Även om Arne mest är känd att vara professorn som varit drivande och ledande i kampen mot doping och en av initiativtagarna till WADA, så har Arne även varit ordförande i Riksidrottsförbundet, Svenska Friidrottsförbundet, vice ordförande i Internationella friidrottsförbundet och medlem i Internationella Olympiska kommitten för att nämna några av de många roller han haft.

Han införde reglerna

I dag kan kampen mot doping anses som självklar, men det har den inte alltid varit. I början av 70-talet var droger inom idrotten inte alls ovanliga och inte heller omoraliska. Flera hade insikt att drogerna påverkade resultaten, men trots det var de tillåtna i tävling. 

Arne såg till att införa regler och dopingkontroller på svenska tävlingar för att stävja problemet, men han möttes med ett kompakt motstånd från de aktiva. 

I samband med en landskamp mot Östtyskland 1977 hade nästan hela svenska friidrottslandslaget undertecknat en skrivelse om att Arne Ljungqvist skulle avgå. Trots motstånd fanns en beslutsamhet hos Arne att fortsätta som bottnade i djup kunskap om behovet att fortsätta kampen mot doping och för idrott.

Kampen har sedan fortsatt. Visionerna har kunnat sättas i verket genom att Arne genom sitt ledarskap och sin bredd kunnat hantera och förstå komplexiteten av doping, samt därmed också möjligheten att kunna agera med förtroende på flera olika arenor. 

Hans medicinska kunskap ligger tillgrund för att kunna förstå dopingfrågan på djupet, liksom möjligheten att ställa krav på forskning och tester. Hans roll som idrottsledare både inom friidrott och i olympiska rörelsen på nationell och internationell nivå har möjliggjort att utveckla strukturer inom antidopingarbetet som gagnar idrotten, men är som är fristående. Det senare är WADA ett exempel på.

Avslöjandet som väckte

Trots det försöker idrottsmän och andra aktörer hitta vägar att undkomma positiva dopingtest. I samband med OS i Sochi uppdagades det att utbyte av dopingprov var satt i system genom att tagna prov byttes under natten ut till rena prov. 

Ett förfarande som irriterade Arne och som visade på att det inte räcker med att ha bra tester, utan man måste även säkerställa att provet är opåverkat från testtillfälle till slutfört och kanske även lagfört resultat. 

Som sann ledare agerade Arne för att göra något åt problemet. Han tog kontakt med KTH för att se om man skulle kunna skapa en teknisk lösning som kunde säkerställa en obruten kedja. Detta har lett till att det finns en lösning som med hjälp av blockkedje-teknik som nu kan garantera att ingen har påverkat provet under dess ”resa”. 

Staffan Movin