Det var vad ingen ville höra. Men var och en hade det på känn. Corona-viruset härjar i Europa och i Sverige finns nya larmrapporter.

Därför stoppade regeringen planerna på lättnader i besöksbegränsningen. 50 blir inte 500 utan förblir 50. 

 Under en period var det politiska ledarskapet mycket aktivt med stödpaket och det fanns en handlingskraft inför effekterna av Corona och göra dem så begränsade som möjligt. Regeringens sympatier ökade och det fanns en förståelse för att tömma vissa lador. Men nu, när politikerna inte heller behöver ägna tid och kraft till Almedalen tar de semester, lagom som idrotten sviktar som allra mest

Olika stödpaket för olika delar av samhället har presenterats under våren från regeringen. Idrotten har fått ett stöd om 500 miljoner kronor. Behovet var ännu större, men pengarna gör nytta. Det gällde dock enbart för perioden fram till och med juni och redan nu i juli kommer nya behov. 

I Corona-pandemins spår framgår det tydligt att svenska staten varken förstår eller ens känns vid den professionella delen av idrotten och att RF är en otidsenlig aktör när det gäller fördelningen av stödet, ett stöd som dessutom inte är i närheten av att återspegla behovet. En jämförelse med hur Schweiz regering har hanterat sin kris påvisar intressanta skillnader. 

Idrottens Affärers medarbetare har varit på alerten sedan Corona-krisen inleddes och har följt händelserna via alla larm och, hur idrotten kom att drabbas till att Björn Eriksson och RF fick en huvudroll. Via nyhetstexter och analyser i krönikor har vi rapporterat. Nu har vi samlat en stor del av utbudet för att du ska  kunna läsa om händelseutvecklingen.

Damallsvenskan och elitettan fick dela på drygt 3,5 miljoner kronor medan allsvenskan och superettan för herrarna fick 73 miljoner i stöd. Det här får många att reagera, men egentligen är det inte konstigt, egentligen bara logiskt.

Statens miljoner och utdelningen är ingen form av bidrag utan bygger på klubbarnas omsättning i vardagen. 

73 miljoner i stödpengar till klubbarna i allsvenskan och superettan. Damerna fick bara en spottstyver. 26 klubbar i damallsvenskan och elitettan får dela på 3,2 miljoner kronor.

 Malmö FF får mest stödpengar av de allsvenska klubbarna, nästan 10 miljoner kronor. Hammarby kommer på andra plats med cirka 2 miljoner färre. Minst får nykomlingen Varberg med drygt 1,3 miljoner. I Superettan får Sundsvalls-Giffarna mest, nästan 1 miljon. Umeå får minst, 189 000.

Svensk idrott har  en unik uppbyggnad med  få motsvarigheter i världen. I Sverige finns det fullt av ideella ledare, kanske så många som 650 000 personer, som lägger allt från nån timme om året till flera timmar varje dag. De rekryterar, inspirerar och coachar barn och ungdomar för att de ska få en bra grund, utveckla sig själva och kanske utvecklas till elitidrottare som vinner, tar medaljer och underhåller oss svenskar.

Men nu börjar den här kåren av uppoffrande personer att tveka.

Det är en besynnerlig tid vi befinner oss i. Gatorna är öde liksom många kontor och butiker. Plötsligt har vi fått ”svart bälte” i digitala möten…  För alla som liksom oss lever på att erbjuda mötesplatser för människor är detta en rejäl utmaning.

 Arenorna ekar tomt. Från att ha sett fram emot århundradets konsertsommar är vi i Göteborgistället inställda på att det blir svårt att arrangera publika evenemang överhuvudtaget och kanske för resten av året. 

Vi befinner oss mitt i coronakrisen. Eller om det är i början eller slutet av krisen, det vet ju varken jag eller någon annan, men att det är en turbulent tid . Många känner också oro, förutom för sin och sin familjs hälsa, sin privatekonomi och jobbsituation. Vi som inte har samhällsbärande funktioner ombeds att arbeta hemifrån. Med modern teknik uppstår ett nytt normalläge, det går till exempel förvånansvärt bra att ha digitala möten.

Men det hindrar inte att det stundtals kan bli både många och långa timmar av sysslolöshet när vi förväntas hålla oss i hemmet. Att spela på hästar, sport och casino blir ett spännande tidsfördriv. 

Handbollens främsta publiklag, IFK Kristianstad, har flera tusen fans. Och det har fått klubben att sikta högt. Nytt publikrekord är målet när säsongen 2019/2020 ska avslutas den lördagen den 13 junii Kristianstad _Arena. Det ska ske under speciella former, enligt ett koncept som benämns Pay and Play.

Under de senaste tre månader har jag hört uttrycket ”When life hands you lemons, make lemonade” till leda. Frasen handlar givetvis om att vända något negativt till något positivt, och även om jag är trött på uttrycket så står jag fullt bakom inställningen

Det är välkänt att idrotten bidrar till folkhälsa. Likaså att idrotten har svårt att få betalt för det värde som alla ideella timmar genererar. Det är också bekant att behovet av motion och förmågan att röra på sig blir allt större och mera värdefull. Nu uppstår en ny möjlighet för idrotten att få betalt för det värde som skapas. Region Stockholm är först och har lanserat landets första hälsoobligation! 

En sådan obligation bygger på preventivt hälsoarbete och att folk i en riskgrupp (typ-2 diabetes) håller sig friska och inte skapar framtida kostnader i sjukvården. 

Den nya tiden är här. Då helt andra bevekelsegrunder gäller för idrotten. Vi måste tänka nytt eller annorlunda – vi får inte upprepa beteenden och tillvägagångssätt enligt gammalt mönster.

Idrottens ledare och ytterst ansvariga måste vara påhittiga och bygga broar och se samarbeten som aldrig tidigare har förekommit. De innovativa är vinnarna.

Här ger Björn-Anders Larsson exempel på genvägar och hur tankar idéer kan leda till framgång.Ta intryck och jämför med din hemmaplan och se både omöjliga och möjliga partners

Så öppnade idrottssverige igen, och genast lade sig medieskuggan över det 60-tal sommaridrotter som inte är fotboll. Att tre fjärdedelar av sändningen lades på herrarnas allsvenska räcker inte. Måndag kväll kommer ”Fotbollskväll” och fyller på med resultat från Europas 18:e bästa liga, mellan Österrike och Vitryssland.

Tack vare Norge fick världsettan Daniel Ståhl möta Simon Pettersson innan medieskuggan gick in i skuggan. Tack för det Norge!

Att det varit och är en annorlunda tid har vi kunnat konstatera många dagar. Att idrottsrörelsen ställt om och försökt göra det bästa av denna krissituation möter vi dagligen. Att bekämpandet av pandemin är det viktigaste har varit ledstjärnan men också viljan av att fortsätta vara den där viktiga mötesplatsen för både barn, unga och äldre om än på annat sätt. 

Vi är många som hoppas att pandemin snart är över. Men vi vet att många prövningar återstår. 

I lördagens Eko-intervju berättade Björn Eriksson att han kan är tillgänglig för ytterligare en mandatperiod som RF-ordförande, om inte valberedningen hittar någon som är bättre. Anledningen till denna helomvändning är att han inte vill lämna idrotten under Corona-krisen och dess svallvågor.

Jag hoppas att det är ärligt menat att drivkraften är att göra idrotten bättre rustad post-covid 19 och att det inte är egna maktambitioner. 

Krönika: Nu är det dags igen. I veckan träffar Björn Eriksson Amanda Lind för att äska mer pengar. Amanda ska i sin tur övertala Magdalena Andersson om att idrotten behöver mer pengar för tredje kvartalet. Och Magdalena ska förstå allvaret för idrotten och att likviderna börjar ta slut och att frånvaron av publik och deltagare gör att stora delar av idrotten lever på konstgjord andning,

Idag släppte Konståkningsförbundet den oberoende utredning om missförhållanden, kränkningar, vikthets och andra påstådda missförhållanden i förbundets föreningar.

Det är ingen munter läsning för ledning och styrelse i vare sig förbund eller i föreningar. Idag släpptes en sammanfattande PPT, den stora färdiga utredningen kommer i sommar.

Idrottsrörelsen var stolt i mitten på mars då regeringen lovade ett krispaket på 500 miljoner kronor. Snabbt hanterat och större paket än våra nordiska grannländer. Sedan dess har RF arbetet med referensgrupp och processer för att skapa strukturer för att förmedla pengarna, något man fattar beslut om i nästa vecka

Den 1 juni ställde riksdagsledamoten David Josefsson en skriftlig fråga till idrottsminister Amanda Lind. Det var en fråga som är betydelsefull för stora delar av Idrottssverige och Eventsverige.”Vilka åtgärder ministern och regeringen är beredda att vidta för att möjliggöra tidsplaner eller bedömningar från regeringen om möjligheten att genomföra motionslopp under hösten 2020 och våren 2021 med tanke på nuvarande situation?”

Jovisst; fotbollsabstinensen har varit påtaglig. Champions League och allsvensk vår i spirande grönska hör ju till glädjeämnena i livet.

Idrott inför tomma läktare. Det är för sorgligt om än nödvändigt i dessa tider.

Men det som fungerar hyfsat för travet fungerar så där, eller ärligt talat rätt dåligt, för de stora lagidrotterna fotboll och hockey. För att inte tala om låtsasmatcherna i olika idrotter…

Medier och sociala medier har exploderat då den kommersiella herrfotbollen får 75 miljoner och den semikommersiella damfotbollen får 4 miljoner i fördelningen av coronakrisstöd på 500 miljoner från regeringen. Det anses då vara bristande jämställdhet när fördelningen ser ut på detta sätt

Det gör mig ledsen av flera skäl. Främst för att det inte går att ha en intellektuell stringens i den här frågan. Sedan för att människor uppenbarligen inte vill förstå.

Som väntat, gav tyvärr inte fotbollens möte med Folkhälsomyndigheten (FHM) i fredags något resultat. Men nuvarande föreskrifter från FHM i kombination med Anders Tegnells senaste uttalanden gör att Ettan kan dra igång seriespelet den 13-14 juni. Nu måste RF snabbt förankra det hos FHM, skriver Johan Englund, ordförande i Intresseorganisationen Ettanfotboll.

Det är många turer kring återstarten av elitidrotten, men efter de senaste dagarnas cirkus gäller det att se till fakta. Det stora problemet är att RF (som av FHM och regeringen betraktas som motpart för all idrott) inte aktivt och konstruktivt arbetar för elitidrottens och just nu fotbollens räkning. RFdeltog inte ens i fredagens möte.

Att vara ledare i en tid som denna när vi befinner oss mitt i en kris och ta ansvar och orka tänka på vad som kommer sen är svårt, men nödvändigt. Vi vet ännu inte hur svår denna kris är och blir. Vi vet inte ens förutsättningarna för det innevarande året  - om det överhuvudtaget blir fotboll, om vi kommer att få resa utomlands, om vi kommer att få möjligheten att samla människor som publik eller deltagare. 

När och om det blir en omstart av elitidrotten i coronakrisens spår - kommer det då att finnas någon elitidrott att starta om? RF och regeringen ha ett gigantiskt ansvar.

Hur det än blir; 2020 känns som ett förlorat år. Allt som känns roligt och ger livet extra mening - teater, bio, fotboll, konserter mm - har tagits ifrån oss av ett lömsk virus och livet har blivit tommare, tråkigare, oroligare. I helgen drar tyska Bundesliga igång sin fotboll - om det nu är en hel sanning när publiken inte får vara med. Flera länder står i startgroparna. Är matcherna ens sevärda utan de fans som det senaste decenniet - inte minst i Sverige - höjt fotbollsevenemangen till en underhållningsnivå vi bara kunnat drömma om. 

Under 1980-talets lånefest rustades tiotusentals herrgårdar och mindre slott upp. Någon hade gått före och blivit slottsherre till ingen hyra alls genom att ha konferenser på det egna slottet. Många kände sig manade att ta efter. 

Det var bra för alla herrgårdar och mindre slott som stod och förföll, även om jag gärna skulle sluppit de 80-talsfula baracker som alla konferens-gäster skulle bo i. I skiftet mellan 80- och 90-tal beräknade någon att Sverige hade konferens-kapacitet för ett normalt land med 80 miljoner invånare.