Som många andra elitidrottare berättar Lena Sulkanen att det mest var en slump att hon började med bowling och sedan gjorde en satsning som gick hem.

Pappas förtjänst

Tack vare att hennes pappa släpade med henne på alla sina aktiviter, fick hon chans att välja och vraka bland det mesta. Under sin barndom höll hon på med flera olika idrotter, men fastnade för bowlingen eftersom hon var bra där.

- Är man en vinnarskalle som jag, tycker man det är kul att vinna och i början mötte jag inte så mycket konkurrens inom bowlingen. Det visade sig att jag hade talang för sporten, så att göra en satsning föll sig ganska naturligt, förklarar hon.

För Lena har bowlingen alltid varit en stor del av livet och hon är fortfarande aktiv som spelare i elitserieklubben BK Eva.

- Det är en av de stora fördelarna med sporten, det går att hålla på länge, säger Lena.

Tränade sex dagar i veckan

Under 80-talet gjorde Lena en ordentlig satsning på bowlingen. Redan ett år innan det legendariska VM:et 1983 gjorde hon ambitiösa och noggranna förberedelser för att vara i sitt livs form.

Lena Sulkanen efter VM-segern 1983 tillsammans med herrvinnaren från USA Tony Cariello.

Hon var oerhört målmedveten och lade upp ett träningsprogram som hon följde i månader. Hon tränade sex dagar i veckan, två till tre gånger om dagen där hon varvade mellan kondition, styrka och bowling.

- Mina noggranna och ambitiösa förberedelser i kombination med att jag var i bra harmoni under VM-veckorna gjorde att jag lyckades. Bowling är ju en koncentrationssport, så det gäller att man hittar en fas där allt bara fungerar. Lyckligtvis hamnade jag i ett flow under VM, men det hade aldrig gått vägen utan mina förberedelser, säger Lena.

Blev igenkänd överallt

Tiden efter VM-framgången beskriver hon med glädje, åtminstone i backspegeln. Bowlingen har aldrig fått så mycket uppmärksamhet som under 1980-talet.

Plötsligt visste folk på stan vem hon var och journalister var intresserade av att prata med henne.

- Just då kändes det jobbigt, men nu i efterhand är det bara roligt. Jag är väldigt glad att bowlingen fick massor med uppmärksamhet som den aldrig hade fått innan, och som den fortfarande inte får, säger Lena.

Förstående arbetsgivare

Bowling är en relativt liten idrott i Sverige och möjligheterna att leva på sin idrott är i princip obefintliga. Bowlingstjärnorna i Sverige har alla varit tvungna att jobba vid sidan av.

Själv har Lena alltid jobbat heltid parallellt med sin bowling, men har tack vare en tillåtande arbetsgivare ändå kunnat göra en ordentlig satsning.

- Det är inte lätt. Man får hitta vägar att gå runt det där, men det finns i princip ingen som lever fullt ut på sin bowling. De senaste åren har större prispengar kommit in i bilden, men det räcker inte för att satsa på heltid, utvecklar hon.

Drömmer om OS

Drömmen är att bowlingen ska bli en OS-sport. Då tror Lena att större pengar kommer komma in i bilden, inte minst från sponsorer.

Samtidigt tycker inte Lena att det bara är negativt att man tvingas göra något vid sidan av sin idrott, inte minst eftersom bowling är en idrott som man kan hålla på med väldigt länge.

- Men i vissa skeden skulle det vara bra om det gick att träna på heltid. Många kanske inte förstår att det är en sport som kräver mycket träning. Man måste träna mycket kondition utöver bowlingen för att orka koncentrera sig och det är väldigt mycket teknik involverat. Vill man vara på toppnivå krävs helt enkelt mycket träning, säger hon.

Vill öka intresset för bowling

I samband med framgångarna under 1980-talet ökade intresset för att utöva bowling som sport lavinartat i Sverige. Då uppnåddes rekordmånga licensierade spelare med så många som 30 000 medlemmar i en klubb och tävlade.

I dag har siffran sjunkit till 17 000 spelare. Men Lena tror att samma problem återfinns inom många andra idrotter också, eftersom konkurrensen om utövarnas fritid har ökat.

- Det finns så mycket att göra nuförtiden, jämfört med förr. Samtidigt ser vi en ökning bland antalet unga som vill tävla i bowling. Det är väldigt roligt. Jag tror det är möjligheten att kunna välja mellan individuellt och lag som lockar, i nästan alla idrotter är det antingen eller som gäller, säger Lena.

Bara de visste...

- Ett annat problem för bowlingen är att många inte känner till att det är en idrott som går att utöva på hög nivå. Jag tycker det är väldigt bra att alla som vill kan spela bowling, men sportbowling är en helt annan sak. Kunde vi nå ut med mer information om det, tror jag att vi kunde få fler som gillar att spela bowling att ta steget och börja tävla, fortsätter hon.

Idag lever Lena ett liv hon beskriver som väldigt likt under sin aktiva period, med undantaget att hon inte tränar lika mycket. 1987 flyttade hon till Danmark för att jobba och i samband med det slutade hon i landslaget.

Åren som följde var intensiva och hon satsade på en karriär utanför bowlingen. 2005 flyttade hon hem till Sverige igen. Väl hemma hörde bowlingförbundet av sig och undrade om hon ville bli generalsekreterare.

Omställning att jobba med sport

- Jag funderade länge innan jag tackade ja. Kommer man från det privata näringslivet är det en stor omställning att börja jobba inom idrottsrörelsen. Det är två skilda världar, säger hon.

Men till sist tackade hon ja, framför allt eftersom hon ville ge tillbaka något till den idrott som har gett henne så mycket. Där jobbar hon än idag och beskriver jobbet som utmanande. Uppgifterna skiljer sig inte nämnvärt från tidigare jobb, men organisationen runt omkring är väldigt annorlunda.

- Idrotten är speciell att jobba med, speciellt med beslutsprocesserna. Där jag är van vid näringslivet där besluten ska gå fort, kan idrotten upplevas som extremt långsam.

Bowling kräver tålamod

- Men det är bara att gilla läget och göra ett ordenligt förarbete samtidigt som man får hoppas att besluten går igenom. Det lyckas långt ifrån alltid, men det är en utmaning och roligt att försöka utveckla den idrott jag brinner för, säger hon.

Vad skulle du ge för tips till någon som vill bli duktig på bowling?

- Att man har tålamod och är beredd på att lägga ner många timmars slit. Det handlar om att göra samma sak om och om igen. Träna, träna, träna och åter träna. Har man bara tålamodet, kommer man få hur kul som helst!

Freja Andersson