Det har till och med genomförts ett val om OL i Oslo. Men något definitivt besked om en ansökan till IOK är ännu inte fattat.

Oslo (med Lillehammer) kan alltså bli en konkurrent om det nu blir en rekommendation till fortsatta svenska ansträngningar för ett OS. Och en inriktningen sker mot samma mål, nämligen vinterspelen 2022.

En storstad och en mindre ort

Initialt är också koncepten likartade – Sverige ser Stockholm och Åre som OS-orter, i Norge är det Oslo och Lillehammer.

I den bemärkelsen är koncepten identiska, med en huvudstad och en mindre ort ska andra städer som aspirerar på arrangemanget besegras.

Lillehammar var platsen för OS 1994 och då genomfördes 61 grenar där. Men sedan dess har OS svällt. I Sotji ingår 98 grenar.

Förändringarna över tid är också påtagliga vad det gäller svenska deltagare. Sverige hade deltagare i 44 av de 86 grenarna vid senaste OS i Vancouver. Sverige tog då 11 medaljer, Norge 23 medaljer.

Arbetsnamn "Spel i staden"

Nu mobiliseras på båda sidorna gränsen i väst. Norge har redan inlett marknadsföringen och lobbyingen och på en omfattande hemsida påvisas fördelarna.

”OS och och Paralympics ger möjligheter. Genom arrangemangen kan vi skapa gemenskap i regionen, i landet och i idrotten”, heter det och där betonas ”att stora idrottsevenemang har en suverän kraft till att knyta oss samman och skapa eviga minnen”.

Arbetsnamnet för kampanjen är "Spel i staden".

Inte nödvändigt bara för att vi har råd

Här framhålls Norge storlek som en vintersportnation och inte minst hur många invånare är aktiva, åtskilliga fler än vad det egentligen finns plats för. Bredd och elitidrott kräver mer utrustning och fler hallar och norrmännen själv menar att det kommer ett OS att ge.

Det heter också: ”OS och Paralympics ger oss en unik möjlighet att visa upp Norge i många länder som ett kunskapsbaserat samhälle och en attraktiv partner.”

Här anser man att konkurrenterna får svår att hävda sig mot det faktum ”att alla grenar, med få undantag ska ske inom stadens gränser och att besökare kan uppleva flera evenemang och ceremonier hela dagen.” Det bör dock påpekas att alpint, bob, rodel och skeleton är tänkt att genomföras nära Lillehammer.

Det finns också ett motstånd i Norge. I en Facebook-grupp anslås att ”man arrangerar inte OS bara för att man har råd...”

En medvind för OS

Debatten om ja eller nej till OS pågår alltså även i grannlandet.

Bland anhängarna finns en tro om att 60 procent av ledamöterna i parlamentet ska säga ja till OS. Möjligen påverkas de av att 55 procent av Oslos befolkning vill ha OS, vilket framkom vid en folkomröstning.

- Jag fick kritik valdagen eftersom jag hade arbetat för ett ja till OS. Borde jag inte ha gjort det när 90 procent av styrelsen gav sitt stöd? Kritiken skulle ha varit om jag inte hade arbetat för de olympiska spelen, säger Børre Rognlien, ordförande i Norges Idrottsförbund, och gör ingen hemlighet av att han kommer att anstränga sig ännu mer för Oslo-OS under de kommande månaderna.

Medvind efter speciellt OS-val

Efter att 173 000 invånare i Oslo (av 330 000 som röstade ) sagt ja till att arbeta vidare med ett OS- ansökan fick anhängarna vind i ryggen.

Åtskilliga är både förhoppningsfulla och övertygade om att ett OS skulle betyda att många hallar och anläggningar blir renoverade och att nya projekt kommer att byggas. Det behovet är mycket stort i dag då många vill träna och tävla men de saknar tillgång till anläggningar.

Det finns en förståelse om att det krävs stora investeringarna men då också en förhoppning om att också skulle gynna den enskilde norske idrottsutövaren.

"Vi nobbar spelbolag"

Generalsekreteraren i Norges Idrottsförbund, Inge Andersen, tror att Oslo redan har ett trumfkort inför IOC.

- De har lagt märke till att vi i norsk idrott har tagit en kamp med utländska spelföretag och att inga idrottare som sponsras av spelföretag kommer att väljas ut för ungdoms-OS i Lillehammer 2016.

Men OS-kampanjen får mothugg. Tor Georg Jakobsen, forskare och statsvetare vid Norges TNU, hävdar bestämt:

- Ett internationellt fotbollsmästerskap är bättre än OS om man ska se till pengar. En olympiad är inte lönsamt för en nation som helhet.
Jakobsen har tillsammans med flera andra forskare studerat de länder som har varit värd för OS, VM och UEFA-EM mellan 1970 och 2009.

Lönsamt med stora evenemang?

Resultaten av studien ”Stora idrottsevenemang och utländska direktinvesteringar", publicerades i tidskriften "International Journal of Sport Policy och politik" under 2012.

- Debatten pågår i de flesta länder när det gäller ekonomi och stora sportevenemang. En av de stora frågorna varje gång är om detta är lönsamt. Det var vad vi ville ta reda på, säger Jakobsen.

- Vi mätte detta genom att titta på utländska investeringar i landet i samband med ett stort sportevenemang, då det uppstår behov av investeringar i infrastruktur som byggnader och idrottsarenor, men det kan också vara investeringar av annat slag.

- Denna markör kan fungera som en vindflöjel, tillägger Jakobsen och låter förstå vad han menar.

Vanskligt med ekonomisk prognos

Resultatet av undersökningen och i sin tur möjligheten att göra en ekonomisk prognos är vansklig.

Ingen av de nationer som har varit värd för OS har ökat utländska investeringar under den aktuella perioden. Men i flera små länder såsom Portugal, Belgien och Holland ökade utländska investeringar året innan ett stort fotbollsmästerskap.

- För stora nationer var idrottsevenemang bara en droppe i havet i utbudet, men för små nationer, uppstod en positiv effekt när det gäller just fotboll, säger Jakobsen.

Hur mäter man nationell stolthet?

Fördelen med fotboll är att evenemanget sprids på flera platser i landet och till flera människor. Det innebär att flera åskådare lockas och när media bidrar med en mycket större bevakning uppstår ett allmänt stort sug. Allt leder till flera turister.

- OL kommer i allmänhet bara gynna staden där arrangemanget genomförs. I första hand hotellen kommer att tjäna pengar, men nationen som helhet har inte någon ekonomisk vinning.

Jakobsen vill hävda att så många fler turister har inte besökt Lillehammer efter OS 1994.

- OL är helt meningslöst för Norge i budgetplanen. Historien visar också att OS ofta går med en dunkande förlust, säger Jakobsen men betonar att värdet av nationell stolthet inte kan mätas.

Det är en icke ovärderlig faktor.

- Men man måste undra hur mycket man är villig att betala för det, säger Jakobsen.

Thomas Ejderhov

Källor: Aftenposten och norska ABC.