Det märks inte på något sätt för den oinvigde: att Tobias Stenström har diagnosen bipolär sjukdom typ II. Och varför skulle det – det är ju bara i enstaka perioder som sjukdomen gör sig påmind. 

Funderade på självmord

– Alla människor går upp och ner i sinnestillstånd. Det är helt normalt och är ofta kopplat till stress. Min sjukdom gör att nivåerna för högt och lågt sinnestillstånd antar sjukliga proportioner. Den depressiva fasen är det som drabbar mig hårdast, förklarar Tobias Stenström över en kopp kaffe i Idrottens Hus på Söder i Stockholm. 

Det finns många exempel, men kanske är Tobias Stenströms känslor vid den andre sonens födelse det värsta han varit med om.

– Då mådde jag som sämst. Jag upplevde ”bebisbubblan” och all eufori förknippat med den vid min förste sons födsel. När min andre son föddes kunde jag inte lämna hemmet, eller sängen för den delen, på sex veckor. 

– Det berodde på en rad faktorer som påverkade mig och min familj, allt från byråkratisk kamp mot försäkringskassan till barnomsorg - och så klart den arbetsbörda som blev i samband med förlossningen. 

– Jag kände en djup känsla av misslyckande, till den grad att jag inte skulle förtjäna de saker som finns att njuta av i livet.

Det gick så långt att Tobias Stenström funderade på självmord.

Inget bra köp…

– Under den tiden kretsade mina tankar mycket kring vad som skulle utgöra avskedsbrev till min familj och hur jag skulle ta livet av mig. En klar kontrast när det gäller bebistiden och inget jag önskar någon, oavsett om det finns barn med i bilden, eller inte.

”Uppåtfasen” i Tobias Stenströms sjukdom kallas för hypomani. Då går hjärnan på högvarv. 

– Det gör sällan mig något när jag är mitt uppe i det, men det är ofta påfrestande för omgivningen. Jag kan komma på de mest lysande projekt, som att börja renovera köket en lördagskväll och en helt ovetande familj står utan kök på söndagsmorgonen. 

– Spontaninköp är ett annat problem som drabbar folk i den fasen – mig också. Det värsta jag hört talats om är en kvinna som köpte en avelstjur på auktion. Problemet var att hon bodde i en tvåa på fjärde våningen i en Stockholmsförort... 

En mångsysslare

Det har hunnit bli många jobb i Tobias Stenströms 38-åriga liv: hamnarbetare, doktorand i organisk kemi, bartender, produktionsanställd, egenföretagare inom reklam och marknadsföring, ekonomiassistent och föreningsadministratör i Superserie-föreningen Örebro Black Knights. Det flesta jobben innan han fick sin diagnos för sex år sedan. 

Många olika erfarenheter från arbetslivet är dock inte bara negativt, tvärtom.

– Det skapar en stor bredd som jag har nytta av i mitt jobb som föreningsutvecklare inom amerikansk fotboll. Jag har många exempel från mina tidigare arbetsplatser som jag kan använda i mitt samarbete med föreningarna och deras företrädare, säger Tobias Stenström som tar medicin sedan han fick sin diagnos.

– Jag och har ett jättebra stöd från psykiatrin. När jag väl fick diagnosen, fick jag också en större insikt om sjukdomen och hur det påverkar mig. Efter det har min vardag blivit vansinnigt mycket bättre!

Fler utbildningar önskas

Titeln som föreningsutvecklare kan vara lite missvisande, enligt Tobias Stenström:

– Om jag skulle slå ut arbetstiden på antalet medlemsföreningar så skulle det inte bli mycket per förening, kanske en arbetsdag om året inklusive resor. Istället försöker jag ha ett gott samarbete med specialdistriktsförbunden och få fram en vattenfallseffekt gentemot föreningarna. 

– Just nu arbetar vår utbildningsansvarige inom förbundet, Mats Hagsten, med en ny utbildningsmodell. Önskemålet om utbildningar är hög från distrikten, och Mats och jag hoppas att kunna arbeta tillsammans med distrikten för att få ett större utbud av idrottsspecifika utbildningar.

Årsmöte till helgen

Våren är på väg – och med den en ny säsong i amerikansk fotboll i Sverige. Tobias Stenström längtar. 

– Det är med stor glädje som jag ser fram emot den kommande säsongen och de sportsliga framgångssagor som väntar på såväl elit - som barn - och ungdomsnivå. Grunden för att utvecklas inom amerikansk fotboll är samarbete på lokal, regional och nationell nivå. 

– Det finns förstås sakfrågor som vi behöver avhandla där det finns både emotionellt och ekonomiskt kapital investerat. Det bästa sättet att komma vidare är ett samarbete där alla bjuder till – och där kanske inte alla kan vara vinnare alltid.

Helgen som kommer har Svenska Amerikansk Fotbollförbundet årsmöte. Då får den ovala fotbollen ett första kvitto på den samarbetsförmågan.

Thomas Björn