Att Elitklubbar i fotboll och ishockey tjänar för lite och spelarna för mycket är bara att konstatera. Risknivån att som klubb/bolag bedriva arenaidrott är för hög så länge alla nya intäkter direkt flyttas ned till spelarna.

Det är den enkla delen.

Vad kan man göra åt det blir då den svåra delen?

Lönetak är definitionsmässigt en kartell och karteller är definitionsmässigt olagliga. Anställning är ett lite diffust område då kollektivavtal, fack och arbetsgivarorganisationer i ett sekel har bedrivit karteller på löneområdet. Dock med den viktiga skillnaden att det har handlat om ett golv. Här går det nog med lite god vilja att gå runt lagstiftningen med att lönesättningen är fri, det är bara den totala lönekostnaden som är reglerad.

Ännu enklare och sportsligt rättvisare är i så fall att öka kraven på lönsamhet i klubben.

Krävs det tio procent av omsättning i vinst till beskattning så är det enkelt när det gäller de verksamheter som drivs i bolag. Lite krångligare i de fall det fortfarande är en ideell förening då en sådan definitionsmässigt inte får gå med vinst. Kännbara böter som går till de andra klubbarna räcker som straff.

Sedan har Elitserien konkurrens i form av NHL, KHL, andraligan i Nordamerika och europeiska ligor. Risken att man tappar i kvalitet är uppenbar och att kopiera Allsvenskans golgatavandring mot korset kan inte vara idén när man har en tredjeplats i världen att försvara.

Tillkommande inte negligerbara faktor är möjligheter till fusk där en spelare utöver anställningen i klubben får lön från Arenabolaget, cateringbolaget, sponsorer med flera.

Att de klubbar som är duktiga på affärsverksamheten skapar bättre möjligheter att vinna sportsligt är en drivkraft som dessutom måste finnas kvar så länge det inte sitter fysiska ägare med krav på avkastning.

Men, vi lever i ett kapitalistiskt samhälle. Svaret finns som alltid i utbud och efterfrågan. Vill klubbarna ha ner lönekostnaderna för elitspelarna så måste de öka utbudet av spelare på den nivån.

Ekvationen där ökade satsningar på juniorer under tio års tid betalas med lägre löner för elitlagen genom överutbud av duktiga spelare är trots tidsaxeln den enda fungerande vägen framåt.

Det är bara titta på hur samhället gjort med domare med flera yrkesgrupper där man genom att utbilda oceaner av kvinnor har sänkt lönenivåerna dramatiskt. Spillet att en och annan stjärna blir toppadvokat kan man ta så länge det finns sjöar av medelmåttor som kan sitta domare i tingsrätter att rekrytera från.

Utslagningen från 13-15 års ålder på juniorsidan av kostnadsskäl är alltså den primära grunden till att spelarlönerna idag är för höga.

Besparingar som lyft över kostnader på föräldrar med tillkommande utslagning av det skälet är också ett skäl till att spelarlönerna är för höga.

Om elitserielagen och de allsvenska lagen gör en stor och långsiktig satsning på juniorverksamheten så kommer det att finnas överskott på spelare om tio år och lika säkert som att sossarnas stängning av Barsebäck är grundorsaken till för höga elpriser, lika säkert kommer lönerna att sjunka.

Capitalism at it’s finest. När elitidrotten gör det lönsamt att satsa på ungdomsverksamhet så har dessutom hela idén med ideella föreningar fallit.