Regeringen önskar att idrotten tar en stor del av integrationen, men ställ då krav, är uppmaningen till idrottsrörelsen från Dan Persson. Foto: Ola Torkelsson / TT

Statsminister Löfven presenterade idag en ”nationell samling” för att hantera flyktingfrågan. Idrottsrörelsen är inbjudna att vara en väsentlig del av effektivare migration. Nu får vi inte gå bort oss.

Idrotten är ett av de bästa medlen för att förbättra migrationen och vi skall varje dag vara stolta över allt som görs i tusentals föreningar med ideella krafter som hanterar mycket stora utmaningar med små eller obefintliga resurser.

Bara om det är realistiskt

Idrotten skall självfallet ställa upp, men bara på realistiska mål där resurserna för måluppfyllelse är tillräckligt stora.

Det är först när vi ser budgeten och det tänkta stödet till idrotten som det går att säga Ja eller Nej.

De 34 miljonerna som kom i vårbudgeten skall i det här sammanhanget inte ses som pengar överhuvudtaget. De räcker inte ens till att hantera samordningen. 

Det här utspelet från regeringen andas desperation och snabbt hopkok och om det inte följs av en ordentlig budgetpost på miljarder så är det kosmetik och inte politik. 

Det finns nu 1,8 miljarder utifrån vad som hittills presenterat i form av pengar till kommuner men det går inte i nuläget att se vad som man är beredd att satsa på idrotten. 

Risk för ett gisslandrama

Idrotten får inte bli en gisslan i ett orealistiskt projekt utan möjlighet till framgång. Då riskerar vi den befintliga verksamheten och det får vi inte göra. 

Bara att snabba upp processer kostar pengar (men är självfallet lönsamt) men att få igång hela civilsamhället tar tid då det i många fall handlar om att skapa helt ny verksamhet. 

Nu får kommuner både piska i form av att alla skall ta emot migranter medan stödet ökar relativt ordentligt. Samverkan med religiösa samfund som finns med i paketet är jag mera tveksam till. I stor utsträckning är de religiösa samfunden mer en del av problemen än en del av lösningen.

Idrotten är inbjuden till konferensen om en månad men det finns inga specifika medel eller förslag om vad idrotten skall göra. 

Ett jättebehov

Om vi räknar med att det behövs ett tiotal nya anställda på RF nivå, lika många i de stora förbunden och sedan tolk+betalda ledare i ca 2 000 föreningar så kan vi börja förstå vad som krävs om idrotten skall kunna ta ett ansvar. 

Vi får inte glömma det stora behovet att få de vuxna att träna, organisationer som Friskis&Svettis måste också få ett omfattande stöd.

Det kommer krävas mer lokaler som kostar pengar såväl som tolkar och ledare.

Omfattande information som syftar till att få ned rökningen av såväl hälsoskäl som ekonomiska skäl hos migranterna är en tillkommande budgetpost.

Den stora samhällsekonomiska kostnaden på 20-30 års sikt är vårt största hot. Vi kan inte ha stora grupper i utanförskap med vällevnadssjukdomar och hålla ihop välfärdssamhället med mångdubbla kostnader för äldrevård och sjukvård. 

Annars bortkastat

Om vi tar med de som kommit de senaste fem åren och de som förväntas komma de kommande fem så handlar det om ca en halv miljon människor eller 5 procent av den nuvarande befolkning. Det bör vi allt annat lika kunna hantera.

Ca 100 000 barn i ålder 5-20 år som skall erbjudas idrott och 400 000 vuxna som skall lära sig glädjen av att motionera regelbundet som i stor utsträckning inte kan språk och som har en annan kultur än den svensk idrottsrörelse är uppbyggd på är ingen enkel sak att klara av.

Obalanser där migranterna är lokaliserade där idrotten är svag innebär att det bara är anställda som är fungerande lösningar i många fall.

Skall idrottsföreningar kunna erbjuda träning på skolor i direkt anslutning till skolor med en omfattning som inte finns idag så är även det förknippat med kostnader.

Projekttider på kortare tid än tio år är förmodligen rätt bortkastade pengar i det här fallet vilket ställer krav på en flerpartiöverenskommelse. Klimatet för en sådan är inte det bästa om man uttrycker sig snällt.

Björn Erikssons agenda

Björn Eriksson och RF bör enligt mitt förmenande agera så här.

1: Ett i grunden positivt Ja, idrotten har förmågan att göra mer än de flesta andra på området integration. RF skall självfallet delta i den konferens de inbjuds till.

2: Ett stort ”men” där målen skall vara realistiska utifrån resurserna som tillsätts för att man skall kunna delta. Här har idrotten nu en månad på sig att ta fram ett paket och prissätta det. Bättre ha med sig ett konkret förslag på vad som skall göras, det kommer ingen annan att klara av.

3: Idrotten är partipolitiskt neutralt. En långsiktig flerpartiöverenskommelse över blockgränserna är ett krav. Lite trist att paketet är färdigt, dvs Alliansen som stödpartier åt regeringen har då merparten blir budgetposter köpt det in blanco men det som då inte ses som budgetposter kan komma sakna majoritet.

4: Möjligheten att utveckla befintlig verksamhet får inte påverkas.

5: Det skall finnas en överenskommelse mellan SKL som gör att lokalfrågorna hanteras.

Kan tröga myndigheter leverera?

Utbyggd och förbättrad språkundervisning och samhällskunskap är andra områden som måste fungera för att idrotten skall kunna leverera.

Den jämställda idrotten med vår humanistiska demokratiska värdegrund kan te sig något främmande för de som kommer från krig i teokratiska patriarkala diktaturer för att uttrycka sig försiktigt. Glädjen i fotbollen som största sport är dock universell så grunden finns där.

Tvivlen finns primärt på området, kan våra myndigheter leverera det politikerna beslutar? Historiskt har det inte varit så, allt går för sakta, samordning mellan myndigheter är ofta rent ut sagt dålig och utfallet med bara 50 procent i sysselsättning efter åtta år är på ren svenska uselt. Att regeringens mål om två år får ses som ambitiöst, på gränsen till utan trovärdighet i det sammanhanget kastar lite skugga på projektet. 

Men, idrotten är inte bara det underbara som idrottandet i sig ger, idrotten är primärt en ofantlig samhällsnytta och när nu samhället står inför sådana utmaningar att statsministern kallar till nationell samling skall idrotten självfallet ställa upp. Om samhället förstår vad som krävs för att det skall fungera, vill säga.