Henrik Larssons beteende inför journalister fick DN:s Johan Croneman att gå i taket och i sin tur reagerade Dan Persson. Läs om deras motsatta uppfattningar. Foto: TT

Johan Croneman – media - Henrik Larsson och, ja, det handlar om framtiden. Jag är inte så förtjust i den här utvecklingen heller, av demokratiska skäl, men vi kan inte förneka att verkligheten ser ut så här.

Johan Croneman, en av Sveriges lästa krönikörer ondgör sig över Henrik Larsson i Helsingborgs IF för att Larsson inte vill prata med journalister. Croneman föreslår därför att media bör sluta skriva om Helsingborg. Croneman skriver i en tidning som är mest känd för att man ljög och förtalade Carema i en artikelserie om äldreboendet Koppargården och vägrat be om ursäkt för detta.

Tidningen konkurrent med klubbarna

Det är extremt valida åsikter som Croneman framför. Om det hade varit 1995. Nu är det inte 1995 och det har den gode Croneman missat.

När jag och Croneman var unga, dvs i början på 60 talet (halva Sveriges befolkning är födda efter 1975) så såg det annorlunda ut. För Notvikens IK i division III norra Norrland var kvartssidan i Kuriren och Norrländskan en bekräftelse på att man fanns och tack vare den kunde man gå från 300 till 320 betalande på nästa match. Fortfarande idag så finns det avtal där klubben får, numera helt värdelösa annonsytor hos lokalmedia och de får mer access till vad som händer i klubben.

På området TV har idrotten för länge sedan lärt sig ta betalt. Idag tar man väldigt bra betalt men när det gäller tidningar har ingen agerat.

Tidningen är numera en direkt konkurrent till klubbens och ligans hemsidor och idrotten är ett av de områden där artiklar på nätet hamnar bakom betalväggar för att tidningarna tjänar mycket pengar på idrott. Print där folk betalar kan vi snart bortse ifrån. Läsarna av print är snart väsentligt äldre än både Croneman och jag och vi är tokgamla. 16 procent av de under fyrtio läser lokaltidning och den siffran sjunker i en rasande hastighet.

Jag vill inte ha objektivitet

Svensk elitidrott är idag en gratisleverantör av intäkter till media. Och man får ingenting av värde tillbaka. Så trist är sanningen.

UEFA och förbundets krav på pressläktare och medieservice bygger på ett samhälle som vi lämnat. I det samhälle vi fått är det enkelt. Media som vill tjäna på att skriva om idrotten får i framtiden skriva på ett avtal och börja betala. Croneman och hans kollegor tvingas inse att de inte bara är journalister utan också innehållsköpare.

Medias argumentation mot en sådan utveckling är att de är objektiva, neutrala och faktabaserade. Därför kan inte klubben själva vara media då de saknar trovärdighet eftersom de är subjektiva.  Det var också en korrekt slutsats i det samhälle vi en gång hade.

Verkligheten idag är då två saker 1: förtroendet för det s.k. oberoende, objektiva faktabaserade media som tidningar anser sig representera har minskat och mer viktigt 2: När jag läser om Arsenal och Luleå Hockey så vill jag inte ha objektiva fakta. Oavsett om vi förlorar eller vinner vill jag läsa en subjektiv skribent som lider och gläds på samma sätt som jag.

Båda kommersiella

En elitklubb i en stor sport är idag en kommersiell aktör som försöker tjäna pengar på intresset för verksamheten. Media är en kommersiell aktör som skall berika sina aktieägare genom att få människor att betala för att läsa det de skriver om elitklubbar.

Om vi då glömmer diskussionen om det är bra eller dåligt att det blev så utan använder det 3000 år gamla grekiska uttrycket att ”kalla en spade för en spade”, dvs utgå från den verklighet vi har så är det enkelt.

SEF, SHL, Hockeyallsvenskan, basketligan med flera måste skydda alla sina immateriella rättigheter.

Publicerar någon en bild på en klubbtröja utan att ha pyntat skall hen stämmas eftersom tröjan är skyddad. Hela behovet av att läsa om matchen skall klubben/ligan/motståndarlaget tillfredsställa. De pengar detta är värt skall hamna hos klubben. Självfallet skall de media som lägger upp åtta siffror för att bevaka SHL eller Allsvenskan eller sex siffror för att i lokal media bevaka en klubb få alla förutsättningar för att göra det också.

Klubbarna ska tjäna pengar

Cronemans idé om att den malliga morgontidningen kan bojkotta de klubbar som inte ställer upp på deras villkor bör relativt omgående bytas ut mot att om journalist och fotograf från tidningen vill bevaka en match så är de välkomna på arenan om tidningen har ett avtal där man pyntat och inte annars. Tror man att den division III-fotboll som fortfarande är gratis genererar några läsare som pyntar på nätet så får man göra det.

Jag kan självfallet se ett stort antal problem ur ett övergripande samhällsperspektiv att det blivit så här. De långsiktiga konsekvenserna är inte bra för det demokratiska samhället. I min roll som skribent utifrån ståndpunkten att agera för vad som är bra för idrotten och i min roll som rådgivare till elitidrotten är det mycket enklare. Låt ingen annan tjäna pengar på er verksamhet utan att ta betalt.

Croneman får ringa Mats Enquist i SEF och Ulf Rönnmark i SHL och säga de enkla ord som i den här världen är fullt jämförbara med det mer personliga ”jag kommer att älska dig mest tills jag dör”, dvs ”vi pyntar 10 mill per år om vi får de här rättigheterna.

Så slutsatsen är enkel. Låt Croneman och hans gelikar bojkotta. Henke Larsson kommer att bjuda på både middag och sig själv till de media som ökar hans spelarbudget men som professionell vet han att det finns ingen anledning att bjuda gratisätarna.

Sen ser jag otroliga problem för samhällsutveckling, demokrati och humanismen med en utveckling där media, i den form den fanns en gång, försvinner. Men det är en annan diskussion.