De här lagläkarna är lika omtyckta av spelarna som långlivade på sina tjänster. Och, i lagen finns det ju inte en spelare eller ledare som är lika långlivade. 

De medicinskt ansvariga  står eller sitter där vid bänken, lugnt och avvaktande till den stund det händer något eller när de blir tilltalade.

Lugnet personifierad

- Min uppgift är ju inte ha en åsikt om vi ska spela 4-4-2 eller 4-3-3, säger jon lakoniskt.

Han är lugnet personifierad.

- jag ska sköta spelarna och försöka få dem speldugliga, konstaterar islänningen som hamnade i Göteborg lite av en slump.

– Drömmen att bli läkare väcktes när jag var 8-9 år och kom till sjukhuset med misstänkta blindtarmsproblem. Jag blev så imponerad över läkarna, deras noggrannhet och hur skickliga de var i allt de gjorde. Därefter tvivlade jag aldrig på vad jag ville bli. Det sa jag också till mor och far redan när jag var liten, berättar Jon som tidigt antog en inriktning att bli ortoped.

Han stannade hos föräldrarna  på en bondgård några mil från Reykjavik till att han var 15 år. Då ville han studera på gymnasiet i i huvudstaden. På 70-talet läste han medicin, men sedan krävdes mera studier och via kontakter blev Göteborg aktuellt.

Kom på midsommar 1981

-  jag kom hit första gången på midsommarhelgen 1981.

Han fick jobb på Östra Sjukhuset i Göteborg och kom på så sätt att träffa Leif Svärd, IFK Göteborgs dåvarande lagläkare. 

-Leif ville att jag skulle hjälpa till på ortopeden och successivt växte vårt samarbete både på arbetet och fritiden. 

Leif var engagerad i Blåvitt och det blev Jon också. De  jobbade ihop  och utvecklades tillsammans. 

Leif  blev kvar i Blåvitt i 22 år, engagerades också av det svenska landslaget innan Svennis Eriksson värvade honom till det engelska landslaget, varpå han återkom i Sverige under Erik Hamréns tid som förbundskapten. Det var självklart att Jon skulle ta över. sysslorna i Göteborg

Jon Karlsson hade sannerligen fullt upp. Ofta handlade det om veckor med 70 timmars tjänstgöring plus fritidsintresset i IFK.

-Nej, nej så mycket handlade det inte om, protesterar han.

- min mamma lärde mig tidigt värdet av att planera min tid noga och det fick stor betydelse i mitt liv.

i dag är han överläkare på Sahlgrenska och på Mölndals Sjukhus. Dessutom, se här. , I veckan tar han hand om sin 41:a doktorand, Bara det ett rekord. Han har också varit delaktig i och gett ut över 40 böcker och han är redaktör för den vetenskapliga tidskriften Knee Surgery Sports Traumatology Arthroscopy och är även engagerad i Fotbollsläkarföreningen. Som om inte det vore nog skriver han forskningsrapporter och vetenskapliga artiklar som professor vid Göteborgs Universitet. Han betraktas som en auktoritet inom ortopedi.

-  Nej, så vill jag absolut inte beskriva det, i ett nytt försök att tona ned sin betydelse. - Jag gör så gott jag kan, så vill jag uttrycka det, säger han bestämt.

Men det är uppenbart att hans passion har styrt Jons liv.  

Pensionär, nja...

Nu har han två år kvar till att fylla70 och ser en pensionering framför sig

- ja, det gäller väl även mig, säger han kort, och låter förstå att han tycker det är overkligt.

Han har ett gyllene minne från åren med IFK. ,SM-guldet 1990, ”det största jag harupplevt jämte umgänget med alla fantastiska spelare och ledare under åren. Som den IFK-are han är har han hjälpt till med rekryteringen av en efterträdare till sig själv. Han heter Pall Jonasson och har en bakgrund likt den som gällde jon en gång.  Pall är också från Island

Minst 40 års tjänstgöring är vad som gäller.

Thomas Ejderhov