Enligt Socialtjänstlagen (2001:453) åligger det kommunernas ansvar att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel – men bestämmelserna omfattar inget annat missbruk än substanser. Med andra ord: kommunerna har idag inget ansvar för att sörja för vård av spelberoende. 

Se över lagstiftningen

- Det finns en grupp i vårt land som har problem med sitt spelande – och nej, vi har idag inte tillräckligt starka verktyg för att hjälpa dem, , säger civilminister Ardalan Shekarabi, och fortsätter:

- Vi måste se över både lagstiftningen och agerandet av socialtjänsten – men det här ligger framförallt på socialdepartementets bord.

- Jag besökte Italien och tog del av deras spelpolitiska arbete. I den budget som de har lagt för 2016 stärker de exempelvis insatserna för sociala insatser mot spelmissbruk, och det tycker jag är helt rätt väg att gå.

Räknas som beroendesjukdom

Den här frågan – huruvida socialtjänstlagen ska ändras så att kommunerna och socialnämnden även ska inkludera spelberoende i sitt behandlingsarbete – ligger nu ute på remiss hos riksdagen. I skrivelsen står bland annat:

”Kommunerna föreslås ett tydligare ansvar för att förebygga spelmissbruk. De bör ske genom att socialnämnden ansvar för att förebygga missbruk av alkohol och andra substanser utvidgas till att även omfatta spel om pengar. Arbetet bör bland annat utgå ifrån kunskapsstöd från Folkhälsomyndigheten.”

Spelberoende, eller hasardspelsyndrom som är det ”nya namnet”, räknas numera som en beroendesjukdom – och inte som tidigare som en impulskontrollstörning. På grund av socialtjänstlagens nuvarande utformning kan spelberoende enbart få hjälp av kommunen om spelandet är patologiskt, vilket gör att väldigt många spelmissbrukare upplever att det är väldigt svårt att få hjälp. 

Tobias Jansson

Ett självtest för dig

Självtest, är du spelberoende?

Är du spelberoende utan att du vet om det?

Eller har du full kontroll?

Svara ärligt – och hur många kriterier som du uppfyller.

1. Tänker ständigt på spel, är till exempel upptagen av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle eller av att fundera över hur man kan skaffa pengar att spela med.

2. Behöver spela för allt större summor för att uppnå den önskade spänningseffekten.

3. Har flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller sluta upp med spelandet.

4. Blir rastlös eller irriterad vid försök att begränsa eller sluta upp med spelandet.

5. Spelar för att slippa tänka på problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet, till exempel hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression.

6. Återvänder för att vinna tillbaka bortspelade pengar.

7. Ljuger för anhöriga eller andra personer för att dölja vidden av spelandet.

8. Har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av spelandet.

9. Förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en ekonomisk krissituation som uppstått på grund av spelandet.

Resultat

Minst fyra av nio kriterier ska uppfyllas för att diagnostiseras. Graden av problematik motsvaras av antalet kriterier som uppfylls. En person som uppfyller fyra till fem kriterier har en mild svårighetsgrad, sex till sju kriterier motsvarar måttliga spelproblem. Vid åtta till nio uppfyllda kriterier anses en person ha svåra spelproblem.