Det är Bandyn det är fel på.

Sandviken AIK som ledande bandylag är sura på Göransson arena och Sandvikens kommun.

En ny affärsplan

Skälet är att arenaägaren vill följa statuerna i gåvobrevet och minska kommunens förluster genom en ny affärsplan där man inte vill ha bandymatcher perioden jan-mars för att kunna ha alla typer av event utifrån gåvobrevets mångfaldsklausuler.

SAIK hävdar att den nya affärsplanen för Göransson Arena innebär att laget går under.

Det är en smula ensidigt sätt att se det hela. Problemet är självfallet att bandyn skapar för lite pengar till arenaägarna.

Det beror på flera saker:
För lite publik
För få hemmamatcher
För billiga biljetter
För höga spelarlöner

Bandyn har gjort en Grekland. Spelarna har fått pengarna medan någon annan skall betala.

Bandyns negativa spiral

De pengar bandyn har kvar till arenaägaren skapar alltså med enstaka undantag bara underlag för utomhusrinkar. Samtidigt som utomhusrinkar attraherar väsentligt färre. Bandyn riskerar alltså en negativ spiral som på sikt slår ihjäl sporten.

Förlåt vän av ordning, men bandyns negativa spiral är inte ny och det enda som kan hända nu är att processen blir förkortad.

Det måste finnas rim och reson i skattebetalarnas stöd av elitidrotten. I stöd till ungdomsidrott finns det inte rim och reson, här är stödet för lågt. För elit/arenaidrott är läget det omvända.

Det finns alternativintäkter för en arena som förutsätter att man inte har is under perioden jan-juni. Fotboll som är en gigantisk sport i antal aktiva har mycket stort behov av inomhushallar för träningsläger, det är enklare att snabbt konfigurera om arenan om man inte har en hektar is.

Fler matcher enda lösningen

Bandyns lösning torde vara enkel. Spela fler omgångar, dagens tolv hemmamatcher är rena döden för arenorna. Komprimera spelschemat från början på augusti till och med julhelgen. Ni får en kortare period där det är enklare att ha ”mind set” från publiken.

Att göra som SAIK, att genom ett pressmeddelande på femåringens tema; dumma, dumma kommunen, dumma dumma arenan, det är oss det är synd om, kan förmodligen vara framgångsrikt mot politikerna i kommunen på kort sikt men med lite mera självinsikt så kan man säga dumma dumma bandyklubbarna.

Om nu Bandyn har lärt sig att lägre spelarlöner leder till sämre spelare torde sambandet mellan för lite intäkter för arenaägaren och uterink vara lika självklart.

Spelarlöner som inte finns

Genom att inte tillförsäkra den viktiga leverantören av arena en tillräcklig intäkt utan istället lägga pengar man inte har på spelare har SAIK på egen hand gjort sig av med sin arena. Så trist fungerar den kommersiella elitidrotten.

När gnället dessutom börjar handla om den ideella föreningen som det då är än mera synd om blir det patetiskt.

När spelarlönerna överstiger den genomsnittliga företagarens intäkt har man slutat vara ideell oavsett vad man kallar sig. Vi har lagt det samhället bakom oss vad gäller elitidrotten.

Att en kommun har anledning att stödja ett elitlag behöver vi inte diskutera. För Luleå kommun är Luleå hockey det främsta varumärket i kommunen som också berör störst andel av innevånarna. Det är väl investerade pengar och det ger mer nytta per skattebetalare än kulturstödet.

Inga dolda sponsorskap!

Bandy och Sandviken är intimt förknippade så även här finns det goda skäl för kommunen att stödja SAIK, självfallet för ungdomsverksamheten men också genom ett sponsorskap av elitlaget i bandyn. Dock skall sponsorskapet vara baserat på motprestation och beloppen vara satta.

Om laget driver arenan är det lika okej att kommunen bär hyra för ungdomsverksamheten enligt samma regler för hur kommun betalar hyra till andra fastighetsägare som upplåter plats för ungdomsidrott.

Ett dolt sponsorskap i en förlustbringande arena där det inte finns någon gräns för den årliga förlusten är däremot inte okej.

Nu är allt inte bandyns fel. Galenskapen att det byggts ett stort antal inomhusarenor utan någon som helst behovsanalys, marknadsundersökningar eller i några fall ens en idé om hur man skall få någon avkastning, hamnar nästan helt hos kommunerna.