Bosse Johansson i SEF skrev igår på Svd Brännpunkt om behovet av öppenhet inför valet av ny ordförande för SvFF. Jag har själv vid två tidigare tillfällen pekat på den absurda bristen på demokrati  i formen för val av ny ordförande.

Att i den här processen leta efter gravade hundar, som Refat el Sayed, är inte svårt.

Alla tvivel måste bort

Det finns ett tydligt tillkommande skäl till att hela processen vid val av ny ordförande måste vara väldigt öppen och omfatta en stor del av medlemmarna i SvFF, dvs inte bara deras ombud i form av distrikt och distriktsförbund, utan medverkan av föreningarna.

Det kända faktum att den smutsiga valprocessen när Blatter och Platini myglade bort Fat Cat Johansson också medförde att Lars-Christer Olsson som stödde Johansson, hamnade på Blatters och Platinis svarta lista.

Det får inte finnas några tvivel på att processen att utse en ny ordförande i SvFF inte är utsatt för påtryckningar utifrån. När företrädare för svensk fotboll i framtiden utses till europeiska och internationella positioner skall det bero på kompetens.

Det får inte ens misstänkas vara någon form av tack för hjälpen.

Värna om den demokratiska processen

SvFF får som störst och finast bland svenska idrottsförbund inte ens misstänkas för att röra sig mot den europeiska modellen av extremt toppstyrda och delvis korrupta organisationer.

Jag känner ingen av kandidaterna, har aldrig träffat någon av dem borträknat avhoppade Jörgen Ericsson som gick i samma plugg som mig vid tiden när Eldkvarn brann (alla inblandade i de här processerna har liksom jag framtiden bakom oss). Det är totalt egalt för mig vem som SvFF väljer.

Det som är viktigt för mig är att svensk folkrörelse antingen gör sitt bästa för att vara den demokratiska folkrörelse man påstår sig vara eller så tydligt abdikerar och gör om sig till ett servicebolag. Mellantinget är fruktansvärt.

Ge dem samma chans!

Nu går då SEF:s Bosse Johansson ut med nyheten att Lars-Christer fortfarande kandiderar, under förutsättningen att inte valprocessen sköts på ett sätt som får modellen för hur man valde nya ledare i Kreml att framstå som modern.

Då finns det tre kandidater och det finns alla förutsättningar för valberedningen att skapa en öppen process. Ge kandidaterna en vecka på sig att presentera sig själva och det de vill med SvFF på max den digitala motsvarigheten till 4 A4-sidor.

Se till att alla landets föreningar får presentationerna via e-mail och uppdraget att utan påverkan från distrikten besluta vem de vill stödja och rapportera sina beslut till valberedningen (självfallet med en säker teknik och helt digital).

Stadgarna bestämmer

Även om bara 50 procent av föreningarna svarar så får vi ett tydligt underlag vad respektive distrikt tycker som underlag för hur deras ombud skall rösta.

De distriksförbund som vägrat bjuda in kandidaterna bör inse att de framstår som fotbollsrörelsens demokratiska dödgrävare.

De kan till att börja med läsa sina egna stadgar och inse att de inte skall ha några egna åsikter, inte göra ett förbannade dugg annat än att framföra föreningarnas åsikter. Någon egen makt skall de egentligen inte ha.

Distrikten är föreningarnas ombud

Föreningarna är medlemmar i ett nationellt förbund. Distrikt och distriktsförbund är bara deras ombud och rent formellt inte ens medlemmar i förbundet. Vore på tiden om någon gubbdjävul till distriktsstyrelseledamot i något förbund i det här landet fattade att de egentligen bara är 1904-års substitut till e-mail.

Nu har 50 års missbruk av ursprungstanken med stadgarna lett till en toppstyrning som är grunden till att svensk folkrörelsedemokrati håller på att dö. Det sitter två personer inom SvFF, en i Götaland och en i Svealand och de har av olika skäl kommit fram till att det här med att folkrörelsedemokratin dör långsamt inte räcker. De har anmält sig som bödlar.

Det är för djävligt att det får gå till så här i svensk idrotts finaste och största organisation.