Inför för OS i Rio började en skandal inom den amerikanska gymnastiken om övergrepp uppdagas. Men eftersom det stundade ett OS så var möjligheten till medaljer mer betydelsefullt än tryggheten för idrottarna. Betydelsen av både kompisnätverk och oron för att sponsorer skulle lämna sporten fördröjde agerande. I en ny FBI-rapport som släpptes i veckan står det klart att även FBI valde att INTE utreda anklagelserna 2015 med vittnen såsom Simone Biles och Aly Raisman, utan startade sin utredning först efter OS 2016. Anledningen som FBI sa till Aly Raisman var att man ville vänta till efter OS.

Oacceptabla brister

I priset för USA:s bästa gymnastik OS genomtiderna med nio medaljer och andra raka lagguldet finns ytterligare ett dussin aktiva som utsatts för övergrepp. Att den nu släppta rapporten visar på oacceptabla brister i myndigheters agerande leder till många nya frågor. T ex om rättsväsendet ser mellan fingrarna på övergrepp hur kan idrottsaktiva då känna sig trygga? Vad krävs av idrottsrörelsen i kombination med samhället för att säkerställa trygg idrott på alla nivåer?

Sedan ett par år arbetar flera internationella idrottsförbund med att utveckla policies eftersom IOC för två år sedan, troligen till följd av händelserna inom amerikansk gymnastik, initierade en guide för att utveckla policies för trygg idrott (Safegarding). Begreppet omfattar inte bara sexuella övergrepp utan är mycket bredare än så. Trafficing kan ses avlägset inom sport, men klubbar, tränare och agenter som rekryterar lovande barn för att sedan ta största delen av deras framtida inkomster, samt inte bry sig om de som inte lyckas, finns inom idrotten.

Diskussionen handlar ofta om att ha system som uppmärksammar övergrepp eller osundhet inom idrotten. I Sverige har RF exempelvis sin visselblåsartjänst, som gjorde att den otrygga idrottsmiljö vid Fagersta Vattenskidgymnasium stängdes. Visselblåsarfunktionen hade en stor betydelse, eftersom den möjliggjorde att anmälningen kom förbi de relationer och de kompisskap som höll uppe den osunda strukturen utan ett större ifrågasättande.

För inte vill man anmäla någon som betyder mycket för idrotten? 

Om det skulle komma ut vad tränare X eller ledare Y gjort så skulle det påverka dem mycket och det vill man ju inte. Eller hur? De är viktiga för vår idrott...

Kunna känna tillit 

I Kanada utsåg man i förra veckan en från idrotten fristående organisation som ska säkerställa att offentliga medel till idrotten ska säkerställa trygg idrott och att idrotten ska följa Universal Code of Conduct to Prevent and Address Maltreatment in Sport. Uppgiften för organisationen är att se till idrottsmän, idrotten, samhället och andra intressenter har tillit till verktyg och processer som förebygger och hindrar ofredande, övergrepp, diskriminering och annat olämpligt beteende inom idrotten. 

Att den är oberoende handlar om att säkerställa tillit till funktionen som organisationen ska ha och att se till att de vänskapsband som finns inom idrotten inte påverkar den trygghet som eftersträvas.

Intressant med det kanadensiska angreppssättet är att man också lägger tydligt fokus på förebyggande. Det är genom det förebyggande arbetet som gör dussinet övergrepp inte värderas högre än en potentiell guldmedalj. Det är det förebyggande arbetet som gör att aktiva vågar anmäla och påtala övergrepp eller missförhållanden. Det är det förebyggande arbetet som vi inom idrotten på alla nivåer måste säkerställa att trygg idrott alltid strävas och är närvarande. 

I Sverige, liksom i andra länder, så är det viktigt att förstå att detta är ett problem som är svårt att lösa (det kanske aldrig blir löst) och att måste ges extra fokus. Det är inget som rättas till av en policy eller ett värderingsdokument.  Det är inget som är unikt för idrotten, men idrotten kan inte blunda för de utmaningar som hamnar i vår miljö. 

Det är upp till oss som ledare och tränare att aktivt tydliggöra vad som är rätt och vad som är fel. Det är vi som älskar idrott som måste driva det förebyggande arbetet mot en noll-vision och för trygg idrott.