- Det känns oerhört skönt. Tänk dig att här sitter jag med ett dokument som säger att IF Boltic är skuldfritt. Från att som mest haft 150 betalningsföreläggande hos kronofogden är föreningen på noll. Jag bara väntar på att få kontonummer till alla som ska ha pengar så betalar jag ut allt på en gång. Pengarna finns på ett speciellt konto. Nu kan föreningen bara blicka framåt och glömma det gamla, säger Henrik Nilsson, där vi sitter på hans advokatkontor och går igenom vad som hänt.

Dominerade 1980-talet

IF Boltic är ett av landets mest framgångsrika bandylag någonsin och var totalt dominerande på 1980-talet.

Nio SM-guld för herrlaget, varav sju på raken 1979-1985 samt även 1988 och 1995, och sex guld för damerna. Därtill Europacupmästare sex gånger och World Cup-mästare lika många gånger. Under storhetstiden dominerade också Boltic landslaget, med det historiska första VM-guldet i ryska Chabarovsk 1981.

Men smakar det så kostar det.

Boltic har väl egentligen aldrig haft full kontroll på ekonomin, och litet hårdraget kan nog sägas att det varit röda siffror allt från säsongstarten i allsvenskan hösten 1976 (seger mot IFK Kungä'lv med 12-2) fram tills nu.

Målsättningen var att alltid ha det bästa laget. Föreningen låg i framkant träningsmässigt under Curt Einarssons ledning, och ”alla” ville spela i laget. I takt med att framgångarna kom var det också enkelt att locka spelare.

Bra spelare kostar pengar

Men bra spelare kostar pengar, och var det något som Boltic hade gott om var det ont om pengar. Men på något sätt lyckades klubben hålla näsan över vattenytan och framgångssagan fortsatte och fortsatte.

Men vad hände bakom kulisserna? Hur såg ekonomin ut? Ingen tycktes riktigt veta. Bokföringen  hade sina brister och vart tog alla fakturor vägen?

- Med framgångarna hände också det att spelarna drev lönerna uppåt och för att inte vara bakåtsträvare hängde klubbledningen med, säger Henrik Nilsson.

Själv kom han in i bilden 1997.

1999 visade sig skulden, så gott det nu gick att få en överblick, vara cirka två miljoner kronor. Beslut togs om ett samgående med lokalkonkurrenten IF Göta och samtidigt om en rekonstruktion. Samtliga spelare utom Marcus Bergwall sa ja men han fick finna sig i beslutet och försvann sedan till Hammarby.

Nya skulder dök upp

Men snart dök en skatteskuld på cirka en miljon kronor upp och sedan ytterligare en på 800 000 kronor.

2005 var tanken att bolagisera föreningen.

- Och då sa jag att allt ska fram, varenda skuld måste finnas med, berättar Henrik Nilsson.

När det arbetet var klart var hans enda kommentar:

- Helt otroligt.

Boltic hade skulder på 6,5 miljoner kronor. Det mesta till spelare men också till bussbolag, materialleverantörer, hotell och planhyror.

Tankarna på en bolagisering begravdes.

Och Henrik Nilsson tackade för sig.

- Det gick alltså att driva föreningen vidare eftersom skulderna inte var något reellt hot, men jag ville inte vara med längre, säger han i dag.

Boltic gnetade på. Betalade på olika sätt av en del skulder, men det fanns ingen kontinuitet i arbetet och tänkta lysande lösningar rann ut i sanden.

Lånade ut 1,5 miljoner kronor privat

Nu var Göran Svensson, ungdomsansvarig på 1980-talet och med ett stort Boltichjärta, den som höll i rodret. När han till slut insåg att situationen var ohållbar lånade han själv ut totalt cirka 1,5 miljoner kronor till föreningen.

Den där summan kom att bli en nyckelpost, men mer om det senare.

Sportsligt var nu Boltic inget storlag längre. De bästa spelarna hade försvunnit. Bortsett från en säsong i elitserien (2010-11) håller Boltic sen 2007-08 till i allsvenskan.

Våren 2013 kom dock Henrik Nilsson in i bilden igen.

- Det var ledaren Ingvar Klang som undrade vad jag tyckte, och efter att ha gått igenom räkenskaperna kom jag fram till att enda lösningen var en företagsrekonstruktion med ett 25-procentigt ackord.

...som han aldrig fick tillbaka

Det fanns dock ett villkor.

- Ja, att Göran Svensson inte krävde tillbaka sitt lån. Den skulden skulle försvinna, annars var rekonstruktionen omöjlig att genomföra. Och Göran med sitt stora Boltichjärta gick med på det, säger Henrik Nilsson.

Nu var skulden nere på 2,3 miljoner kronor och det fanns cirka 40 fordringsägare.

En av dem var Karlstads kommun, som hade krav på planhyror.

- Vid den första sittningen med tjänstemän från kommunen var det positiva tongångar. 25 procent var ju mer än noll procent. Men dom ville ta med frågan till politikerna, och när vi sen fick svar sa kommunen nej till ackordet. En av miljöpartiets företrädare menade att konkurs var det enda rätta. Jag förstår inte hur en politiker kan uttala sig så. Bandyn är ändå stor med många ungdomar. Och med tanke på att kommunen lägger många miljoner på ett visst hockeylag i stan så var uttalandet av en folkvald politiker oförskämt. Men både Skatteverket och Swedbank sa ja.

Mycket för den som inget har

Tingsrätten godkände rekonstruktionen och Boltic fick tolv månader på sig att betala av den resterande delen på cirka en halv miljon kronor.

- Det är rätt mycket pengar för en förening som inga har. Men den nyvalda styrelsen 2014 tog sig an uppgiften och anställde en person som skulle dra in pengarna. Han hade stora planer och lovade dra in pengarna som behövdes, men det visade sig vara en mytoman som inte fixade en krona, konstaterar Henrik Nilsson.

Nu fick styrelsen bekymmer. En ledamot instämde i miljöpartistens krav att konkurs var enda lösningen, och det blev total handlingsförlamning. Styrelsen avgick och ersattes av nygammalt folk som började jobba direkt.

- Sponsorer såg till att säkerställa den gångna säsongen och i övrigt drogs det i alla trådar, berättar Henrik Nilsson, som själv ändå tog det avgörande steget.

- Jag gick till SEB och bad om ett lån mot att vi fixade fyra sponsorer som under tre år förband sig att betala en summa så att lånet kan betalas.  När jag kunde kvittera ut de 300 000 kronorna var allt i hamn.

Och Boltic skuldfritt.

Några har slirat på sanningen

Henrik Nilsson funderar en del över hur det kunde gå så långt som det gjorde. 6.5 miljoner kronor i skuld för en bandyklubb är ganska mycket pengar.

- Det fanns nog ingen som medvetet ljög om hur det såg ut, men någon eller några slirade nog en del på sanningen eftersom det ständigt dök upp nya skulder.

Vad hade hänt om Boltic försatts i konkurs?

- Då hade bandyn dött i Karlstad.

Men det måste ändå ha funnits många ”räddare”.

- Ja, alla fordringsägare har haft ett stort tålamod. För att inte tala om spelarna. De har ju spelat helt gratis de senaste åren, även Pål Hansen, som vi hade en stor skuld till. Spelarna har verkligen visat stor moral.

Men nu får han och Fredrik Rinaldo och alla andra sina pengar.

Henrik Nilsson har varit förvaltare av rekonstruktionen och sitter därmed inte med i Boltics styrelse. Men även hans Boltichjärta är stort och något kanske han kan bidra med även i fortsättningen.

- Kanske jag också kan få bli avbytare i någon match för att leva upp till drömmen om att bli allsvensk spelare, säger smålänningen från Alvesta som spelat hockey, bandy och fotboll på lägre nivå.

Anseendet kan rätas upp

IF Boltics dåliga ekonomi har ju varit en visa i idrottskretsar under många år. Nu hoppas Henrik Nilsson att föreningens anseende ska rätas upp, och att det enbart ska handla om det sportsliga i fortsättningen.

Precis som Lars ”Snöret” Berg och några andra tänkte i mitten på 1970-talet när storsatsningen inleddes.

Nu lär dock värvningarna hållas på en rimlig nivå och någon ersättning kan inte spelarna räkna med heller kommande säsong.

- Alla måste spela för att dom tycker det är roligt.

Ett uttalande som kanske fler i idrotts-Sverige borde ta till sig.

Håkan Larsson