Svenska Fotbollsförbundets blivande ordförande Karl-Erik Nilsson har satt ner foten. Han vill införa ett system där pengar fördelas utifrån andra principer än vem som är bäst på att spela fotboll, bäst på att dra in pengar till fotbollen och bäst på att utveckla en fotbollsklubb.

Robert Laul skriver insiktsfullt i Sportbladet efter att Karl-Erik Nilsson uttalat sig i P4 väst.

Tre alternativa tolkningar

Det finns tre möjliga tolkningar av bakgrunden till hans uttalande:

A: Han är korkad.

B: Han är kreationist, misstror Darwins survival of the fittest och har en dröm en jättelik allsvenska med 2 000 lag där alla alltid spelar oavgjort som det slutgiltiga beviset på att fördelat pengarna rättvist.

C: Han är Johultare, målet är 50- och 60-talets samhälle, den  verkligheten skall vara grund för dagens lösningar.

Fotboll utan mål!

När jag var ung för mycket länge sedan (mer än fyrtio år sedan) i Luleå, en stad på den tiden dominerad av ideologiskt hårdföra sossar på lägre nivå och pragmatiska kloka sossar i toppen så hade Unga Örnar monopol på all fritidsverksamhet för ungdomar.

De införde i sin goda strävan att verksamheten inte skulle vara en så elitistisk verksamhet fotboll utan mål. Av outgrundliga skäl så blev det ingen succé och idén lades sedan ner då ingen tyckte det var kul, dock utan att fotbollen togs upp i deras regi.

Det är 45 år sedan Åshöjdens BK kom ut, en del av den tidens välskrivna och läsvärda ungdomsböcker på marxistisk grund. Jag älskade Max Lundgren såväl som Stig Malmberg och Sven Wernström. Max dog 2005 och jag tror inte Marx är lösningen på framtidens problem.

Frontalkrock med elitklubbarna

När Bosse Johansson i Svensk Elitfotboll kraftsamlar och sätter målet att dubbla elitens omsättning och göra Allsvenskan till Nordens bästa liga kommer nästa ordförande för fotbollsförbundet och säger ungefär:

”Det där kan ni fetglömma. Här skall inte satsas på elit, här skall inte skapas någon attraktiv fotboll, inga Champions Leage-drömmar utan här skall vi vara jämlika”

Jag har förstått att konflikten inom socialdemokratin är mycket stor och att skillnaden mellan vänsterfalangen med Veronica Palm, Morgon Johansson med flera på ena sidan och Östros, Mona, Österberg, Nuder på andra sidan är på gränsen till olösbar.

Nej, så kan det väl inte vara

Det jag inte förstår är de inom fotbollsdistrikten som sett detta som en väg till framgång.

Hela idén med att välja en Johultare för att säkra att striden skall bli publik, långvarig och helst genomföras med så smutsiga vapen som möjligt är fullständigt absurt. Så kan ingen ha tänkt.

Att den hårdföra högerfalangen i KD tidigt insett att deras åsikter om Kreationsm, antiabort och homofobi inte skulle vinna mark i partiet och sett fotbollen som det näst bästa verkar osannolikt. Nilsson kan inte vara tokkristen.

Den tid det tar och den skicklighet som krävs för att hamna på korta listan som ordförande i SvFF efter Lagrell som är en Sveriges bästa maktspelare gör det mindre troligt att han är korkad.

Han gör det trots bättre vetande

Ändå har Nilsson skapat ett minst decennium långt misstroende från SEF och dess medlemsklubbar.

Han har lyft upp en sedan länge dödförklarad konflikt mellan elit och förbund till ytan och han gör det trots vetskapen att SvFF kan vara väsentligt försvagad om tre år när Nationalarenans resultat äter upp förbundets egna kapital.

Varför?

Hur skall han kunna få stöd på stämman?

Vad händer om han blir vald?

Är det en taktik som vi inte förstår...

Sverige behöver ett starkt samlande och väl fungerande fotbollsförbund på samma grunder som vi mår bra av en kompetent opposition, bra nog att när som helst ta över regeringsmakten.

Inte ens Lennart Liston Söderberg kan uttala sig så dumt avslutar jag med trots att jag misstänker att det kan stärka hans chanser att bli vald. För de som han söker stöd hos utgör vi som tycker om idrotten som underhållningsindustri djävulens påfund.

Eller så är han kunnigare och klokare än jag och förstår och vet med sig att den här konflikten går han vinnande ur.