RF:s nya strategi är baserad på det livskraftiga att ge den ideella föreningen nya verktyg och inte det förödande med att försöka anpassa samhället till det som passade den ideella föreningen.

Det är tyvärr allt för sällan man blir glad av att läsa pressmeddelanden från RF men idag förtjänar de beröm.
Proppen om ett strategiarbete om svensk idrotts framtida förutsättningar andas en acceptans av samhällsförändringar som grund för strategiarbetet.

Breddmålen i centrum

Sannolikheten att skapa en framgångsrik strategi ökar onekligen om den är baserad på den verklighet vi har istället för den verklighet vi önskar att vi hade.

När det här omfattande arbetet skall presenteras om två år hoppas jag att det är breddmålen som finns i centrum. Det är viktigare för samhället att vi fortsätter öka antalet invånare som idrottar än i vilken form det sker.

RF är över tid den enda aktör som kan äga ansvaret att göra politiker och media väl informerade om vilken samhällsnytta som idrotten genererar och ta till vara idrottens intresse.

Leverera idrottande invånare

Då bör alla aktörer som levererar någon form av idrottande invånare kunna inkluderas även om formerna kan avvika från den traditionella ideella föreningen.

Svensk idrott skall vara inkluderande och då blir det fel om man (som enligt Uppdrag Granskning) inkluderar huliganer och kriminella men exkluderar de som agerar kommersiellt eller ännu värre, det vi ser bland ungdomsidrotten att ett ökat antal barn inte har råd att vara med.

Viktigt också att strategiarbetet baseras på det livskraftiga att ge den ideella föreningen nya verktyg och inte det förödande med att försöka anpassa samhället till det som passade den ideella föreningen.

Krävs en rannsakan

Det blir också tydligt klarlagt i propositionen att det vi strävar efter är en idrottsrörelse som värderar breddaktiviteter lika högt som elitframgångar. Det är bara då vi levererar samhällsnytta nog för att motivera ett ökat stöd. 

Här tror jag många i ledningen av specialförbunden har skäl att rannsaka sin verksamhet.

En mening som tydligt påvisar hur självkritisk man valt att vara är följande: ”Undersökningar visar dock att många gärna skulle idrotta inom föreningslivet om verksamheten vore utformad på ett tilltalande sätt”.

Ett annorlunda tänk

Samtidigt som antalet som idrottar har ökat med ca 30 procent och andelen som är helt inaktiva har minskat med 25 procent har idrottsrörelsen tappat medlemmar.

Den modell vi valt är inte uppenbarligen inte attraktiv på marknaden, det känns som vi säljer trattgrammofoner medan gymmen erbjuder Spotify. Idrott är för viktigt för att vi ska få skjuta oss i foten på det här sättet.

Det viktiga är att idrottsrörelsen som helhet förstår vilket fundamentalt misslyckande det är och att det inte räcker med att gå över till Vinyl eller CD spelare.

Kom ihåg demokratin

Ser man statistiken på unga tjejers idrottande i föreningsregi och ser hur andelen unga tjejer på vårt gym ökat de senaste åren får man en aha-upplevelse.

En fråga som jag hoppas belyses i strategiarbetet är demokratiprocessen. Idrottsrörelsen får inte hamna i det kaos som de politiska partierna hamnat i där medlemmarna lämnat in och demokratin har slutat fungera.

Det är en fråga om legitimiteten. Svenska idrottsförbund får inte bli som socialdemokraternas stockholmsdistrikt.

Bra lösning

RF har också löst den i sak oväsentliga men ideologiskt problematiska frågan om var man tar beslut om att förändra 51-procentsregeln på ett mycket intelligent sätt.

Man flyttar besluten till specialförbunden samtidigt som man säkrar att upplåtelseavtalen mellan förening och bolag skrivs så att det man kännetecknar som idrottens kärnvärden skyddas. Ingen kan nu påstå att en ändring av rösträtten kan skada idrotten.

Skrivningen torde ha alla förutsättningar att vinna nödvändiga 67 procent bifall även om vi kan förvänta oss att den något heterogena motståndsgruppen bestående av Fäktförbundet och Firman Boys inte kommer att byta åsikt på grund av detta.

Välkomna, Skateboardförbundet

När det gäller invalen där nio förbund ansökt och där styrelsen nu föreslår att Skateboardförbundet skall bli medlem, men där inget av de andra klarade nålsögat. Även här ser jag det positiva i agerandet.

Skateboardkulturen är onekligen något nytt, det är troligt att deras sätt att organisera föreningsverksamheten är mera modern än den hos många av de idrotter som lever på lånad tid.

Skälen till förslag på avslag för de övriga åtta delar jag även om min bedömning är att

Cricket nästa gång

Cricketförbundet kommer att klara medlemskraven om något år och dessutom bli det förbund som vinner alla bedömningar om mångfald då Cricket är stora bland invandrare.

Ett trist antagande är också att det så småningom kommer att bli nödvändigt att införa regler så att man kan utesluta förbund som inte lever upp till grundkraven för medlemskap i antal medlemmar och mängd föreningar. Jag vill ingen något ont men legitimiteten kräver att statsbidragen används rationellt.

Men totalt sätt har RFs styrelse och ledning visat att man bejakar verkligheten och samhällsutvecklingen och det skapar hopp för framtiden.

+++

PS: Fotbollens ordförande Karl-Erik Nilsson medverkade i Ekots lördagsintervju. För mig som glatt mig över att elitfotbollen jobbar hårt med sitt projekt ”Stå upp för fotbollen” var det lite trist att konstatera att det gjorde inte Karl-Erik. Det var nog den tråkigaste lördagsintervju jag hört i modern tid och om någon hade förväntat sig att få reda på vad Sveriges största idrottsförbund tycker så blev någon besviken.