- Men jag har gett mig den på att komma igenom den här corona-perioden. Ett jäkla virus ska inte få ta död på vår idrott. 

Ideligen har det handlat om arbetsveckor runt 80 timmar. Och inte bara det, han står alltid i centrum, han är den som förväntas vara alert och ge de rätta svaren.

Alltid i centrum

Den här helgen var något extra – med riksidrottsforum och jobbet runt en ansökan till regeringen om 2 nya miljarder

Han ska ständigt och jämnt vara närvarande i både handling och tanke. Oavsett om det är en minister eller idrottsledare som tilltalar honom och har antingen frågor eller synpunkter, ofta båda delarna.

Det var likadant i helgen. Björn Eriksson hade den självklara huvudrollen när idrottsrörelsen samlades på Riksidrottsforum, den här gången mycket speciellt utformat eftersom det fick genomföras som ett digitalt arbetsmöte för de 260 deltagarna. 

Självklara frågor som diskuterade var hur idrottsrörelsen påverkas av coronakrisen, ekonomiska stödformer och parasport.

Men det som väckte mest reaktion var det Björn framhöll:

- På måndag morgon lämnar vi in en framställan till regeringen där vi begär minst två miljarder i krisstöd för 2021.

- Vi kan inte hålla på att planera kvartal för kvartal. Vi måste höja blicken och börja tänka i ettårscykler.

Ett tredje stödpaket

Efter alla möten och diskussioner med representanter för idrotten är han väl medveten om vad klubbar och förbund behöver för att hålla verksamheten vid liv och se möjligheter till nytändning, Det krävs ett tredje stödpaket. Hittills har Idrotten fått 1,5 miljarder i Coronastöd. 2 till behövs för att idrotten ska kunna hämta ny kraft.

Björn Eriksson själv slår inte av på tempot.

- Visst har det varit mycket, men jag känner mig inte sliten.

Tillvaron har varit inrutad i några månader. Han rör sig mellan bostaden i Nockeby vid Bromma i Stockholm, RF-kansliet på Söder och regeringskansliet. Och nån gång ibland vid sitt andningshål, fritidshuset i Österbymo, söder om Tranås. Han erkänner att har längtan till något som han upplever som mycket befriande.

Ständiga skiften

- Att få fälla träd. Det är det bästa jag vet. Då glömmer jag bort allt annat, Det är ett moment som också kräver eftertanke. I varje moment måste man vara noggrann och planera väl, annars kan det gå fullständigt åt skogen...

Ett typiskt uttalande för denne 74-åring som har en erfarenhet som få andra kan mäta sig med. Skilda uppdrag och ständigt skifte med nya erfarenheter kännetecknar hans liv. 

Björn Gustaf Eriksson, född 7 december 1945 i Stockholm, fick ett liv som varken han eller föräldrarna K-G Aina kunde föreställa sig i begynnelsen hemma i Solna.

Via studier på Handelshögskolan tog livet fart. ”En svensk ämbetsman” beskrivs han som på Wikipeda med syfte på roller som departementssekreterare på Finansdepartementet/Budgetdepartementet, därefter departementsråd och budgetchef, sedan generaltulldirektör och chef för Tullverket och Kustbevakningen, landshövding i Östergötland, filosofie hedersdoktor.vid  Linköpings universitet.

Men inte nog med det. Lite fritidssysselsättningar som styrelseledamot i AIK, ordförande för Gymnastik- och Idrottshögskolan respektive Säkerhetsbranschen finns där också. Och mitt uppe i allt engagerade han sig i styrelsearbete i Skidskytte förbundet och senast Svenska Friidrottsförbundet. Det var fulltecknat, till synes, men han sa ändå sa han ja när han 2015 fick frågan att bli ordörande i riksidrottsförbundet.

Sanslös uthållighet

Nej, han har inte fler än 24 timmar per dygn, men det är lätt att tro det.

- Vad jag däremot vill framhålla är tacksamheten mot mina föräldrar som försåg mig med den här uthålligheten.

Sällan går han och lägger sig före 01.00 och ändå är han uppe före 06.

Och apropå tacksamhet tillägger han:

- Vilket fantastiskt team vi har på RF! Sedan det här började har 25 personer gjort ett strålande jobb. Utan en krona extra! De har med stor kunskap och suverän uthållighet gjort ett gigantiskt jobb. 

- Det fanns ingen beprövad modell för en sådan här process, utan allt kommer via kompetens och erfarenhet, betonar Björn Eriksson.

Thomas Ejderhov