OS i Stockholm, ja, då är vädret också en riskfaktor. Så här såg det ut på fredagen i Hammarbybacken. Foto: Jonas Ekströmer, TT Nyheter

Stadsfullmäktige i Stockholm skall den 17 februari ta beslut om Stockholm vill ta på sig ansvaret att vara värdstad för vinter-OS 2022. Det är min förhoppning att de säger nej. Det är bäst för idrotten såväl som samhället i både Stockholm och Sverige.

Vi spelade golf på Ingarö på nyårsdagen, julhelgens fjärde golfrunda i en ort som planerar att söka vinter-OS 2022. Skulle Sverige vara så korkat att vi ansökte om OS och vann så kan vi vara säkra på att vintern 2022 blir den mildaste någonsin. Allt enligt den alltid närvarande Murphys lag. Är något av det klimathotsförespråkarna säger sant så kan hela upplägget spricka trots att det går att göra snö vid plus åtta idag.

Stockholm fungerar inte

Först och främst så kommer inte någon fungerande infrastruktur att finnas 2022. Slussen är som det ser ut i nuläget inte ombyggd då, Tunnelbanan är inte utbyggd och det är tveksamt om förbifarten är klar. Samtidigt har trafikinfarkten förvärrats av de dryga 200 000 nya invånare som Stockholm fått under de här åren.

Jöran Hägglunds utredning ljuger friskt i den här frågan. Ett vinter-OS där all tid tillbringas med transport från och till arenan är ingen hit.

För att travestera public service i P1, vill svenska folket ha OS närmare sig får de flytta teven.

Intäktsbudgeten, båda vad gäller sponsorer och biljettintäkter är optimistisk i överkant och skulle den uppnås så har man slagit ihjäl fotbollen, ishockeyn, bandyn, handbollen då det inte finns pengar över till deras verksamhet.  Förmodligen lyckas ett OS med kombinationen att både allvarligt skada övrig elitidrott och misslyckas med att nå intäktsmålen.

Sponsorerna inte tillräckligt många

Alla trender, som vi skrivit flera gånger om, pekar på en fortsatt fokusering på de stora idrotterna. Att det 2022 skall finnas sponsorer och publik till backhoppning, skeleton, rodel, short track är fullständigt naivt. Ett antal OS-idrotter är döende och alla medel som läggs på dessa skulle ge mångdubbelt mer tillbaka om de satsades på idrotter med attraktionskraft.

På elitsidan behövs som ett exempel en modern ishockeyarena. Den kan ishockeyn betala själv bara man får möjligheten. Djurgården och AIK skulle få lönsamhet i en modern arena som man drev i egen regi tack vare antalet matcher som hockeyn har.

Då skulle det dessutom skapas förutsättningar för framgångsrik elithockey i huvudstaden. Något som saknas idag.

Behöva arenor för oss vanliga

För både staden och länet är det anläggningar för ungdomar och för folkhälsa som är det vi behöver. Inga miljarder till konstgjorda slalombackar, hoppbackar, rodelbanor och annat som inte behövs.

Här är det så fiffigt att vi vuxna mer än gärna betalar kostnaden. Det vi behöver i form av gym, golfbanor, skidspår, skridskospår kan vi betala själva. Incitamentet i form av en friskare ålderdom räcker långt för oss.

Landstingets insats är att få fler att träna för att de skall sänka sina kostnader för sjukvård och äldrevård. Det statliga så framgångsrika friskvårdsavdraget borde få regionala efterföljare. Ett landsting som fokuserar på att vi skall vara friska istället för att fördela resurser när vi är sjuka vore ett gigantiskt steg framåt.

Som att kasta bort miljarder

För barn och ungdomar behövs mycket stora insatser på idrottsområdet för att förbättra skolresultaten, stoppa ökningen av barnfetma och säkerställa anställningsbara ungdomar. Här krävs idag både ett utökat generellt stöd såväl som riktade insatser till barn i familjer i utanförskap så att även de barnen har råd med idrott.

Ett OS skulle ta alla resurser från Stockholm på hela idrottsområdet i tiotalet år. Resurser som istället skulle kunna användas till att ge både barn och vuxna bättre förutsättning för ett kvalitativt liv.

För statskassan handlar det om att kasta bort 10-20 miljarder som vi inte har.

Så kära ledamöter i Stockholms stadshus. Rösta nej till OS, gärna med enighet över blockgränserna så att frågan kan begravas för alltid.