Nu vill stockholmsdistriktet i Bandyförbundet bygga en ny bandyhall söder om stan, några km söder om globen (Tallkrogen för den som vet var det ligger, för övriga bör nämnas att krogen lyser med sin frånvaro). Ja, ni gissar rätt, det är någon annan som skall betala.

12-16 meter i takhöjd och 3 000-4 000 åskådare är modesta siffror. De 100 miljoner kronor som den påstås kosta är teoretiskt möjliga att nå men 30-70 millar till skulle ha känts mera sunt. Det är skattebetalarna som skall betala.

100 millar är kaffepengar i Stockholm

Men ok om vi räknar med 100 millar i byggkostnad så har vi deras uppgifter att gå på.

100 millar är i och förty kaffepengar för Stockholms stad, men det är samma fritidsförvaltning som för exakt ett år sedan ville spara 25 millar på ungdomsidrotten på grund av brist på pengar.

I bandymetropolen Sandviken där man fått hallen (av grundarna till järnverket) går man back tio millar per år utan att ha en spänn i räntekostnad. Vänersborg skall vi inte ens diskutera.

Och sen också en elräkning...

Bandyns elitserielag har 13 hemmamatcher per år plus slutspel.  Investeringen indikerar att ingen ens tänkt tanken att hallen skall användas till något annat än bandy, klokt med tanke på arenaläget i Stockholm. Det finns då ca 20 intäktstillfällen per år som skall bekosta energi till isen, underhåll, drift och självfallet alla kostnader för varje match.

Bruttointäkten ligger på 7-9 miljoner per år från publik, 3-4 från reklam, dvs totalt 10-13 miljoner i bruttointäkt.

Använder vi de intäkter staden får från AEG eller fritidsförvaltningen vid matcher på Stadion så får staden en intäkt på 800 000 kronor. Avskrivning på 2,5 procent (teoretiskt, fritidsförvaltning skriver inte av de cashar och tar hela kostnaden direkt), utebliven ränta 3 procent, underhåll (måste även staden pynta) 2 procent är 2 millar och sedan kommer en elräkning som heter duga.

Ett hockeylag omsätter mera

Slutsats är att staden måste stoppa in årliga pengar till driften på sjusiffriga belopp.

Vi är idag fler som skulle köpa aktier i Spotify än i en CD-fabrik. Översatt till idrott så ligger bandyn närmare CD-fabriken än Spotify. Problemet är att bandypubliken ställer samma krav på bekvämlighet som hockeysupporten trots att enskilda hockeylag omsätter mer än hela bandyn. Lika stort problem är att bandyspelarna vill spela inne för att slippa frysa.

Argumentet från bandyfolket (jag tycker bandy är kul nu när jag fått nya glasögon, men jag föredrar ordentligt med kläder och en brun portfölj med lämplig dryck för denna kulturaktivitet) är att om vi inte får en bandyhall i Stockholm så dör bandyn. De har i sak fel. Om inte bandyn får en hall i Stockholm så dör bandyn fortare är en mer korrekt beskrivning av läget.

Behovet skriande hos fotbollen

Vill kommunen få fler ungdomar att idrotta så är behovet av träningsanläggningar för fotboll skriande. Kommunens behov av fler arenor för elitidrott i området får anses som tillräckligt.

Jag tycker om att kommuner använder våra skattepengar till fritidsverksamhet. En stor grupp ungdomar på en fotbollsplan med ledare gör mig varm i själen och den verksamheten förutsätter kommunalt stöd om inte vi skall begränsa idrotten till barn till välbeställd medelklass.

När vi når kommersiell elitidrott/upplevelseindustri tycker jag stadens insatser skall vara transparanta och relevanta.

Det gäller inte byggandet av en bandyhall i Tallkrogen om staden skall betala och ta löpande driftunderskott. De pengarna går att använda effektivare. Om nu bandyförbundet tog fram en trovärdig plan där de kan betala 12-15 millar om året så skulle kommunen kunna gå i borgen för ett lån på 75 millar (25 i egen insats från bandyn).  

Nu skall jag beställa handlingarna från fritidsförvaltningen för att kunna återkomma i ärendet.