Avlösning, Hans Vestberg tar över som SOK:s ordförande efter Stefan Lindeberg som ändå väntas få en framtida roll. Foto: Henrik Montgomery, TT

Den olustiga situation som hade uppstått med en ordförandestrid i SOK var helt borta på årsmötet. Hans Vestberg avlöste Stefan Lindeberg enligt ritningarna. 

Allt var lugnt och positivt. Vi fick den sedvanliga presentationen om vad som hänt och händer. Minglet innan var som vanligt det som gav mest information av värde. 

En ordförandestrid hade varit en garanti för att vi inte får regeringen med oss om en OS-ansökan. Signalen därifrån är entydig. 

Enighet ett krav från regeringen

En enad idrottsrörelse är en absolut förutsättning. Som jag tidigare skrivit är min analys att ett OS i Stockholm 2026 både blir lönsamt och är bra för Sverige. Länk här.

Nu är Hans Vestberg vald. Är man så duktig att man blir koncernchef på Ericsson har man allt kunnande som behövs. Vestberg lär dessutom vara en bra ledare och han har idrottsbakgrunden via handbollsförbundet. 

Hans har ett otroligt kontaktnät inom svenskt näringsliv, mycket goda kontakter internationellt upp på statschefsnivåer i stora länder.

Personstrider och personliga ambitioner skapade en situation där idrotten och drömmen om ett OS riskerade att bli den stora förloraren. 

Med Hans Vestberg som ny ordförande i SOK är hälften på plats. Men det kommer att krävas mer.

Irriterad valberedning

Det stora problemet var att SOK:s ordförande Stefan Lindeberg meddelade sin avgång med väldigt kort varsel. 

Det irriterade valberedningen såväl som flera större förbund som har åsikten att en ordförande har skyldighet att i god tid informera valberedningen och att det är valberedningens sak att ta fram en ordförandekandidat enligt de demokratiska former som finns inom idrotten.

Situationen blev allvarlig på grund av bristen på tid. Brist på tid stressar fram alternativ som inte analyserats. Men de övriga kandidaterna tog sitt ansvar och drog tillbaka sina nomineringar.

Nu är allt detta bakom oss och det är dags att fundera framåt.

Nu, en OS-ansökan!

Hur får vi Stockholms stad och regeringen att se en OS-ansökan som något man skall göra för att man tjänar på det? 

Organisationer skall inte förändras enligt den modell våra politiker använde för att omorganisera polisen, där uppdraget inte fanns med i analysen av hur organisationen skulle se ut.

Vi, i betydelsen svensk idrott i sin bredaste form, vill uppnå följande:

• Att Stockholms stad (väl förankrat hos opposition) vill ansöka om OS i Stockholm 2026

• Att regering, med stöd av opposition, är beredda att ställa garantier och på faktagrund ser dessa som en mycket låg ekonomisk risk.

• Att såväl SOK som RF kan fortsätta utveckla svensk idrott utan konfliktytor som skapar suboptimering.

• Att skapa de bästa förutsättningarna för ett bud som röstas igenom av IOK.

Och då krävs...

Vad krävs för att nå dit:

• Entydiga fakta som pekar på att staden kan tjäna på ett OS och att staten inte bär några egentliga risker.

• En enad idrottsrörelse där ingen aktör är emot.

• Support från näringslivet på högsta nivå.

• Individer som kan biträda stad och stat med fakta som har mycket goda relationer med politiker. Här är det ett absolut krav att politikerna har mycket stort förtroende för de här personerna såväl som en god relation med dem.

• Ett SOK som kan påvisa fortsatt framgång med att skapa ett mer transparant IOK. Här skall Stefan Lindeberg ha cred för ett väl genomfört arbete hittills.

• Goda relationer med IOK.

• En tillkommande stor samhällsvinst, exempelvis ett enormt nationellt folkhälso- och breddidrottsprojekt under hela perioden fram till OS och med fortsättning även efter OS.

SOK ska organiseras

De här kraven såg jag som omöjliga att nå om vi fick den ena grupperingen som vinnare på SOK:s årsmöte och den andra som förlorare.

Hans Vestberg väljs nu till ordförande på ett ettårigt mandat. Nästa år skall han väljas på ett ordinarie fyraårigt mandat. 

Hur når vi då dit?

Tja, vi får tänka utanför boxen, inte låta traditioner och historik vara grund. Glömma den verklighet vi haft, såväl som den vi önskar att vi hade och fokusera på den verklighet som är.

• Förutsättningslöst utreda hur framtida samverkan mellan SOK och RF bäst organiseras. Fundera på hur SOK skall organiseras för att klara en OS-ansökan såväl som ett genomförande. Säkerställa näringslivets medverkan i en process.

• Utreda hur man bäst formaliserar modellen för hur stöd till förbunden skall utformas och beslutas i framtiden.

Ny ordföranderoll

Skillnaden med Stefan Lindeberg som lagt 130 procent av sin tid på SOK och Hans Vestberg som kanske kan lägga 10 procent gör att organisationen behöver utvecklas. Att gå från arbetande ordförande till en ordförande som delegerar arbetet till generalsekreterare Gunilla Lindberg och hennes stab är inte smärtfritt men måste göras.

Hans Vestberg får då, utan att hans ägare kan ha synpunkter på tid stulen från Ericsson, en bra resa för att i framtid kunna ta det större ansvaret. När han lämnat det operativa arbetet inom Ericsson torde han med sin bakgrund inom SOK och svensk idrott och sitt kunnande runt digitalisering, som kommer vara den största frågan under överskådlig tid även för IOK, också vara en bra kandidat som IOK-delegat.

Att nå fram till ett OS i Stockholm är ett så gigantiskt berg att bestiga att enskilda personer aldrig någonsin får bli en tuva som stjälper projektet.

Nu är min förhoppning att någon finner mina idéer som en väg framåt och att om de skulle bedöms som dåliga ändå ses som skapade med ett mycket gott syfte.

De knappa 40 förbund som idag har röstat på SOK:s årsmöte behöver alla ta sitt ansvar för att vi skall nå en OS-ansökan.