Att inte alltid göra som andra behöver ju inte vara nödvändigt. Foto. TT

Vi sällanbesökare gör det möjligt för klubben att köpa en duktig spelare till men vi räknas inte som riktiga supportrar. För även om det är kul när laget vinner så är sällskapet, vädret och maten viktigare.

Jag har läst och njutit av boken Golfilicious, en ordlek på golf och delicious, Peter Cordéns fantastiska bilder och en massa läsvärda texter av alla kända golfpersonligheter blandat med recept på väldigt god mat från duktiga kockar på några av våra bästa banor.

Det är skillnaden

Boken är värd att köpa om man tycker om golf, vackra bilder, goda historier och god mat. Effekten av att jag tycker om boken och att det är något som man inte får göra för alla gör mig lite ledsen.

Jag och min fru ingår i målgruppen livsstilsgolfare såväl som målgruppen livsstilssupporters. Får vi mail från vår golfklubb om att de har tävling för medlemmar nästa lördag så är det signalen för oss att boka in oss på en annan golfbana den dagen. 

Dvs vi betalar 1 000 kronor till någon annan golfbana eftersom vi känner oss är utestängda från vår hemmaklubb. Vi går inte på årsmöten. Vi tackar nej till alla föreningsaktiviteter för att vi vill inte ens vara medlemmar i någon förening som låter såna som oss bli medlemmar för att travestera Marx (Grucho inte Karl).

Då gör vi så här

Jag håller på Luleå Hockey men inte fan låter jag en god middag eller arbete komma före att titta på matchen på tv och skall jag se matchen när Luleå är i Stockholm så är det sällskap och upplägget runt omkring som är det viktiga. 

Det är klart att det är väldigt viktigt när Arsenal ligger så mycket före Spurs att de inte kan gå ikapp, men i ärlighetens namn så ser jag dem vart tredje år och går jag på fotboll i Sverige så är det i jobbet eftersom klubbarna p.g.a bengalerna inte kan ge mig en sluttid för eventet. 

Vi ser gärna på US Masters och British Open i golf på tv och upplever det som underbart även om vi bara ser upplösning på BO eftersom vi spelar själva dagtid, men trots fina biljetter som vi blir bjudna på spelar vi hellre golf själva än att titta live på Nordea Masters. 

Vi tror inte tillräckligt mycket

Inom fotbollen, golfen, ishockeyn med flera finns det grupper som ser ned på och föraktar sådana som oss. Det är samma inom religioner. Vi tror helt enkelt inte tillräckligt mycket och då är vi inte fina nog. 

Det gör mig lite ledsen.

Vi lever i ett samhälle där identitet ställer krav på att man skall tillhöra en grupp som i sin tur skall vara i motsatsförhållande till andra grupper. Det gör mig än mera ledsen.

Min tes är att vi och andra livstilsgolfare med vår konsumtion säkerställer att golfklubbarna har råd med de som ser golfen som idrott, dvs de som ser sig som de enda riktiga golfarna. 

Sällanbesökarna annorlunda

När vi och våra gelikar konsumerar fotboll och ishockey lägger vi fem-tio gånger så mycket per match som de som står i klacken och har betalt 50-80 spänn. Det är vi sällanbesökare som gör det möjligt för klubben att köpa en duktig spelare till men vi räknas inte som riktiga supportrar för vi går på matchen som det vore ett event och även om det är kul när laget vinner så är sällskapet, vädret och maten viktigare.

Den här motsättningen skadar idrotten. Vi är inte mindre golfare än andra för att vi förstår att som amatörer håller man inte på med idrotten golf om man inte är elitjunior. Vi är lika viktiga för fotbollsklubben eller hockeyklubben även om vi inte anpassar vårt liv till när matcherna går och ve och fasa kan ha kavaj på oss, sitta ner och lägga tid på att umgås med våra vänner istället för att sjunga.

I ett samhälle där kulturelit och populistpartier på högerkanten i en osannolik allians samverkar med olika grupperingar med hög inomgruppssolidaritet gör sitt bästa för att skapa motsättningar som är farliga är det dags att säga ifrån.

Olika och lika

Om jag får välja så rymmer arenan såväl som golfbanan massor med olika individer som alla skall vara lika välkomna. Om vi nu nått så långt att hudfärg, kön, religion, ålder eller sexuell läggning inte spelar någon roll så verkar det en smula fånigt att vi skall graderas utifrån om vi älskar laget så mycket att vi står upp och sjunger, ser golfen som idrott så att vi bara tränar och spelar tävling och ser oss som medlemmar i förening eller bara är där och mår bra.

AIK har en bra värdegrund i att hudfärg, religion, politisk åsikt, sexuell läggning, kön och ålder är oväsentlig, alla skall kunna älska AIK. Det som då återstår är att man får älska AIK olika mycket, precis som man skall få njuta av golf på olika sätt.

För första gången gav jag AIK:s mer ultima fans på Sverigescenen en poäng runt konflikten om en FI anhängare som var engagerad i bolaget för HBTQ frågor. Utifrån AIK för alla (jag är inte AIK-are) så blev det fel om någon som definierade den självklara rätten till olika sexuell läggning på ett partipolitiskt sätt. Jag står upp för rätten till olika sexuell läggning sju dagar i veckan, men jag anser inte att den går att koppla till politisk åsikt. 

Då blir det identifikationspolitik och för att då koka ner min bedömning i en rad så blir det så här

Bidrar mer på en enda match

Om Idrotten i alla dess former inte håller sig borta från identifikationspolitiken så går det åt helvete för idrotten.

Som livsstilsgolfare med ett pissigt 10 i hcp som spelar många greenfeerundor och alltid äter lunch på klubben vill inte jag bli nedvärderad för att jag undviker klubbtävlingar som jag tycker är tråkigt och då väljer att betala för att spela på annan klubb. Jag bidrar ekonomiskt mer och jag brinner för att ge resurser så att barnen kan träna.

När jag går på fotboll eller ishockey så är eventet, vännerna, mat och dryck mera viktigt än hur det går i matchen. Jag bidrar med pengar till klubben och på en enda match kan det bli mer än vad ståplats årskort ger klubben.

I den politiskt olyckliga situation som nu är i det Sverige som för mig är ett utmärkt geografiskt område för administration av skatter och polisens våldsmonopol och för andra är en nation de älskar mer än sig själva så borde vi inom idrotten kunna enas.

Bidrar på olika sätt

Vi är alla bröder och systrar oavsett hur viktig vår idrott eller vårt favoritlag är för oss, oavsett hudfärg, kön, ålder eller sexualitet. Men vi bidrar alla på olika sätt till vår idrott och vår idrott behöver oss alla.

Det är det som gör idrotten till något som hamnat mera rätt än politiken. Det är det som ger mig rätten att koppla min golfrunda till en maträtt och ett vin snarare än ett golfresultat.

Det är i den tanken jag vill försjunka i texterna i Golfilicious, fundera på vilka recept som kan göra mig till oförtjänt mästerkock nästa gång vi har gäster och titta på bilderna och tro att jag kan göra birdie nästa gång.

Men om nu de som ser golfen som asketisk idrott och de som ser de som går på tre matcher i fotboll/ishockey och sitter ned i kavaj som mindre värda människor så har idrotten gått bort sig från sina ideal.

Gillar inte fundamentalister 

Som ateist och motstridigt nog, tidigare ungdomsledare i kyrkan (väldigt länge sedan), är jag ganska förtjust i bibelcitat. Evangelium enligt Markus 12:41-44 om änkans skärv. Det är klart att jag respekterar de som lagt sina sista kronor på den billigaste biljetten och inte haft råd med festen före matchen på samma nivå som jag hoppas att andra respekterar de som har råd att äta på arenan, och köpa dyrare biljetter och den vägen ger mer pengar till den klubb de älskar på så olika sätt.

Det är för att vi är många som njuter av Golfilicious som våra golfklubbar har råd med juniorträning, elitlag, klubbtävlingar och allt det andra som stänger oss ute från den bana vi betalat för att kunna spela. 

Vi köper det, men vi köper inte fundamentalisterna som anser att man bara kan älska golfen eller fotbollen på deras sätt och att man är en bättre människa om man gör det. Samma gäller religion och politik.