Då är det bara att ta bakvägen ut, menar Dan Persson, när han synar SHL:s nya krav och de hårda villkor som gäller klubbarna. Foto: TT

Klubbar ”rasar” mot SHL:s nya ekonomiska krav. Jag tycker de är bra, men för låga. För kom ihåg, det här är underhållningsindustrin.

Det kommer också rapporter om att så kallade supportrar, dvs Ultras-grupper, protesterar mot SHL och de nya kraven. Det påvisar en viss bristande intelligens hos de här så kallade supportrarna eftersom SHL ägs av klubbarna och besluten fattas av klubbarna. Det finns inget SHL som separat organisation som bestämmer något. SHL gör det klubbarna bestämt.

I min bok är det enkelt. Älskar man Luleå Hockey (mitt exempel) är man med i Luleå Hockey. En förening med stadgar, värdegrund, demokrati, rättigheter och skyldigheter. Supporterklubbar är antingen i nära samarbete med klubben och delar värdgrund och beteende, då är det något positivt. 

Dödsskallar, ja, då är man borta

Börjar man ta fram loggor med dödskallar och kalla sig Ultras har man sedan länge slutat vara något positivt för föreningen. 

Här bör Växjö framstå som ett mycket bra exempel som sagt upp allt samarbete med sin Tifogrupp eftersom de inte förstått grunderna för beteende. Är tifo’s en omistlig del av arenaupplevelsen bör klubben arrangera dem.

När det gäller ekonomiska krav så är de till för att undvika ekonomisk doping och för att seriösa klubbar sköter sina åtaganden mot anställda samhälle och leverantörer. Eget kapital bör enligt min bedömning ligga på tio procent av omsättning, dvs i genomsnitt ca 14 miljoner kronor. 

Sedan kan man ha fyra år för klubbarna att ta sig dit. På åtta års sikt bör kravet sättas till 20 procent av omsättning.

Bara orter med fler än 60 000 invånare

Vi behöver rikare och stabilare klubbar om inte rekonstruktioner, ekonomisk doping och leverantörer och samhälle som förlorare skall bli utfall. Ökar man omsättning utan att höja EK så ökar affärsrisken och det drabbar andra.

Arena för 5 000 personer är lagom för högsta serien men bör följas upp med minst 30 kassaplatser, minst 300 sittande ätande, minst två barer med tillstånd. Däremot är minst 3 500 sittplatser för lågt ställt. Den siffran kan läggas på till 4 500 medan det inte bör finnas något krav på ståplats eftersom ståplats är det minst intressanta rent ekonomiskt

Vidare bör orten ha +60 000 invånare, tillväxt, högskola och en lokal BNP på minst 16 miljarder. Kan tyckas orättvist från klubbar på mindre orter med egna talanger som är duktiga, men så trist är det numera.

Hockey tillhör underhållningsindustrin

Vad har då det med idrotten ishockey att göra undrar äldre idrottsintresserad folkrörelsemedlem?

Ingenting är det enkla svaret.  

SHL är underhållningsindustri på miljardnivå och skall de behålla sin plats som topp tre i världen, höja snittomsättningen till ca 200 miljoner från dagens 140 och öka antalet unika besökare på matcherna från dagens cirka 700 000 till minst 1 miljon unika besökare så måste det finnas krav på företagen som bedriver verksamheten. 

Når man inte målen ovan riskerar man att tappa sin position.

Sen har en SHL klubb ett 60-tal anställda som skall ha trygghet, flera hundra leverantörer, pensionsavtal, skatter, långa avtal med fastighetsägare och banker. Det ekonomiska ansvaret överstiger vida det sportsliga.

SHL är föregångare

Jag är glad att SHL går före med att ställa krav på förmågan att leva upp till sina åtaganden gentemot stat, kommun, leverantörer, anställda och kunder. 

Vi skall ställa minst samma krav på en hockeyklubb i SHL som vi ställer på företag som skall bli långsiktiga leverantörer till företag och kommuner. 

De som ser det sportsliga som det viktigaste är trovärdiga i samma sekund som spelarna är ideella. Sedan är krav på soliditet enda garantin mot ekonomisk doping, ett otyg som vi måste göra oss av med. Då, men bara då finns förutsättningar för det sportsliga med hög kvalitet som gör SHL till en så fantastisk liga.

Men, det är bra av SHL och nödvändigt att gå före och ställa krav på ekonomisk stabilitet. Det gör mig glad.