700 mer eller mindre ledande personer inom svensk idrott är samlade i Uppsala för Riksidrottsmötet . Då borde mycket vettigt komma fram. Själv funderar jag på vad de kan tänkas ta upp denna gång utöver oändliga tal om hur förträfflig svensk idrott är och oändligt med priser till förtjänta idrottsledare.
Men, sen…Vad avhandlas? Seriösa diskussioner om varför antalet aktiva föreningar halverats de senaste 30 åren? Tror inte det. Kanske om varför RF med sina distrikt idag mest pratar värdegrund, barnidrott, integration, jämställdhetsfrågor, behoven av fler idrottsytor (trots att dessa ligger tomma 20 timmar om dygnet)… Tror inte det heller.
”När Tjeckoslovakien delades så växte hockeyvärlden med tio procent” brukar jag reta hockeyvänner med.
Så var det ju. Hockeyn var Sveriges mest överskattade sport. Vi vann VM om vi inte blev utklassade av Sovjetunionen. Hockeyförbundets dåvarande ordförande ansåg att sporten inte kunde växa mer i Sverige. Noll tjejer och någon tiondels promille invandrare var uppenbarligen inget problem.
Nej, vi jämför inte med Tre Kronors uttåg mot Vitryssland i Salt Lake City OS 2002, men Lettlands 3-1-seger i kvartsfinal hamnar högt på listan över svenska hockeymisslyckanden. Det var Lettland som skrev historia, för första gången någonsin i VM-semifinal.
Tre Kronor åker hem på fredagen i sällskap med en ny nionde plats, debuterande förbundskaptenen Sam Hallam, 43 år och hans Växjö-modell höll inte på internationell nivå.
När man som jag går in på sin sista vecka som ordförande för RF börjar man fundera över vad som är stora respektive små frågor. Svaret sitter som så ofta i betraktarens ögon. Jag var i förra veckan och uppvaktade infrastrukturministern Andreas Carlsson.
Vi inom idrotten vill att Regeringen ger Polisen i uppdrag att utreda frågan att fler än bara Polisen ska få möjligheter att vid tävling på statlig väg få dirigera trafiken, exempelvis som flaggvakter. Det är vid första anblicken en liten fråga men den skulle betyda oerhört mycket för de sex Specialförbund som berörs, till exempel cykel, triathlon och friidrott.
Det finns en diskussion och debatt om idrottens arbete och dess hantering om till exempel övergrepp, trakasserier och andra oacceptabla beteenden ska hanteras av en oberoende organisation/er utanför den formella idrottsrörelsen och därmed Riksidrottsförbundet. Vi som tror på den svenska idrottsmodellen måste ta denna debatt med stor ödmjukhet och seriositet och se över hur sådana här frågor bättre kan hanteras inom idrottsrörelsen både vad gäller det förebyggande arbetet och bestraffningar.
Att döma av rubriken kan man tro att det här handlar om när elitidrottare lägger av, men nej, det här handlar om stämningen på arenan. För i dagens moderna samhälle är det faktiskt viktigare att tala om att man är på plats än att faktiskt vara där.
Kolla bilden. Den är från Bauhausgalan i somras. Mondo Duplantis hoppar nytt stadionrekord. Man kan förstås förundras över att det är bara jag som har kameran riktad mot något annat än Mondo, ribban och stavhoppsbädden. Vad är det för fel på mig egentligen?
Det är sommarvärme. I Magistratsparken, precis utanför mina fönster, konserterar koltrasten på en nivå som borde få de flesta Melodifestivaldeltagarna att överväga sina karriärval. I en teve någonstans skriker sig Chris Härenstam hes över Frankrikes och Ungerns framfart i ett malplacerat världsmästerskap i hockey och man undrar vad i helskotta det har med oss att göra.
Den svenska godkända spelmarknaden omsatte år 2022 27,4 miljarder kronor. 88 bolag är godkända för den svenska spelmarknaden, 68 av dem för onlinespel. Man kan tycka att denna enorma mängd spelbolag borde räcka för att tillfredsställa alla spelbehov man kan tänkas ha.
Men att så inte är fallet visar ett brottmål som just nu avhandlas i Malmö tingsrätt, och som DN:s förträfflige journalist Jens Littorin uppmärksammat.
134 målsägare har stämt bolaget Kambua på 50 miljoner kronor för uteblivna betalningar och rent svindleri.
Idrottens maktstrukturer har större likheter med ett medeltida feodalsamhälle än med en modern demokrati
I takt med att mitt engagemang för idrottsdemokratiska frågor har ökat har jag funderat allt mer över idrottens styrning och demokratiska strukturer och ställt mig frågan hur demokratiska de egentligen är? En dag slog det mig att idrotten liknar ett gammalt feodalsamhälle. Började läsa på. Konstaterar att likheterna är slående.
Valberedningen har gjort sitt och på måndagen offentligggjordes att den tidigare ordföranden för Svenska fotbollförbundet (SvFF), Karl-Erik Nilsson, nomineras som RF:s nye ordföranden. Han får den mäktigaste posten inom svensk idrott.
Karl-Erik Nilsson ska ersätta Björn Eriksson. Det är ingen lätt uppgift som den förre domaren har antagit. Ska man beklaga eller gratulera…
Bevaka innehållet från Idrottens Affärer med RSS.
© Idrottens Affärer 2001-2021. Citera oss gärna men ange källa. Allt material skyddas av upphovsrättslagen (1960:729).