Hans Vestberg och SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo har nu börjat jobba tillsammans. Foto Henrik Montgomery, TT

I affärstidningar förekommer kritik av att Hans Vestberg tagit på sig ordförandeuppdraget i Sveriges Olympiska Kommitté. Kritiken går ut på att Ericsons senaste bokslut inte var tillräckligt bra för att göra kritikerna rikare och att Vestberg därför borde använda all vaken tid till Ericson.

Det är korkad kritik. Den kommer från s.k. finansanalytiker, en yrkesgrupp som har till uppgift att förutsäga vad som händer på finansmarknaden och som konsekvent har misslyckats med uppgiften och därigenom skapat fattigare kunder samtidigt som de berikat sig själva.

Han vill ha det ideella uppdraget

Vestberg, som jag inte känner, byter nu ordförandeskapet i Handbollförbundet till ordförandeskapet i SOK. Han kommer till en organisation som samtidigt byter från arbetande ordförande till den traditionella inom idrotten med en ideell styrelse, dvs de som utan ersättning på fritiden skall fatta övergripande beslut. Styrelsen är dock inte på något sätt operativ. 

SOK är i ett mellanår när det gäller arbetet med en OS-ansökan. Det är staden som nu har stafettpinnen, som skall genomföra en fördjupad förstudie och så småningom ta beslut. Underlagen som staden behöver från SOK finns framme.

SOK har anställda som hanterar de aktiva som deltar i årets OS, ekonomi, elitutveckling med mera. 

Hans Vestberg skall precis som i de flesta förbund leda ett litet antal styrelsemöten som sker helg eller kväll. Det är som sagt ett ideellt uppdrag. När det börjar dra ihop sig till en OS-ansökan lär han få använda sina kontakter så att SOK:s anställda kan samordna stödet från näringslivet. 

Han lär vara nåbar...

Det förekommer självfallet aktiviteter som tar lite tid, möten med IOK, närvara några dagar på OS och liknande. Men Hans Vestberg är koncernchef på Ericsson. Det är alltså sannolikt att han har en mobiltelefon, en padda och en laptop som gör honom nåbar oavsett tid eller var i världen han befinner sig. Vi pratar om en global jätte där det högsta chefsgänget genomgående är någon annanstans och kommunicerar digitalt.

Sedan har vi så länge jag kan minnas haft en diskussion där vi påtalat hur viktigt det är med att även näringslivets toppar har en förankring i civilsamhället. 

Idrotten är Sveriges i särklass största folkrörelse som tar hand om miljoner ungdomar med tiotusentals ideella idrottsledare. Olika företrädare för idrotten för dagligen samtal med näringslivet där man är överens om symbiosen och att det idrotten ger ungdomar är något företagen sedan kapitaliserar på.

Lär man sig fungera i laget, respektera sin ledare, vara i tid till träningen och alltid göra sitt bästa så är man anställningsbar. Idrottande ungdomar klarar skolan i väsentligt högre grad.

Det kloka i att ta ett uppdrag

Vi har otaliga idrottare som visat att träningen, ambitionen och förmågan att sätta höga mål har lett till tunga positioner i näringslivet.

Vi har tusentals chefer och entreprenörer som är kloka nog att fungera som ungdomsledare i barnens fotbollslag och ser det som en väsentlig del av sin samhällsgärning att ta på sig uppdraget.

I ett helt förändrat medielandskap ökar behovet av samverkan mellan näringsliv, folkrörelser och även politiken. När DN på helt felaktiga grunder skandaliserar Carema för några år sedan såg vi början på något nytt. När ingen under 35-40 år numera läser lokaltidningen är det den lokala elitklubben som är det enda sammanhållande kittet i staden.

Det här sammanhållande kittet som skapar gemenskap är också för ägarna av företagen på orten en mycket viktig del av deras fortsatta framgångar.

Stjärnförvaltarna förstår inte, förstås

Att så kallade stjärnförvaltare inte förstår det här är inte så konstigt, de har inga emotionella relationer till en plats som gör att de kan förstå ett samhälle. Deras kapitalt är globalt, när företag läggs ned i Sverige har de redan flyttat pengarna till New York.

Det är mer förvånande när chefen för ledarredaktionen på DI kritiserar uppdraget. Om han inte förstår hur ett samhälle fungerar är det ett problem.

Men svenskt näringsliv är inte det Stig Malm kallade finansvalpar, det är till den absoluta majoriteten långsiktiga kloka ägare som förstår näringslivets roll i samhället. De förstår den helhet som civilsamhället, politiken och näringslivet utgör. De ser allt det fantastiska som idrotten gör på integrationsområdet, de förstår hur viktig folkhälsa är och att en befolkning där alla tränar som nödvändig för att behålla välfärdssamhället. 

Med detta som grund är det ett bra tecken på ett fungerande samhällsbygge när koncernchefen för Ericsson kan lägga någon timme per vecka på att vara ordförande i Sveriges Olympiska Kommitté. Det är också bra för Ericssons ägare.