Är matcherna verkligen sevärda utan fans?

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Hur det än blir; 2020 känns som ett förlorat år. Allt som känns roligt och ger livet extra mening - teater, bio, fotboll, konserter mm - har tagits ifrån oss av ett lömsk virus och livet har blivit tommare, tråkigare, oroligare. I helgen drar tyska Bundesliga igång sin fotboll - om det nu är en hel sanning när publiken inte får vara med. Flera länder står i startgroparna. Är matcherna ens sevärda utan de fans som det senaste decenniet - inte minst i Sverige - höjt fotbollsevenemangen till en underhållningsnivå vi bara kunnat drömma om. 

Tomt och tyst - fotboll utan fans blir fattig, anser Åke Stolt.

Vad är Tele 2 Arena och Malmö nya stadion utan sin sjungande, gungande publik med sina fantasifulla ramsor och banderoller? Det blir en match - men utan allt det där som ger rysningar, höjer stämningen, förstärker kärleken.

Det känns som ett förlorat år.

Jag tror nämligen inte så mycket på allsvenskt spel med publik i år. Den här pandemin är alltför opålitlig och lömsk, den kan vila och komma tillbaka och jag skulle inte förrän Anders Tegnell garanterar att vartenda litet virus är utrotat våga gå och sätta mig bland 20 000 andra. Det kommer nog att finnas smittbärare till årets slut.

Och 50 personer - Folkhälsomyndighetens högsta tillåtna siffra för folksamlingar - kan man både ha och mista.

Det kan ju förefalla lite svårbegripligt att länder som haft mycket tuffare karantänsregler än Sverige blir först med att dra igång fotbollen. I t ex Tyskland kommer spelarna att testas två gånger i veckan, restriktionerna blir stenhårda, läkare kommer att ha en stor och mäktig roll för att få allt att fungera tillförlitligt.

I Sverige tänker man tydligen fortsätta att sätta sin tillit till det personliga ansvaret, spelarna skall tempa sig själva och fylla i en garantisedel om sitt hälsoläge. Låter inte lika säkert.

Pengarna tillbaka

Att fotbollen kommer att drabbas hårt ekonomiskt är självklart. Knappast några verksamheter går osvedda genom den här skärselden. Och blir det nu spel utan publik är det begripligt att man ändå vill komma igång med matcher för att i varje fall slå vakt om sina TV-pengar. Och det finns ju en publik också hemma vid TV-apparaterna att ta hänsyn till. Men, som sagt; även TV-tittarnöjet blir dött och begränsat när publiken inte finns med som en livgivande ingrediens i skådespelet.

Nu har också Konsumentverket slagit fast att de som köpt årskort till säsongen 2020 har rätt att under rådande omständigheter få sina pengar tillbaka - eller i varje fall ett tillgodokvitto att utnyttja när (om?) allt blir normalt igen. Hammarby har sålt 16 000, MFF 12 000. Stora pengar att punga ut med om nu bara bara halva säsongen spelas eller hela utan att publiken släpps in.

Fotbollspelarna har knappast samma möjligheter som musiker och skådespelare som i alla fall kan bidra med lite ljus i mörkret genom att söka upp äldreboenden och bostadsområden för att få utlopp för sin kreativa lust och skapa lite underhållning. Kvadraten och Idioten som underhållning på gräsplanerna med några coronatrötta äldre/äldre på balkongerna känns närmast patetiskt och knappast som underhållning värt namnet.

Tankar om framtiden

Jag har ibland funderat på; vad gör spelarna av all sin tid? Inte bara i pandemitider utan generellt. Förbereder de sig som de borde för en tid efter karriären? Gör Fotbollförbundet, Sef, spelarorganisationerna och klubbarna verkligen allt de kan för att teoretiskt och yrkespraktiskt förbereda sina spelare på det liv som obönhörligen kommer sedan. Är det inte lite för många golfklubbor och alldeles för få läxböcker? Om det är några som har ett jobb som erbjuder så mycket tid för studier och fortbildning som fotbolls- och hockeyproffs? Alltför många höstar in sexsiffriga månadslöner och förlitar sig på att det stora utlandserbjudandet skall komma som öppnar möjligheter för att spela ihop en livslön.

Alla kan ju inte bli agenter eller expertkommentatorer.

Ingen vanlig Svensson

En klok yngling i Malmö, Björn Svensson, 33, som livnärt sig på ishockeyspel sedan tonåren, har inte bara utnyttjat sin fritid och långa bussresor till studier i ledarskap och juridik; nu tänker han också hjälpa sina medbröder, alla de som sagt sig: ”jag vill något efter karriären, men jag vet inte vad.” Björn Svensson, bror till f d NHL-spelaren Magnus Pääjärvi (nu i ryska ligan) och son till den i vintras så sorgligt bortgångne hockeytränaren och stjärnagenten Gunnar Svensson, en av mina bästa vänner, har virvlat runt i hockeykarusellen som tagit honom till Kanada (juniorligor), Schweiz, Tyskland, Österrike och svenska klubbar som Timrå, Modo, Färjestad, Malmö. Han har försörjt sig fint men tänkt på framtiden. Nu jobbar han i företaget Fil (Förändringar i livet) vilket känns som en nästan synskt klok affärsidé inte minst i dessa tider.

”Behovet är stort. Många känner sig vilsna i livet och är iskalla på arbetsmarknaden”, säger han i en intervju i Sydsvenskan.

Inte minst detta år, när vi blir så påtagligt påminda om vår dödlighet på olika vis, borde fler inse att idrotten inte bara gett dem en jättechans att göra det roligaste de vet och tjäna stora pengar utan också tid och möjligheter att upptäcka och förstå att plötsligt en dag tar det roliga slut och ett annat liv skall fyllas. Det kan bli trevligt det också. Om man tänker längre än näsan räcker.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Ekonomiska fördelningsfrågor, samt den demokratiska processen, var i fokus vid fotboll-Sveriges unika distriktskonferens på Arlanda i helgen. För första gången möttes de 24 distrikten utan närvaro av SvFF-representanter. Ordföranden Fredrik Reinfeldt och hans stab hade inte bjudits in.

Mötesordförande var Ola Johansson,  Gästrikland,  och han vill tona ned frånvaron av SvFF

Planerna på en omfattande revidering av arenor och hallar för idrott i Malmö är högaktuellt. Malmö stadion från 1958 rivs och ersätts av en ny stadion för fotboll och friidrott med plats för 8 000 åskådare, kostnadsberäknad till 538 miljoner kronor och som planeras att kunna användas tidigast våren 2029. Dessförinnan påbörjas bygget av en ny multisportarena på stadionområdet där gamla Malmö stadion rivs under 2025-26.

Löpning & livet, en av Sveriges största podcasts inom sport, går in som svensk mediapartner för Broloppet 2025. Ett unikt evenemang, som förväntas bli ett av Nordens största löparevenemang 2025, markerar även 25-årsjubileet av Øresundsbron och ska genomföras den 15 juni, med start i Köpenhamn och målgång i Malmö.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

För andra året i rad låter kafferosteriet Löfbergs 50 värmländska föreningar dela på en halv miljon kronor.

Utan att de har gjort något speciellt just nu, utan därför att föreningarna finns, det räcker som skäl 

Flera sådana företag och fler liknande initiativ, vore öänskvärt. 

nya 100 000 kronor går till prenumeranten Sofia Thuvesson – och en likadan summa till Floby VK efter en ny dragning av JOYNA från ideella Folkspel.

– Allvarligt? Det är ju en fantastisk nyhet. En jätteviktig extra inkomst för oss, säger föreningens ordförande Denny Walthersson.

Svenskt föreningsliv har miljoner skäl att tacka Jonas Klavberg, 56 år, och nära förknippad med innebandy laget Warbergs IC,  fyra SM-guld, det senaste erövrat 2008 och med tre segrar i Europacupen.

Som it-entusiast insåg Jonas Klavberg först av alla hur media- landskapet och rättighetsfrågor var under förändring.

IFK Norrköping blir starkt kritiserat, Klubben går nu ut med  Information om att det bllir  en större ekonomisk förlust än väntat i det kommande bokslutet. Lägre intäkter och färre spelarförsäljningar än förväntat är skälen. Samtidigt är landslagsspelaren,  Linus Wahlqvis,  mycket kritisk och menar att klubben slarvade bort en övergång när hans förra  radarkamrat, Alexander Fransson ville återvända till klubben, men nobbades av IFK.