Det är viktigt att idrotten åter påvisar sitt värde och hur vi är med och bidrar till ett friskare, jämlikt och mer välmående samhälle. RF:s planerade återstartsrapport som kommer i mars skulle behövt finnas redan nu.

Vi som idrottens företrädare behöver i allt större utsträckning påvisa dagens krisen samt hur vi vill återbygga idrottens roll.

Måste berätta för alla

Vi behöver tydligt och gemensamt kommunicera konsekvenserna för idrotten omgående, eftersom det i arbetet med pandemirestriktioner har saknat en konsekvensanalys för idrotten.

De strukturer som nu rämnar kommer ta många år att bygga upp. Var finns opinionen för att idrotten är viktig?

Under två år har folkhälsomyndigheten och regeringen arbetat med att förstå covid och hur man bäst begränsar smittan i samhället. Löpande har det varit centralt att begränsa personliga kontakter genom att hålla avstånd.

Idrotten och kulturen har varit viktiga (och billiga) symboler för att tydliggöra smittrisken. Men insatserna har inte kopplats till konsekvensanalyser för vad nedstängning av kultur- och idrottssektorerna innebär och i det löpande arbetet har de inte heller tagit lärdom av hur tidigare insatser fungerat.

 Under i stort sett hela förra året arbetade publikidrotterna, RF och kulturen intensivt med att påvisa att evenemang kan ta emot publik baserat på arenans förutsättning oavsett om det är Friends, Scandinavium eller Coop Norrbotten Arena och att en fast numerär som 500 personer är fel och oproportionerligt i relation till andra insatser i samhället. Det intensiva arbetet bar till sist frukt och i början av hösten annonserades en anpassning av publiktaken.

restriktionerna för hårda

Lärdomarna av arbetet försvann snabbt och var frånvarande när restriktionerna behövde skärpas. Detta trots att regeringens insatser inte får vara oproportionerliga enligt grundlagen. Att man nu ändrat till ett maxtak på 500 per sektion, visar på att restriktionerna var för hårda och att man förhoppningsvis insett att allt arbete som gjordes i fjol inte är förgäves.

Problemen inom idrotten och för dess aktörer ökar till följd av svagt ekonomiskt stöd. Det är en sak att kompenseras första året under en pandemi med 40-45 procent, men nu är vi inne på tredje året som påverkas. Många organisationer är både ruinerade och desarmerade. Aktiva, ledare och funktionärer har försvunnit. Kraften som behövs till återhämtning är sårbar och behöver all support och uppmuntran som den kan få. Diskussionerna om vad idrotten ger till samhället är fragmentariserade och svaga. Det politiska intresset likaså.

Det är dags att agera för att vända utvecklingen. Det är allas vårt ansvar om vi tror på en framtida vital idrottsrörelse..