Den senaste månaden har företrädare för centern, kristdemokraterna, moderaterna och sossarna skrivit debattartiklar på temat Huliganer. Så har också SvFF, Supporterunionen och nu senast de ansvariga ministrarna. Frågan är alltså mediahet, så länge det nu varar.

Alla har åsikter, men...

Sedan någon månad har domen från Örgryte vunnit laga kraft och de lag som organiseras i bolagsform måste betala för polisinsatsen. Vi har också haft ett stökigt derby i storstan som ur ett mediaperspektiv utgör 90 procent av Sverige såväl som ett stökigt Syrianska-AIK.

Hur ser då sammanfattningen av åsikterna i dessa artiklar?

Supporterunionen tycker vi skall acceptera huliganerna och tillåta pyroteknik. ”Hårdare tag hjälper inte”.

Regeringen (Bea A och Lena LA) tycker vi skall låta Per Unkel utreda något år innan man har en åsikt. Övriga partier tycker att det är hemskt med huliganer och vill göra något åt det. Oklart vad.

SvFF tycker allt är någon annans fel, primärt samhällets och definitivt inte SvFF eller klubbarnas.

Kort, lite cyniskt och orättvist sammanfattat men ungefär så. Hur ser då problemet ut?

Sammanhållningens framsida - och baksida

Klacken innehåller stora positiva delar som skapar omistlig stämning och små negativa delar som skapar böter, bränder, rök, avbrott, angrepp på funktionärer, vandalisering, misshandel och som följd av detta negativ media och annat elände. Sammanhållningen i klacken gör att den positiva delen accepterar beteendet från den negativa delen. Detta kombinerat med det rättsvidriga i kollektiv bestraffning skapar ett problem som är svårt att lösa.

Klubbarna vet vilka risksupportrarna är men de får inte föra register över dem.

Vad vill klubbarna?

Den enda och slutliga lösningen

Klubbarna vill ha positiva klackar som skapar stämning kombinerat med en miljö som attraherar barnfamiljer och företag.

Hur ser då lösningen ut?

Klubbarna måste få bestämma vilka som skall få komma på deras fester. Med personliga biljetter, id-kontroll vid entré och rätt för klubb att föra register över dem som inte skall in går allt att lösa. Videobevakning ökar på registret över tid.

Att de som hamnar i registret omgående skall uteslutas ur föreningen precis som medlemskap i firmor blir grund för uteslutning är självklarheter.

Klubbarna får också betala

Att klubbarna snarare än klackarna skall genomföra och bära kostnader för ljud, ljus och annat stämningshöjande inkl pyroteknik som genomförs säkert är naturligt. Här har Victor Capel, ordförande i supporterunionen,en poäng, planerat och säkert genomfört pyrotekniskt tifo är en höjdare. Det är inte motstridigt förbud mot pyroteknik på läktare.

Rop på anmälningsplikt, borttagen ståplats med mera bygger på feltänket att arenan är öppen för alla.

Så länge Nobelstiftelsen kan säga nej till Jimmie Åkesson när de hyr kommunala Stockholm Stadshus för sin fest borde ett fotbollslag få bestämma vem som kommer på festen som en fotbollsmatch utgör.

En enkel och snabb lösning

Kvar återstår då en del ombyggnader av entréer, utrustning för att scanna id-kort och körkort och sånt. Men mer är det inte.

Det finns alltså en ganska enkel lösning. Klubben får ensidigt bestämma vem skall få komma in på arenan. Så länge det inte sker utifrån bedömning grundat på hudfärg, religion och kön, dvs diskriminering enligt lag får man bestämma fritt.

Får klubbarna bestämma vilka som skall få komma in så är det naturligt att klubbarna bär kostnaden för polisen som då kan bli tillräckligt låg. De som inte får komma in får samhället bära ansvar för.