Bunkefloprojektet som pågått under nio år presenterades häromdagen. Man har låtit en del ungdomar ha en timme idrott/gymnastik om dagen och jämfört deras resultat med en grupp som fått de traditionella två timmarna i veckan.

Sammanfattningsvis så ger en timme idrott om dagen under hela grundskolan fler barn som är behöriga för gymnasium än vad Jan Björklunds alla reformer skapat.

Solklart och överbevisat!

96 procent mot 83 procent bland pojkarna får ses som ett strålande om än inte oväntat resultat.

Det här är ett vetenskapligt projekt med total signifikans och utfallet skall ses som fakta, inte som åsikter. Det går inte bortse från de här siffrorna även om allsköns politiker kommer att försöka då de inte accepterar fakta som står i strid till partiprogram och kongressbeslut.

Aktiva barn som får idrotta en timme om dagen har större förmåga till annan inlärning, bättre förmåga att fokusera och mer utvecklad motorik.  Det är fakta, det är sanning och det är något som ingen politiker kan förneka.

De lär sig, de vet, de kan

Det är också så att tiotusentals ungdomsledare runt om i landet idag genom ungdomsidrotten skapar barn och ungdomar som lär sig komma i tid till träningen, lär sig arbeta hårt, lär sig respektera och göra vad tränaren säger och lär sig fungera i ett lag.

Svensk idrott gör alltså mer för att göra våra ungdomar anställningsbara än vad Jan Björklund, skolan och regeringen lyckas med. Det här borde idrotten utnyttja mer, både i argumentationen mot regering såväl som mot föräldrar. Samverkan med sponsorer om ungdomsjobb skapar ytterligare värden med föreningsverksamheten.

Vi har idag stora problem med ungdomar som inte blir behöriga till gymnasium, ungdomar i utanförskap, med ungdomar i arbetslöshet och med ungdomsfetma och drogproblem. Det regeringen gjort så här långt är ett misslyckat försök att införa lärarlegitimation via ett bemanningsföretag som utför myndighetsuppgifter.

Varje skola bestämmer själv

Här kan idrotten erbjuda regeringen eller oppositionen en väg framåt för vårt kanske viktigaste område vi har för att ha ett fungerande Sverige om 30 år.

Vi har ett minskande antal ungdomar som idrottar. Detta av två skäl. Dels för att konkurrensen från primärt den digitala världen har tagit bort en del av behovet av föreningen och dels för att alltfler föräldrar inte har råd att låta sina barn idrotta.

Det är sannolikt att Brunfloprojektet i mindre välmående områden ger ännu större effekter. Det är också så enkelt att varje skola, varje kommun själv kan bestämma att ha fem timmar gymnastik per vecka.

Behövs inga centrala beslut, utan varje kommun kan göra det självklara som är bäst för barnen, föräldrarna och lärarna.

Hur ska de kunna svara föräldrarna?

Här har svensk idrott en jättemöjlighet att skapa mera samhällsnytta än på länge. Föreningar kan till lägre kostnad än lärare erbjuda skolorna att hantera de här extratimmarna.

Föreningar får en rekryteringsgrund som inte är av denna världen, skolan.

Här har också skolan en jättemöjlighet att till små kostnader leverera mer kunskap och mer drivkraft hos en generation ungdomar. De skolledare som inte tar den chansen måste kunna svara på tydliga och raka frågor från föräldrarna.