Lägg därtill majoritetsbeslutet under Riksidrottsmötet som innebär att RF ska minska sina kostnader och mer pengar ska ut till de enskilda idrotterna.Riksidrottsmötet ska vara idrottens högst beslutande organ. Här fattas de beslut som idrotten ska följa i demokratisk anda. Det största förbundet Svenska Fotbollsförbundet fick ett beslut att gå emot sig. 

Demokratiskt beslut,men...

Detta skedde när Stämman fattade i demokratisk anda beslutet att införa ett bidragstak på 10 procent avseende SF-stöd på central nivå. 

Förslaget var innan RIM inte den krutdurken som det senare blev, vilket bland annat beror på att fotbollens centrala stöd ökat markant i förhållande till andra idrotter under de senaste tio åren.

I stället för att acceptera ett demokratiskt fattat beslut beslöt SvFF att utmana beslutet och öppet ventilera sitt missnöje genom att 

• utebli från RF-samverkan, 
• driva informationskampanj med siffror som inte överensstämmer med de som RF redovisar, 
• fortsätta driva kampanj mot den lille aktören i familjen, Triathlonförbundet. 

Ett medlemsförbund som utnyttjat sin demokratiska rättighet, och skyldighet, att lämna in en motion om att införa ett stödtak i likhet med vad som funnits tidigare. 

En mycket stor majoritet av idrottsförbunden röstade bifall till motionen, vilket resulterade i att SvFF:s kanslistöd var kvar i nivå med tidigare, istället för att öka med cirka 20 miljoner per år. 

Bojkott, när då?

SvFF reaktion att bojkotta samverkan med andra idrotter och RF till följd av RIM:s beslut kan vara värt att reflektera över. 

När ska bojkott användas? Inom idrotten är det en ytterst restriktivt metod. Det sker inte ens vid ett OS eller ett mästerskap trots att tusentals arbetare dör till följd av bygget av anläggningar. Vi tror på idrottens, och demokratins, kraft att påverka länder och andra aktörer som saknar demokrati och missbrukar mänskliga rättigheter, trots att det bevisligen sker alltför långsamt och kanske inte alls. 

Det är naturligt att som förbund och idrott värna möjligheten att agera med positiv attityd för att förändra mot en bättre helhet trots att vi är den lilla aktören. Är SvFF ovilja till samarbete med RF och andra idrotter rätt metod för att få sin vilja igenom? 

Riksidrottsnämnden, som lite slarvigt benämns som idrottens högsta domstol, hanterar ärenden inom idrotten så att dessa inte ska belasta civila domstolar. Avsikten är att idrotten ska kunna lösa sina tvister på egen hand.

Samma regler bara ibland

Svenska ishockeyförbundet går nu öppet emot RIN:s beslut. Det kan lätt tolkas som att när idrottens gemensamma regler inte passar, så vill man testa sitt ärende enligt andra principer och andra regler. 

Även om Ishockeyförbundet menar att de själva äger rätten att besluta i frågan om krav på ligamedlemskap som en del i ishockeyns tävlingsbestämmelser, så blir konsekvensen troligen att ärendet kommer behöver lösas utanför idrottens domän, vilket går emot RFs stadgar. 

Alternativet är att Riksidrottsstyrelsen aktivt beslutar att ändra Svenska Ishockeyförbundets tävlingsbestämmelser, något som får drastiska konsekvenser. Den gemensamma idrotten försvagas.

Lägg dessutom till beslutet i samband med riksidrottsmötet i maj som innebär att RF behöver minska sin budget och föra ut mer medel till idrotterna. Detta kan medföra en risk för mindre kraftfull gemensam idrottsrörelse, om inte RF:s organisation klarar av att effektivisera sin verksamhet.

Björn skrev tydligt

Att RF inte tycker om situationen är tydligt om man läser Björn Erikssons tidigare krönika i Idrottens Affärer. Där skriver han

Stora förbund måste ta ansvar för små, beslut från Riksidrottsmötet och Riksidrottsnämnden måste accepteras och folkhälsosatsningar innebära att vi måste göra annat och annorlunda än vi gjort tidigare. Kort sagt Strategi 2025 måste gälla oss alla. 

Men jag märker tendenser till att vi blir navelskådare och det är något som verkligen är ett hot mot vår trovärdighet och i förlängningen mot vår existens som rörelse. Det finns krusningar i rörelsen som tänker egoistiskt först – det är i och för sig något som alla behöver göra – men utan att sedan vilja lyfta blicken och även ta det ansvar för helheten som alltid är ett måste i en folkrörelse med en sådan mångfald av förutsättningar och verksamheter som idrottsrörelsen är.

Det är tydligt. Om vi vill ha kvar ett vitalt Riksidrottsförbund och en stark gemensam idrottsrörelse behöver alla värna helheten. Vi behöver acceptera våra gemensamma strukturer, samt agera för det gemensamma värdet av idrott och rörelse, för barn såväl som för vuxna. Idrottsledare behöver agera för hela idrottens kraft med hjälp av sin idrott. I stället för att motarbeta det gemensamma.