Inget träningspass liknar det andra - variationen är en del av filosofin. Instruktören Jenny Jacobsen menar att alla kan vara med oavsett träningserfarenhet. Foto: Jens L' Estrade, Scanpix

Trenden att yta spöar djup, bättre snygg än smart är stark, vi må tycka vad vi vill om den, men den är stark i ett samhälle där sjuåringarna har tokkoll på varumärken.

Hälsotrenderna gäller alla

En naturlig följd av den här trenden är självfallet att fler lägger mer energi på att hålla sig smal, då krogen, systembolaget och livsmedel går som tåget blir följden att det tränas mer än någonsin, det driver deltagare till allsköns utövaridrotter.

Hälsotrenderna är lika starka för oss lite äldre, vi tränar som grisar för att vi skall behålla hälsan länge. Detta då en ändrad syn på ålderdom gör att vi skall vara friska nog att göra allt det vi inte hunnit med när vi sprungit som skållade råttor i det s.k. livspusslet.

Ungdom är en vinnare och sextio är det nya fyrtio, dagens 60-åringar är väsentligt friskare än 80-talets 50-åringar och tränar för att vara ung längre.

Bli sedd själv istället för att vara åskådare

Friskis gör utegym i Stockholms parker, försäljning av dyra cyklar som går fort exploderar och i vintras var det en konstig känsla att sitta i styrelsemöte på golfklubben då flera hundra pannlampor åkte runt i mörkret i alla skidspår ute på banan.

Lägg på effekten av sociala meder, tio års dokusåpor, bloggar och tvitter och det har blivit naturligt att söka möjligheten att bli sedd själv istället för att vara åskådare åt någon annan.

Vasaloppet har länge varit ett av de bästa kommersiella eventen i Sverige. De har varit vansinnigt duktiga och förtjänar allt beröm och de attraherar fler och fler.

Vi är beredda att betala

Det finns än så länge ingenting som pekar på att utövandet minskar på besöksantalet för arenaidrotten men på sikt uppstår självfallet den risken.

För egen del ser jag besöksantalet på Nordea Masters som imponerande, fler betalande besökare numera och färre sponsorbiljetter har påverkat siffran negativt men reellt så har man lyckats bra. Samtidigt var det knök på varenda bana i Stockholm i lördags så i valet mellan att titta på golf i världsklass eller spela medioker amatörgolf själv var det fler som valde mediokratin.

Det verkar inte finnas någon hejd i hur mycket pengar vi är beredda att lägga på utrustning, anmälningsavgifter, greenfee, tränare, resor med mera.

Ett event där åskådarna är deltagare

Samma personer som gnäller sig fördärvade över tjugofem spänn för en kopp kaffe på en allsvensk match kan köpa en cykel för lika många tusen.

Jag blir inte förvånad över om någon av de stora arenorna planerar för event där åskådarna också är deltagarna.

Om det nu blir jättegym, VM i Yoga eller vad som nu kan hittas på men här finns en så här långt ständigt växande marknad där man kan ta mer och mer betalt av deltagarna och det kommer att dra till sig eventkreatörer som flugor till en sockerbit.

Statustänk legitimerar höga kostnader

Vi har redan fått ett statustänk som hjälper de framgångsrika att ta mer betalt, kan världens snyggaste och nästan kungliga häck åka Vasaloppet för välgörenhetssyften blir det självfallet också häftigare att ha sprungit NY maran än motsvarande i Stockholm.

Sammanfattningsvis så kan vi lugnt konstatera att det just nu är lönsammare att ta betalt av någon som springer på stadsgator än att betala någon för att springa på en fotbollsplan, det är lönsammare att ta betalt av den som åker Vasalopp än att anordna en skidtävling för eliten.

O tempora O mores för att citera Ceasar i ett Asterixalbum, hade Gunder Hägg insett att man i framtiden kunde tjäna mer på att ta betalt av många som springer än de hundralappar han fick per världsrekord som ledde till diskning så hade han blivit lika nedslagen som holländska tränare jag just nu ser på teven framför mig.
Dan Persson