Han har jobbat och tjänat pengar på sponsring i en eller annan form. Som köpare, som säljare, som rådgivare.I små och stora konstellationer, som egen eller anställd, alltid i någon form av huvudroll.

I pappas fotspår

Magnus Roos är, eller rättare sagt, var sådan, han ville gärna stå i spetsen och med en stark övertygelse drev han på.

Sonen till en reklambyråägare i Eskilstuna.

- Där på pappas jobb hängde jag mycket som ung och var väldigt tveksam till att själv jobba med något liknande. Men blev det något åt det hållet i alla fall, skrattar han.

..en läppsyl i fickan

Det kommersiella idrotts-Sverige hade då tongivande aktörer i Projekthuset med Egen Håkansson och Peowe AB med Peo Wester.

Här hamnade en 24-årig Magnus Roos och allt beroende på en middag med 300 personer.

- Jag uppmanades att hålla ett spontant tal och temat var det något märkliga ”varför man alltid har en läppsyl i fickan”. Jo, det är sant, jag funderade lite, improviserade utav bara den och höll det där talet.

- Det blev rätt bra. Efteråt kom det fram en person och tyckte att jag hade varit jäkligt kreativ och det var lika bra att jag började jobba hos honom.

Sålde OS-ringarna

Ett uppdrag var att företräda Sveriges Olympiska Kommitté och därmed få tillgång i säjsamtalen till OS-ringarna. Från 75 000 kr till över en halv miljon såldes paket med OS-reklam, tillgång till idrottsutövarna och middagar inför Seoul 1988.

- Jobbade där i två år och lärde mig grunderna inom sponsorindustrin.

Han fortsatte med att sälja arenareklam men ideligen ställdes han inför frågan om vad sponsring egentligen gav tillbaka. Magnus Roos ville söka svaret och startade Sponsorstrategi 1990 och året därpå Sponsorstatistik.

Då bytte han sida

- Jag gav företag råd till lämplig sponsring och plötsligt hade jag bytt sida från att ha varit säljare.  Men kunderna ville också ha veta mera om själva utbytet.

Han ledde Sponsorstatistik tillsammans med Anders Lindén och senare tillkom också Mikael Jiffer.

- Då var det fokus på exponering eftersom TV-reklamen inte riktigt hade slagit igenom.

- Högkonjunkturen då gynnade affärerna och vi hade några riktigt framgångsrika år med flera stor kunder, bra förtroende och hög kvalité. Vi drev svensk utveckling, vill jag påstå.

Utvecklades sponsormarknaden

- Vi utvecklade sponsormarknaden, lärde kunderna att ställa krav samtidigt som rättighetsinnehavarna själva blev allt bättre på paketering.

Kunderna fanns i Sverige, sen också i Norden och i nästa skede ute i Europa och världen.

Magnus Roos byggde upp företaget S-comm tillsammans med partners till en verksamhet som omfattade tolv länder, och 120 anställda.

- Jag ville bara mer och mer och såg inga hinder. 

Mera sansad i dag

Men att allt har sitt pris bevisades än en gång.

- År 2000 tog jag slut som människa. Lust och vilja bara försvann ur mig.

Det var då han träffade sin hustru som har fått honom att bromsa in, åtminstone bitvis.

Från att ha jobbat internationellt valde han att återvända till Sverige och har i dag som han själv säger en mera sansad syn på tillvaron.

- Ett tag var jag som tokig. Jag höll på att knäcka mig. Kunde inte motstå frestelsen när chanser av olika slag dök upp.

For världen över

- Det var inspirerande, men jag tillbringade tre och ett halvt år i flygplan med allt vad det innebar. Dåliga mat- och sömnvanor, ständiga improvisationer, en tillvaro där man kastade sig i väg mellan nya möten.

Våren 2000 hade han bestämt sig för att ta en timeout.

Men tävlingsmänniskan Magnus Roos vaknade igen när budet kom att bli försäljningsansvarig för Sport BusinessMagasin, en global tidning som då hade 55 000 prenumeranter.

- Vi hade ständigt kontakt med IOK, Fifa, Uefa och stora internationella företag. Förutom att göra tidning sålde vi också analyser om sponsring, berättar Magnus Roos som då bodde i London i ett par år.

Lämnade London

- Men sedan blev det sämre tider, familjen ville flytta hem och jag kände ett tvivel till att gasa lika mycket.

Han kom hem till Sverige 2004 och med all kompetens han hade samlat på sig under åren som VD norra Europa för Sport Business Group sökte han nya möjligheter.

Eventbranschen växte och Magnus Roos byggde då tillsammans med  Fredrik Rosengren från Boden&Co upp en större eventbyrå, Giraffe Event AB, samt köpte eventbyrån Sport&Brands med Daniel Hegborn & Niklas Olovzon.

- Vi fick kunder som DHL, Carlsberg, Ericsson,Google och gick på tolv månader från 0 till 20 miljoner i omsättning med 22 anställda. Men 2006 tappade vi Norden-kontot för DHL och jag sålde då verksamheten till de anställda för att starta Sport Management.

Rätten till Sport Business

Från en tidigare uppgörelse hade han rätten till Sport Business Norden och insåg att svensk sportindustri saknade ett nätforum och testade med att göra ett seminarium. Det ledde till ytterligare ett och i dag arrangerar han årligen fyra stora seminarium, Sport & pengar, Ishockey & pengar, Fotboll & pengar samt Tennis & pengar, det han just nu diskuterar formerna för till Båstadsveckan.

- Utomlands träffas människor för att diskutera villkor och förutsättningar i branschen. Man tar intryck av varandra och samarbetar till vissa delar. Här hemma jobbar man ofta var för sig, upptäckte jag och det fanns ett behov av att utveckla sponsringen.

- Därför fanns intresset för att ordna seminarierna.

Startade seminarium

2007 startade han också företaget Sports Management för han varken kunde eller ville släppa kontakterna och kunskapen inom PR och marknadsföring. 

- Jag och Marco Silvatori, duktig fotbollsagent, jobbar ihop och har cirka 30 idrottare inom främst fotboll och tennis. Uppdragen för var och en varierar, men det är allt från transfers, klubbavtal, PR, klädkontrakt, ja, allt av kommersiell karaktär.

På kontoret vid Odenplan i Stockholm finns också Oskar Engström och trion ställs ofta inför förfrågningar från framför allt enskilda idrottare men även föreningar ringer om olika spörsmål.'

Trendbrott för idrotten

- Vi är i början på en stor förändring inom idrotten. Det ideella räcker inte riktigt till längre och det går inte att bygga verksamhet på enbart lokala aktivitetsstöd. Dessutom blir föräldrar gärna ledare, men inte längre än deras barn idrottar. Därför är det också brist på ledare.

- Vi går mot nya former, som akademier i olika idrotter. Det har funnits länge utomlands och nu kommer det allt mera även här hemma. Den gamla och nya modellen av idrotts-Sverige möts, menar Magnus Roos.

Han har perspektivet och egen erfarenhet via sina  två döttrar, 8-åriga Julie och 12-åriga Mollie, som båda älskar att idrotta.

- Familjen betyder mycket, nu inser jag det fullt ut. I jobbet vill jag prioritera den verksamhet vi har inom fotbollen. Det är där det finns möjligheter att göra affärer.

Thomas Ejderhov