Kung Carl Gustaf gillar att vara på Djurgården och skulle nu kunna ingripa i konflikten som har blossat upp. Foto: TT

En mycket komplex och besvärlig historia är den långa konflikten om Ridhusen på Storängsbotten i Stockholm. För att sammanfatta så finns det en konstellation som betett sig dumt och vars agerande bara styrs av egen vinning.

En av deras delägare i det bolag det handlar om har anledning att gå vidare till en polisanmälan om bedrägeri om det jag hört och sett är korrekt.

I botten ligger att det är kungens marker där Prins Carl för 100 år startade upp en ridverksamhet som fortfarande finns i formen av Stockholms fältrittklubb.  De riskerar nu att bli av med sin verksamhet då Stockholms Ridhus AB som de samarbetat med är utslängda.

När någon kan tjäna pengar

Varför det blivit så här är svårt att sia om, en gissning är möjligheten att använda mark och byggnader för andra ändamål och tjäna pengar på detta.

Några personer köpte för tiotalet år sedan aktierna av Statoil som gav dem 50 procent av rösterna i Bolaget Stockholms Ryttarstadion AB, resterande ägs av den ideella föreningen Stockholms fältrittklubb. Under åren lyckades där här personerna antingen med medverkan från dåvarande styrelse i Fältrittklubben eller deras oförmåga, skaffa sig ett inflytande som vida översteg de 50 procent i ägande de skulle ha.

Idag ser vi konsekvensen där hovets Djurgårdsförvaltning (som förvaltar marken på Djurgården/Gärdet) hamnat mitt i en infekterad och komplicerad rättslig tvist. Där Hovets advokat uppenbarligen har inside i domstolarna och där man kan anta att kungen är väldigt trött på den här historien.

Borde synas närmare

En av de två ridskolorna har kastat in handduken på grund av sjukdom och där har en de övriga individerna närstående aktör i form av Swartlings ridskola kommit in. De försöker nu ta över hyresavtalen från Stockholms Ridhus där de två ägarna som betalat ett antal miljoner riskerar att bli de stora förlorarna tillsammans med alla de som rider där, de barn som besöker skolan veckovis och med Fältrittklubben som inte riktigt förstår varför en verksamhet som legat 100 procent i linje med vad hovet vill ha skall slängas ut och läggas ner medan allt tas över av aktörer som vill göra helt andra saker. 

Jag är inte jurist, jag kan inte påstå att det begåtts oegentligheter, men jag kan anse att det föreligger underlag för att låta myndigheter avgöra detta och jag kan göra bedömningen att det finns underlag för åtal.

Djurgårdsförvaltningen och hovstaten har alla möjligheter att agera. Arrendeavtalen är ett-åriga så finns det en vilja att agera så går det att agera.

Kan inte accepteras

Det är inte acceptabelt att en nästan hundraårig idrottsförening och två småföretagare som agerat med hjärta utifrån sin kärlek till ridsporten skall bli av med sina företag.

Flera hundra unga och gamla som rider och de grupper av barn med funktionshinder som besöker ridskolan för att barnen skall få uppleva hästarna skall inte bli av med verksamheten för att någon skall tjäna tiotals miljoner i strid med vad Djurgårds-förvaltningen och i slutändan Kungen som ägare vill.

Här borde hovstaten ta Djurgårdsförvaltningen i öret och förklara att hovet ser till allmänintresse idag på samma sätt som Gustav den sjätte Adolf gjorde när han på 60-talet beslutade att den ideella ridklubben och dess partners skulle betala lägre arrende för att bevara ridsporten på gärdet.

Framförallt skall hovet inte ses som samarbetspartner till människor med tvivelaktig affärsmoral. Det går inte vända blad igen.