"Frågan är om lagen om poliskostnader inte är motstridig mot gällande EU-rätt", skriver Dan Persson. Foto: Erik Mårtensson, Scanpix

Ylva Johansson och Morgan Johanssons interpellation fick det förväntade jaså-svaret av minister Ask i riksdagen.  De kör sitt rollspel, men nytt ljus faller över debatten och beteendet.

Bea väljer att anpassa den historiska perioden så det framstår som regeringen inte gjort något fel och kommer med vaga utfästelser som inte betyder något. Ylva och Morgan vill skicka det tydliga budskapet att de som gillar idrott inte skall rösta på alliansen, utan att egentligen lova något.

Kan bara ha en lag

Det vare sig Bea, Morgan, Ylva, fotbollsklubbarna eller deras jurister funderat över är om den ursprungliga lagen om poliskostnader inte är motstridig mot gällande EU-rätt.

Bosmandomen som kom senare än lagen om poliskostnader är kristallklar (och sund med mera), idrotten kan inte ha andra lagar än resten av samhället.

Konsekvensen är logisk, lagar som ger den ideella idrotten en särställning gentemot företag är lika motstridiga EU rätten som det omvända.

Vi kan inte ha en lag som säger att alla som heter Dan får köra för fort lika lite som en lag som säger att polisen kan debitera kostnader för en fotbollsmatch beroende på vilken organisationsform arrangören valt.

EU:s konkurrensrätt styr

Vi kan alltså bara ha ett samhälle, det är inte svårare än så. Bosmandomen innebar att organisationsformen inte gav undantag. EU:s konkurrensrätt gör resten enkelt.

Den lag som allsköns mindre kompetenta poliser som polismästaren i Stockholm, närpolischefen i Falsterbo och liknande medlemmar i facebookgruppen ”Vi som vet minst” baserar sina fakturor på måste alltså vara motstridig den EU-lag vi som land förbundit oss att följa.

”Men Dan, hejda dig nu, du ger den fullständigt falna och inkompetenta polisen rätt att även debitera även ideella föreningar med den här logiken,” säger då idrottsledare med bristande förtroende för politiker och polisen.

BEa ska då svara...

Det är kolugnt är mitt svar, det krävs ny lagstiftning för detta och ingen politiker kommer någonsin att våga föreslå detta så länge vi har allmänna val vart fjärde år.

Ylva och Morgan bör alltså börja fila på en ny interpellation till Bea på temat om det är inom ramen för gällande EU-lagstiftning att ha en lag som särskiljer regelverket för bolag respektive ideell förening på idrottsområdet.

Bea har då att svara Ja eller Nej.

AIK med flera som idag har en trave ohemula fakturor från en avsändare som får Hells Angels att framstå som söndagsskoleelever, dvs polisen, kan bestrida dessa och överklaga till EU. Ger om inte annat fem års respit.

Lika för alla

Bosmandomen är bra för idrotten. Idrotten som folkrörelse kan inte ha andra regler än de som gäller för samhället i övrigt, men företag som bedriver idrott kan då inte heller ha andra regler än ideella föreningar.

Den logiken är svår att slå hål på.

Avslutningsvis uppstår frågan varför jag saknar förtroende för polisen vilket texten ovan indikerar.

Mitt förtroende sviktar

Som del av målgruppen medelålders medelklass borde jag tillhöra polisens stöttepelare. Jag har, borträknat trafikpoliser med uppdrag att kontrollera hastighetsgränser inga negativa erfarenheter av polisen, snarare tvärtom. Jag har även av hastighetskontrollanterna blivit vänligt bemött, inte deras fel att jag konsekvent väljer 30+ när väglaget så tillåter.

Men med Hanne Kjöllers ledare i DN häromdagen och via Googles flera tusen artiklar som bevisar att polisen är en icke fungerande myndighet så har mitt förtroende eroderats.

Den enda möjliga slutsatsen är att polisen som myndighet är mer dysfunktionell än järnrörsbeväpnade riksdagsmän. Det gör mig rädd, vi kan inte ge tolkningsföreträde och våldsmonopol till dysfunktionella organisationer.