”Att några få talanger med oceaner av hårt arbete kan nå nivån att de kan försörja sig på sin idrott är en konsekvens av bredden. Det är också så positivt att ungdomsidrotten numera är lönsam för elitklubbarna och skall de få fler egna produkter i sina elitlag måste det finnas större bredd hela vägen upp till J20”,framhåller Dan Persson i sin text. Foto: Janeric Henrikson, Scanpix

De senaste dagarna har en mycket gripande (och välskriven) insändare från en hockeymorsa valsat runt i sociala medier (här är texten). En stackars 8 åring som blivit utsparkad från sitt hockeylag för att han inte är bra nog. Klubben hävdar en annan sanning och det kan finnas annan sanning än mediauppgifterna.

Om det nu är så illa att mamman berättar en korrekt bild så är det tragiskt. Det är inte första gången toppning av barnlag dyker upp i media och inte sista gången heller.

Ledarna förstår ingenting

Då har vi ungdomsledare som inte förstått någonting om sitt uppdrag. Då har vi klubbar som inte har en utbildning och ett urval av ungdomsledare utifrån en värdegrund.

Idrotten får stöd av samhället, och legitimitet från föräldrar för att man skall vara duktig på att ta hand om våra barn. Idrotten får aldrig ha uppgiften att toppa laget innan man kommit upp mot 12-15 års ålder och egentligen inte då heller.

Ungdomsidrottens uppdrag från goda föräldrar och samhället är enkelt att definiera.

• Ge barnen lek och glädje.

• Gör ett aktivt liv naturligt för att vi den vägen skall ge våra barn bättre motorik, bättre kondition, minska riskerna för barnfetma och öka inlärningsförmågan genom bättre fysik.

• Utveckla barnens sociala förmåga så de fungerar i grupp, lär sig ta ansvar som del av ett lag, lär sig varför man måste komma i tid, jobba hårt och respektera sin ledare, dvs gör våra barn anställningsbara.

• Ge dem en värdegrund som stärker det demokratiska samhället, i linje med den folkrörelsetradition som finns i idrotten.

Så försvinnande få som når hela vägen

Ovanstående är både samhället och föräldrar beredda att betala för. Samhällets primära intresse är nya goda skattebetalare. Cupvinster för pojkar födda 2004 ingår dock inte i uppdraget. Då har man fel ledare både på lagnivå och på klubbnivå.

Att några få talanger med oceaner av hårt arbete kan nå nivån att de kan försörja sig på sin idrott är en konsekvens av bredden.

Det är också så positivt att ungdomsidrotten numera är lönsam för elitklubbarna och skall de få fler egna produkter i sina elitlag måste det finnas större bredd hela vägen upp till J20.

De 190 kommentarerna till insändaren talar ett entydigt språk men det bör noteras att RF i decennier gjort sitt bästa för att den här typen av händelser inte skall inträffa. Likaså ishockeyförbundet (och de andra förbunden), problemet består i att det är för svårt att rekrytera ungdomsledare med den kvalitet som skulle behövas.

Revansch för egna misslyckanden

Då får man avarterna som skall revanschera sig för sina egna idrottsliga tillkortakommanden genom att fokusera på toppning och vinster. Till dem bör man säga det enkla och korta ”skaffa er ett liv”.

Idrottsklubbarnas problem är inte för många ungdomar, det är det omvända. Utöver ett årligt tapp för att idrotten inte attraherar i dagens internetsamhälle och minskade barnkullar så har vi också fått en ekonomisk utslagning inom idrotten.

Avgifterna för att ha ett barn i hockey överstiger årsavgiften på de lyxigaste golfklubbar. Det är bara den dubbelarbetande, villaboende medelklassen som har råd med att låta barnen idrotta.

Väl investerande pengar

Som föräldrar har vi varit kunder till idrottsföreningar, svårt kalla det något annat när man pyntar 25 000 kr om året i träningsavgifter, turneringsavgifter, träningsresor, utrustning, transporter till och från träningar och matcher med mera.

Vi förstår värdet som idrotten ger och var beredda att betala och det har visat sig vara en lönsam investering när vi nu några år senare ser hur ambition och drivkraft kombinerat med viljan att jobba hårt ger utdelning på arbetsmarknaden.

Skall idrotten få föräldrar att betala, engagera sig och hjälpa till måste man förstå att det beteende som insändaren beskriver är direkt kontraproduktivt uppdraget att utveckla föreningen och fullfölja sitt samhällskontrakt.

Skäms på er. Men framförallt, stig fram, gör en pudel, ställ till rätta och se till att föreningen och alla dess ledare förstår uppdraget.