Foto: Jon Olav Nesvold / NTB scanpix / TT

GP hade en stor artikel om hur antalet fotbollslag (senior herr) halverats på 20 år, från 400 till 200. Trenden är entydigt negativ och tempot ökar.
Då uppstår två frågor. Hur mycket är självförvållat och hur mycket är samhällsförändringar?

Att inte anpassa verksamheten till samhällets förändringar är självfallet ett aktivt beslut men på föreningsnivå är det svårt att göra något då det mesta bestäms på Förbundsnivå.

GUD i form av Globalisering, Urbanisering och Digitalisering är faktorer bakom den största samhällsförändringen sedan vi gick från jakt till jordbruk för ett antal tusen år sedan. Konsekvenserna som slår hårt mot idrotten är individualisering och en helt förändrad syn på tid.

Fotbollen är 11 i laget, avbytare, tränare måste vara på samma ställe vid en tidpunkt som någon annan bestämt är förmodligen inte attraktiv för andra vuxna än för de som har fotboll som arbete. Under den här perioden har de större klubbarna utvecklat verksamhet med s.k. ungdomsakademier, dvs vi får rekrytering till större klubbar tidigare. 

I seniorserier under Superettan har kostnaderna för att driva ett lag ökat samtidigt som intäkter från sponsorer och publik i praktiken har försvunnit eller minskat. Lägre serier är i praktiken alltid olönsamma och scouting som gör att de duktigaste försvinner mellan 12 och 18 är en bra orsak.

Att det är ett gigantiskt samhällsproblem om föreningarna försvinner kan vi belägga. Huruvida seniorlag i serier under div ett är samhällsnytta är inte lika givet. När vi tappar juniorer och om elitklubbarnas akademier slår ut föreningarna för åldrar 12-18 så är problemen på nivå samhällsskada.

En del av problemet är när medel som kan läggas på barn och ungdom går till ett olönsamt elitlag. Här i Boo i mer välbärgad förort är fotbollslagets strategi att ha egna elitlag dam och herr kraftigt ifrågasatt av de medelklassföräldrar som gärna finansierar ungdom men inte seniorer. Det kan rent teoretiskt vara så att det är bra om klubbarna väljer bort seniorlag i divisioner under division ett och fokuserar på bredd. För elitklubbarna och landslaget handlar det om att ta hand om de ungdomar som mognar sent, dvs födda sent på året, sena in i pubertet, de som inte får vara med när lagen toppas och deltagare i akademilag tas ut.

Men lagidrotter får självfallet uppförsbacke om individualisering och ändrad syn på tid slår igenom. Idag är man 30 plus om man är van att anpassa sig tidsmässigt till tv-program. Våra barnbarn har aldrig sett på tablå-tv och den digitala världen kommer garanterat att ta mera plats i deras värld i framtiden. Deras vilja och förmåga att anpassa sig till tider andra bestämt kommer inte att öka.

Vi har de senaste 10 åren ökat antalet som tränar med ca 30% medan andelen som tränar i ideell förening ansluten till RF minskat med 20%. Föreningsdöden är en konsekvens av att medlemmar försvinner och det är påbörjat sedan länge.

Egen träning på tid man själv bestämmer så väl som individuella lösningar där digitala träningshjälpmedel blir ett alternativ till föreningen ur flera perspektiv har tillväxt.

Aftonbladets s.k. avslöjande om det vi alla visste, dvs att vi har förbund med föreningar som inte har medlemmar gäller i stor utsträckning även de stora förbunden. Golfen undantagen där anläggningen gör att ingen kan ha en pseudoförening. 

Konsekvensutredningen om framtida medlemskap för att vara kvar i RF bör innehålla regelverk och revision som göra att en förening för att få räknas måste ha ett minimum av träningar och tävlingar. En bowlingklubb som har 10 medlemmar, tränar en kväll i veckan i trettio veckor och spelar seriespel skall självfallet räknas som tillräckligt. Vi går mot ett samhälle där grupperingar bli mindre men förhoppningsvis fler. Kompisgäng på 15-25 personer kan bli vanligare än stora föreningar som blir större och färre.

Men, om nu en revision påvisar att RF bara har 15.000 föreningar med verksamhet mot de 20.000 vi nu använder så är det inget problem. 

Problemet är om förening som begrepp i för stor utveckling saknar attraktionskraft så riskerar vi ungdomsverksamheten. Vuxenträning går att lösa med kommersiella aktörer och de få förbund som kan ta hand om vuxna som golf, Friskis och Korpen.

Vi får helt enkelt inte hamna i ett läge där inte föreningar kan erbjuda alla barn som vill ett idrottande. Vi får inte hamna i ett läge där barn inte vill idrotta i förening.

Vi får inte hamna i ett läge där förbunden säger att det är fel på folket som inte vill idrotta i förening.

Göteborgs fotbollsdistrikt har genom motion från Proletären FF identifierat ett stort problem. Det är ett problem för många fler än Göteborgs fotbollsdistrikt. 

Det trista är att de högst ansvariga med stor sannolikhet inte kommer att göra något, det är nämligen hemskt besvärligt att bejaka ett samhälle som idrottsrörelsen inte vill anpassa sig till.