdryftande krönikor om de elaka kapitalisterna som förstör idrottens själ.

Trist verklighet

För att då nyansera bilden och försvara kraven, som ännu är alldeles för lågt ställda så finns det ett par trista fakta som vi inte själva kan påverka.

Det drivande av kommersialiseringen av elitidrott är inte vare sig föreningar, styrelser, sponsorer eller någon annan. Det är spelare och spelaragenter. De elaka kapitalisterna är spelarna och agenterna. Inte ligorna eller klubbarna.

Om SHL-spelarna och spelarna i Allsvenskan inte hade lön utan spelade ideellt för att idrott var så roligt så skulle de ekonomiska kraven på klubbarna se helt annorlunda ut. Nu fungerar det inte så utan löner och övergångssummor sätts på en internationell marknad som Sverige inte kan påverka.

Även det en form dopning

Inom lagidrotterna på elitnivå är dopning ett lika stort problem som inom skidor och friidrott men den stora skillnaden är att det är ekonomisk doping på klubbnivå, inte medicinsk på individnivå.

Det är lika osportsligt om klubbar köper eller kontrakterar spelare med andras pengar som om friidrottare stoppar i sig otillåtna medel.

En ekonomi i ordning är därför enda garanten mot fusk och klubbar som hamnar i en ekonomisk kris genom åren har antingen varit gravt inkompetenta eller medvetet fuskat. Några alternativa förklaringar föreligger inte.

• Det finns ett nyckeltal på hur stor del av de pengar som skapas som hamnar hos elitidrott på ca 0,8 procent av BNP i upptagningsområdet. Vi har en snabb urbanisering som styrs av globala influenser, dvs vi kan inte påverka den vare sig lokalt eller nationellt. Är orten på gränsen eller för liten så blir det bara värre sen.
• Det finns en korrelation på 93 procent mellan omsättning och tabellplacering för varje tioårsperiod i varje liga i Västeuropa.
• Det finns nyckeltal för hur matchdagsintäkterna förhåller sig till medierättigheter och sponsorintäkter.

Saknar en klubb förutsättningar utifrån ovanstående trista fakta så har de inte i högsta serien att göra. Det enda som kan hända är en ekonomisk katastrof och sportsliga negativa konsekvenser för de andra lagen.

Krav på eget kapital

SHL:s krav på 4 miljoner i eget kapital bedömer jag som för låga även om de är ett bra steg i rätt riktning. Ett eget kapital på 15 procent av omsättning vore rimligt. Med en medianomsättning på 140 miljoner så motsvarar det 21 miljoner. Det är en nivå som förhindrar att stat, kommun, leverantörer och anställda drabbas. Det är dessutom kapital nog för att klara en nedflyttning.

För både fotboll och ishockey skulle jag vilja ha en maxgräns på 55 procent av omsättning exklusive försäljning av spelare som lönemassa för spelarna. Tillkommande ett krav på utformning och kompetens av den organisation som sköter om ekonomin och skapar intäkterna.

Sportchefer som inte får säga flasklock till ledamöter i styrelsen utan att ekonomichefen har godkänt vad han säger är också bra.

Inte annat än upplevelseindustri

En liga bygger på en solidaritet där varje lag skall vara bra nog för att locka människor när de är bortalag.

Tillkommande extremt viktigt för den sportsliga upplevelsen är att lagen är tillräckligt homogena ekonomiskt. Det är ett av ligornas huvudansvar att se till att skillnaderna minskar över tid.

Vare sig vi velat det eller ej så har idrott på den här nivån fått ökade inslag av upplevelseindustri.

Matchen är ett event som skall optimeras i kundupplevelse där det sportsliga och det som händer på plan är en delmängd som från individ till individ varierar från ca 20 procent till 100 procent i vikt. Vad värre är så går det påvisa att de som har lägre intresse av sporten och matchen genererar mer pengar per besök.

Uppbackning av en region

En femåring på en amerikansk arena värderar inte upplevelsen utifrån matchresultat utan utifrån om hans kompisar fanns att leka med i bollhavet, överfört så är sociala faktorer, mat och dryck, stämning, rena toaletter med flera faktorer något som ökar i vikt medan mängden hard core-supporters minskar, tack och lov i en låg hastighet, men de minskar.

Ur mitt perspektiv så är Almtuna, AIK och Västerås lag jag gärna vill se i SHL. Inte för att jag tycker om dem eller håller på dem utan för att de finns i orter där de ekonomiska förutsättningarna finns. Det är bra för alla andra lag och då kan man säkerställa högre kvalitet så man bibehåller positionen som tredje liga i världen. 

Om den ryska krisen fortsätter med rubelkurs och oljepris så finns andra platsen inom räckhåll. Att bevara den kräver ökad omsättning vilket då är fysiskt omöjligt i orter som Tingsryd.

Jag älskade också Åshöjdenböckerna som 14-åring. Jag respekterar till fullo de som vill att även elitidrotten skall vara mer ideell men jag hoppas att samma personer är beredd att acceptera att beslut måste baseras på den verklighet vi har, inte den verklighet vi skulle vilja att vi hade. Det får riksdag och regering hålla på med.