Nog för att idrotten orkar mycket, men det måste finnas en gräns. Vi är där nu igen, att det ställs omöjliga krav på idrottsrörelseln, påpekar Dan Persson. Foto: TT Nyheter

I dag är det en hearing med LO, SOK och RF, dvs facket och idrotten. LO vill att idrotten skall göra mer på området kollektivavtal, arbetsmiljö och liknande för de som arbetar nära idrotten, primärt i andra länder.

Med tanke på alla rapporter om slavliknande förhållande för de som arbetat med OS i Sotji så har LO goda skäl att lyfta frågan.

Sponsorer har större framgång

Att SOK i någon mindre form efter ett par tre decennier skulle kunna påverka IOK till att ta mera hänsyn torde vara klarlagt. Mer än så går inte.

Att sponsorer idag gör bedömningen om risker med sponsorskap är uppenbart. De stora sponsorerna av OS vill inte förknippas med slavhandel, förstörd nationell ekonomi, diktatur, terrordåd och liknande. De kan förmodligen göra mer genom att inte gå in som sponsorer än vad idrotten kan göra.

Men den svenska idrotten löser inte problemen med avsaknad av mänskliga rättigheter och demokrati i det stora antal länder som arrangerar stora internationella event.

En procent av kulturstödet

Kraven på idrotten börjar ta sig helt absurda former utifrån vad idrotten bör leverera. RF har oceaner av samhällsnytta i sin befintliga leverans och är en av de mest samhällsnyttiga organisationer vi har. Självklara saker som värdegrund om människans lika värde, inte för tidig elitsatsning för lagidrotter (i individuella idrotter måste de barn som vill få möjligheten att pröva, men de får inte tvingas), hantering av mobbing och liknande ingår. Där någonstans måste det också ta slut.

Svenska idrottsföreningar, specialförbund och RF skall inte lösa världsfreden, klimathotet, införa demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Ryssland eller lösa finanskrisen. Men senaste åren har debatten svängt och idrotten angrips orättvist och får nya ohemula krav på sig.

RF får samhällsstöd på nivån ca tio procent av kulturstödet och ca en procent utifrån antalet människor som bevistar aktiviteten jämfört med kulturen. Det är på den nivån som vi värderar idrotten idag.

Resurserna blir allt mindre

Kraven på idrotten från oss alla bör för att anses relevanta vara anpassade till idrottens förmåga. Idrotten kan inte trolla.

Idrottens resurser är ansträngda. Man kan inte längre erbjuda utanförskapets ungdomar idrott, den nödvändiga kostnaden är för hög utifrån vad deras föräldrar kan betala. I valet mellan en kurs i mänskliga rättigheter och nya bollar bör man välja nya bollar.

Idrotten måste lära sig säga nej till krav som saknar verklighetsförankring.

När SVT nu med Uppdrag Granskning som uppenbart föredöme kör programserien Idrott, Himmel och helvete (första programmet gick igår kväll) med Rädda

Barnens undersökningar som fakta och en reporter med ett idrottskunnande på nivån att hon frågar ”Vad var det som hände?” och får svaret ”Det blev mål!” så blir man rädd.

Uppstår fel här också

Idrotten omfattar ca 5 miljoner svenskar. Det är självklart så att det finns människor som gör fel inom idrotten som i samhället i övrigt.

Enda sättet att helt undvika övergrepp inom idrotten är att avsluta verksamheten.

Procentuellt är problemen mindre inom idrotten än i samhället. Dels beroende på att idrotten adresserar problemet och dels på att de som inte idrottar oftare har sämre beteende. När det begås brott, övergrepp eller andra felaktigheter beror det alltså inte på idrotten utan på att vår regering inte lyckats skapa ett perfekt samhälle (och det kommer ingen att lyckas med).

Det är dags för RF att sätta ner foten. Idrotten har sitt uppdrag och sin roll i samhället men får inte ta på sig rollen som världs eller landsförbättrare. Idrotten skall följa inte leda.

Konspiratoriska jag

När det gäller seminariet senare idag är jag lite konspiratoriskt lagd.

Jag vet följande:

Det är valår.

Relationen RF och regering är inte nyförälskade direkt.

Carin Jämtin skriver en debattartikel om stöd till de ideella rörelserna.

Inbjudan till seminarium om samverkan mellan LO och RF (iofs SOK).

RF lutar mot S

Jag har ibland i uppdrag att skriva artiklar och tal åt andra och hade RF bett mig skriva en debattartikel åt socialdemokraterna som skulle stödja RF:s strategi, men inte på något annat sätt än indirekt vara till gagn för RF hade jag formulerat mig exakt på samma sätt. Nu tror jag inte att det var vad som hände.

Socialdemokraterna äger stora delar av folkrörelsesverige och hade goda skäl att agera, men artikeln var ingen slump. Inte samarbetet RF och LO heller.

Det finns all anledning att lägga alla öron mot rälsen för att höra vad som händer med politiken och idrotten. Risken att det kommer ett tåg är trots allt liten i Sverige.

Min tes är att RF just nu lutar åt att satsa på en S-regering utifrån en bedömning att det ger mest tillbaka. Svarar alliansen är då den stora frågan.