Just nu görs ett imponerande arbete av många idrottsorganisationer för att mildra effekten av regler och restriktioner, hantera de som vill förbättra sin position och driva egna frågor på idrottens bekostnad (t ex Konsumentverket) och samtidigt skapa hopp bland aktiva och fans. Detta är en otacksam uppgift eftersom många beslut inte är de beslut som idrottsledare önskar ta, men tyvärr tvingas till.

Vi behöver ha en framtidsbild

Samtidigt är det vid dessa tillfällen som det kanske är än viktigare att försöka orka skapa en framtidsbild, vilken man kan fatta beslut emot. Ett tillvägagångssätt man kan tillämpa är att reflektera kring olika scenarios och framtidsbilder. 

När man gör scenarioövningar brukar man se till vad man vet och vad är svårt att bestrida. Detta blir en referensram för andra mer osäkra faktorer, även om vissa av de dessa har en större påverkan eller hävstångseffekt för olika möjliga utfall.

Vad vet vi om post-corona?

• Staten har tagit på sig statskulder
• Kommunernas ekonomi prövas till bristningsgränsen
• - Arbetslösheten kommer bli större
• -Den sammanlagda ekonomin blir mindre än tidigare

Mindre offentliga bidrag

Vad innebär det för idrottsrörelsen?

Det är svårt att se att offentliga bidrag ökar till idrottsrörelsen de kommande åren, så vida inte värdet är tydligt. Det finns helt enkelt inte medel. Att det finns ett löfte om oförändrat LOK-stöd är mycket positivt, eftersom det innebär att idrottsrörelsen från det offentliga inte lär får mindre medel för den löpande verksamheten.

Vad är troligt post-corona?

• Ökad digitalisering – mer hemarbete, mindre resande, ökad digital konsumtion
• Förändrade förhållningsregler – mer social distans och ökad oro
• Tillväxt och återhämtningsfokus – kanske grönt men troligare fokus och stimulans av kärnverksamheter
• Betydande skillnader hur människor, grupper och företag drabbas

Vad innebär detta för idrottsrörelsen?

Många annorlunda krav

Vi hamnar i en än mer osäker och segmenterad miljö. Där villkoren blir än mer olika för idrotter, förbund, utövarare och fans. En enskild lösning är svårare att hitta utan förbund måste hantera större olikheter och bredd. Det kommer vara många olika nya krav som måste tillgodoses – till exempel förändrade krav på stora folksamlingar, både publik och deltagare. Detta ställer krav på att förändra arbetssätt och vad och hur man erbjuder idrott.

Samtidigt innebär dessa förändringar att nya behov skapas. Integrationsutmaningarna försvinner inte utan idrotten kanske har än större behov att fylla i samband med ökad arbetslöshet, som ofta drabbar de som redan har det sämst. Hemarbete bör ha konsekvensen med ett ökat behov av social tillhörighet och motion – två områden som idrotten kanske är bäst på att leverera.

Det finns många flera öppningar för idrotten och även förväntningarna på idrotten framöver.

Nya villkor

Vad är viktigt för att idrotten ska kunna utvecklas post-corona?

Konkurrensbilden inom idrott för föreningssverige är hård. Vi ser mindre intresse för unga att vara med i föreningar, utan i stället väljer man kommersiella alternativ. Föreningar och förbund måste förstå att omvärlden förändras och att strukturen måste hänga med. Vi behöver inse att sättet att utveckla är intimt kopplad till förmågan och förutsättningarna att driva hybridorganisationer – dvs kombinera det ideella med intäktsbefrämjande och målgruppsanpassad verksamhet. 

RF och idrotten i stort behöver se till att lagar, regler och strukturer tillåter idrottsrörelsen att utvecklas – centralt och framför allt lokalt med ökat entreprenörskap. Ett entreprenörskap som tillåts att svara upp mot samhällets och svenskarnas behov. Ett entreprenörskap som tillåter idrotter, även de små, att utvecklas. Detta är utmanande, men om man inte gör det kommer svensk idrott eroderas.