Det är så här, ett bokslut från ett arenabolag får ofta jämtländsk urskog att framstå som genomtränglig. Arenor ligger oavsett ägande ofta i bolag med den sekretess som detta ger.

Regel nummer ett för att granska bokslut är alltid samma. Ser företaget ut att gå bra så går det i verkligheten mycket bättre, dvs man reserverar, skriver av, skapar inkurans, tidigarelägger kostnader och allt vad som nu finns för att minska resultatet i syfte att minska skatt och skapa långsiktig uthållig vinstnivå.

Verkligheten ännu sämre

Går ett företag dåligt så går det i verkligheten sämre. Nu försöker man minska förluster för att hålla ägare nöjda, undvika problem med eget kapital, bevara kreditbetyg, slippa tråkiga samtal från banken med mera. Man skriver av mindre, aktiverar mer, övervärderar lager, tidigarelägger intäkter.

Ovanstående sker alltid inom ramen för lagstiftning genom den konst som får Rembrandt att framstå som en amatör. Vi pratar avancerad bokföring. Med äggvita gör man sufflé. Men lagligt är det.

Det största partytricket för arenafastigheter är alltid avskrivningstiden. Fakta är att idag går utvecklingen så fort att lämplig avskrivningstid bör ligga på 20-25 år. Det ger 4-5 procent i avskrivning per år. Då har man nått den tidpunkt när en större renovering kostar mer än vad arenan ursprungligen kostade.

Då blir det bedrägligt

Lagen säger 2,5 procent, dvs 40 år på fastigheter men ofta försöker man få revisorer med sig på 50 år. Det är ekonomiskt osunt men bedrägligt beteende blir det först när någon inser att den nya arenan är så dyr att man föreslår en avskrivning på 1 procent, dvs påstår att den här arenan är modern och funktionell om 100 år.

Stockholm Stadion kostade 1 miljon kronor, en modern arena kostar ca 3000 gånger så mycket. Det är kristallklart att det skall skrivas av fortare.

Utveckling går fortare idag än för 100 år sedan. Den som har annan åsikt kan fundera på hur Internet fungerade 2001. Matt Rosetti som är ledande i världen på arenadesign såväl som de flesta inom hoteldesign pratar om ”7 year time span” för första uppgradering och 20-25 år som tidpunkt för större ombyggnad.

Det ekonomiskt sunda för en modern arena är då som följer:

A: avskrivningstid på 25 år, dvs 4 procent av byggkostnaden per år.
B: Underhåll och tilläggsinvestering på 2 procent per år.
C: räntor på de max 65 procent som en arena skall belånas till kostar ca 2 procent av byggkostnad (med 3 procent försiktigt beräknad räntekostnad).

Skjuta upp en ekonomisk smäll

Det ger 8 procent i kostnad före man slagit på första glödlampan, skurat första golvet, kört igång värmen och så vidare. 8 procent på 3 miljarder är 240 miljoner kronor. Det här är ekonomi av Göran Persson och Anders Borg modell.

Det vi nu hör från flera ställen är ekonomi av Berlusconi (dock inga påståenden om Bunga Bunga partyn finns) och Papandreou modell. Då pratar vi 1 procent för avskrivning och 0 procent för underhåll och tilläggsinvesteringar.

Skillnaden på 5 procent på exempelvis 3 miljarder är 150 miljoner i förbättrat driftsresultat genom att skicka den stora smällen på framtiden.

Jämför med AIK:s kostnad

Med de 20 kronor per besökare som högt räknat kan bli över till fastighetsbolaget så motsvarar 150 miljoner kronor för en arena som tar 55 000 personer ca 130 event om det är utsålt varje gång, (Nationalarenan räknar med 55 event med 25 000 besökare i genomsnitt.

Då motsvarar 150 miljoner en ersättning till fastighetsbolaget om 109 kronor per besökare. Det är mer än fem gånger så mycket som AIK har betalat på Råsunda och då ingick ersättningen till driften i deras ersättning.

Incitamenten för arenaägare att försöka få med sig ägare och revisorer att acceptera en lång avskrivningstid och små eller inga avsättningar till underhåll och tilläggsinvesteringar är alltså mycket stora. Även för en ateist som undertecknad blir betydelsen av bibelcitatet ”Inled oss icke i frestelse” kristallklart.

Omöjligt att gå runt de första åren

En för låg avskrivningsnivå innebär om det är offentlig ägande att våra barn skall betala våra försyndelser och i privata bolag att man missleder aktieägarna. För en demokratisk folkrörelse blir effekten att man går all in med framtidens intäkter till ungdomsverksamheten trots att man sitter med knekt hög.

En sund avskrivningstakt ligger på minst 2,5 procent, med de normala kostnader för tillägg som måste göras och räntor ger det första åren garanterat en hög förlust. Första två åren är en inkörningsperiod där det är nästan omöjligt att gå runt, det bör noteras. Men normal avskrivning är också grunden för långsiktiga förluster.

Då kan det vara ett bättre alternativ att göra en nedskrivning och ha med sig banken på att dela på den smällen.

En Nationalarena som skrivs ned till 1 miljard får helt andra förutsättningar att bli en framgång. Ägarna tar 1 miljard och banken 1 miljard av smällen.

Banken vill inte bli delägare

Men varför skulle banken vara beredd att skriva av lån undrar då vän av ordning. Tja, alternativet för banken är att bli arenaägare, man är beredd att betala väldigt mycket pengar för att slippa det ansvaret. Det här var en vanlig lösning under bankkrisen i början på 90-talet.

För Solna stad, Fabege, Jernhusen och Peab vore detta en ganska enkel åtgärd med små konsekvenser på kassaflöde och balansräkning. För ledningen i arenabolagen vore det som att hitta en evig syrgastub när man fastnat i ett nät på botten av havet.

För fotbollförbundets nye ordförande och ledning är det bästa sättet att få ut liken ur garderoben men det kommer att göra ont.